- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
268

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 26. 30 juni 1934 - K. G. Hägerström: Den finansiella redovisningens logik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

268 TEKNISK TIDSKRIFT 30 JUNI 1934

(F+) såsom debetförändring samt en tillgångsminskning (T_) såsom kreditförändring. För att denna händelse skall fullständigt redovisas fordras att dess penningvärde återfinnes i primärhandlingen, alltså kvittot, att beloppet dagboksnoteras och redovisas såsom minskning av den speciella tillgängen kassan, alltså i kassakontots kreditkolumn samt såsom ökning av den speciella förlustorsaken telefonomkostnader, alltså i detta omkostnadskontos debetkolumn. Om händelsen infogas i redovisningssammanhanget, kommer dess penningvärde vidare att öka verifikationsomslutningen, öka sifferomslutningen i dagboken, öka debetomslutningen såsom en ökning av förlustorsakerna - som ju redovisas bland debetbeloppen - samt öka kreditomslutningen såsom en tillgångsminskning - som ju redovisas bland kreditbeloppen. Händelsens penningvärde kommer vidare att öka de förutvarande totala kostnaderna och därmed att minska det förutvarande arbetsresultatet, samt att minska det förutvarande totala penningvärdet för tillgångarna och därmed även att i negativ riktning påverka skillnaden mellan tillgångar och skulder.

Om bokföringsorganisationen systematiskt inriktas på en dylik typredovisning av varje affärshändelse, har man möjlighet att i samband med varje bokslut redovisa de i tabell 2 angivna nio totaluppgifterna till den storlek dessa med nödvändighet måste ha på grund av inträffade och bokförda händelser. Detta i sin tur möjliggör en rent matematisk kontroll av att den utgående balansen samt vinst- och förlusträkningens siffervärden verkligen uppkommit på grund av de förändringar i det finansiella läget, som ägt rum, sedan den ingående balansen var aktuell, och som förorsakats av de affärshändelser, som upptagits i de kronologiska dagboksnoteringarna för bokföringsperioden.

Denna kontroll är grundad på den matematiska relationen mellan totalomslutningen av de enskilda händelsernas siffervärden och de vid varje tidpunkt aktuella siffervärdena för kapital och resultat. Har man antecknat de finansiella siffervärdena för alla enskilda händelser, så måste nämligen deras totalbelopp helt naturligt stå i en bestämd matematisk relation till den i slutet av en redovisningsperiod avgivna redovisningen av de totala värdebeloppen för tillgångar, skulder och överskott resp. underskott samt av siffervärdena för vinstorsaker, förlustorsaker och arbetsresultat (nettovinst resp. nettoförlust), ty denna slutredovisning har ju uppkommit såsom ett facit av de förändringar, som de enskilda händelserna medföra. Den matematiska relationen fastställes via de ökningar och minskningar - antecknade på konton - som de enskilda ekonomiska faktorerna undergått under redovisningsperioden. Det är därför nödvändigt, att den finansiella slutredovisningen av tillgångar, skulder, vinster och förluster även omfattar totalsummorna av tillgångarnas ökningar och tillgångarnas minskningar, av skuldernas ökningar och skuldernas minskningar, av vinstfaktorernas ökningar ocn samma faktorers minskningar samt av förlustfaktorernas ökningar och minskningar. Endast därigenom blir man i tillfälle att siffermässigt bestyrka den matematiska relationen och på så vis kontrollera, att den utgående balansens samt vinst- och förlusträkningens siffervärden äro de rätta på grundval av det händelseförlopp, som åskådliggjorts i dagboken genom kronologisk uppsamling. Ett och samma händelseförlopp borde ju inte Éunna lämna mer än en och samma utgående balans.

Om däremot bokföringen ordnas så, att det åsyftade matematiska sambandet icke kan påvisas, löper man faran att de in- och utgående balanserna bli fristående sifferuppgifter utan samband med varandra, samt att den utgående balansen kan bli en annan än den, som betingas av det händelseförlopp, för vilket man lämnat redovisning i dagbokshändelserna, och man kan fråga sig, vad det tjänar till att i dagboken redogöra för "rörelsens gång", om sedan det översiktliga sammandraget för ställningen vid periodens slut icke är just det, som motiveras av redogörelsen för vad som hänt under perioden. Den gängse bokföringen företer i detta hänseende den egendomligheten, att någon relation mellan anteckningarna om händelseförloppet och den slutliga ställningen - som dock bör ha förorsakats av detta händelseförlopp - icke efterfrågas, och bokföringen utföres f. ö. även så, att den slutliga ställningen grundas på andra uppgifter än sådana, som utgöra förändringar i förmögenhetsläget.

Den grundläggande siffran för den här åsyftade matematiska kontrollen är det belopp, som uttrycker summan av samtliga under bokföringsperioden inträffade och i dagboken antecknade affärshändelsers belopp, enär denna summa innesluter alla de öknings- och minskningsbelopp, varigenom det nya finansiella läget uppstått. Om man så vill, kan man gå ännu ett steg tillbaka och räkna med summan av samtliga belopp i de verifikationer, som legat till grund för dagboksnoteringarna. Denna totala sifferomslutning måste givetvis vara lika stor som, å ena sidan, summan av alla debetnoterade belopp, debetomslutningen, samt, å andra sidan, summan av alla kreditnoterade belopp, kreditomslutningen. Då nu debetomslutningen omfattar alla de belopp, som uttrycka ökning av tillgångar och förluster samt minskning av skulder och vinster, medan kreditomslutningen omfattar alla de belopp, som uttrycka minskning av tillgångar och förluster samt ökning av skulder och vinster, erhålles under förutsättning 1) att de olika faktorernas öknings- och minskningsbelopp hållas åtskilda samt 2) att nämnda omslutningar icke förfuskas genom inblandning av något annat än dylika öknings- och minskningsbelopp, följande relation mellan summan av alla redovisade händelsers (= förändringars) värdebelopp (Om1) samt tillgångars, skulders, vinsters och förlusters totala öknings- och minskningsbelopp:
Om2 (debetförändringar) Om3 (kreditförändringar)
T++S_+V_+F+ = Om1 = T_+S++V++F_

Eftersom vidare tillgångarnas totalsumma (T) givetvis är = T+ - T_, och motsvarande gäller totalsumman av skulder, förluster och vinster, är det lätt att se den relation, som måste vara rådande mellan summan av samtliga enskilda händelsers värdebelopp, å ena sidan, samt de totala siffrorna för tillgångar, skulder, vinster och förluster i den utgående balansen och vinst- och förlusträkningen, å den andra.

Tillgångarnas totala värdebelopp är lika med skillnaden mellan alla tillgångsökningar, hämtade från debetomslutningen, och alla tillgångsminskningar, hämtade från kreditomslutningen, skuldernas totala

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free