- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
269

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 26. 30 juni 1934 - K. G. Hägerström: Den finansiella redovisningens logik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

30 JUNI 1934 TEKNISK TIDSKRIFT 269

värdebelopp är lika med skillnaden mellan alla skuldökningar, hämtade från kreditomslutningen, och alla skuldminskningar, hämtade från debetomslutningen osv. Ur ovanstående ekvation kunna givetvis nämnda totalbelopp även framdeduceras på följande sätt.

T = tillgångarnas totalbelopp = Om - [(T_) + (S_) + (F+) + (V_)]
S = skuldernas totalbelopp = Om - [(T_) + (S_) + (F_) + (V+)]
F = förlusternas totalbelopp = Om - [(T_) + (S_) - (F_) + (V_)]
V = vinsternas totalbelopp = Om - [(T_) + (S+) - (F_) + (V_)]

Sedan en dylik relation fastställts beträffande totaliteterna, finnes även möjlighet att utöva kontroll på storleken av de delar, varav dessa totaliteter äro sammansatta, sålunda de enskilda arterna av tillgångar, skulder, vinster och förluster. Bokföringen blir på detta sätt en redovisning uteslutande för konsekvenserna av inträffade händelser, fördelade efter åtta typfall av ökningar och minskningar i de berörda redovisningsobjektens storlek, och bokslutet blir en rent schematisk salderings- och summeringsåtgärd, varvid de s. k. bokslutsposterna och värderingarna vid bokslutet givetvis skola införas i bokföringen såsom affärshändelser med dessas givna konsekvenser för verksamheten.

I sistnämnt hänseende medger emellertid den gängse bokföringsteorien ett förfarande, dikterat av praktiska skäl, som på ett olyckligt sätt förtar kontrollsystemet dess effekt och innebär en ren inkonsekvens, nämligen den metod, som praktiseras vid förandet av s. k. "blandat konto" och som innebär sammanblandning på ett och samma konto av finansiella begrepp, vilka ur kontrollsynpunkt hade bort hållas isär. Egendomligt nog utdömas konton av denna typ i teorien såsom oförenliga med effektiv och modern bokföringsorganisation, men synas icke desto mindre kraftigt omhuldas i praktiken. Om man vid avslutandet av t. e. ett tillverkningskonto uppför behållningen av halvfabrikat - eller vid avslutandet av ett försäljningskonto behållningen av helfabrikat - såsom en kreditpost, mot debitering av utgående balanskontot, så utgör detta icke någon notering av en förändring i förmögenhetsläget, med angivande av en ökning av tillgångar eller förluster eller minskning av skulder eller vinster såsom debetförändring samt en minskning av tillgångar eller förluster eller ökning av skulder eller vinster såsom kreditförändring. Denna notering innebär ju endast, att i bokföringen införes ett konstaterat, inventeringsmässigt faktum angående den kvarvarande behållningens storlek, en siffra, som icke är redovisningsmässig och följaktligen icke har något i bokföringen att göra. I stället bör ju bokföringen själv, på grundval av en redogörelse för inträffade förändringar, lämna uppgift om lagerbehållningens storlek och värde såsom ett redovisningsmässigt saldo mellan ett öknings- och ett minskningsbelopp för resp. lager av halv- och helfabrikat. De uppgifter, som eftersökas vid den inventering och värdering, som sker vid bokslutet, böra vara sådana, att de kunna inflyta i bokföringen såsom affärshändelser (= förändringar i förmögenhetsläget) och kunna göra det utgående balanskontot till en produkt, som är uteslutande redovisningsmässig, dvs. framkommen genom redogörelse för inträffade förändringar; dessa uppgifter skola följaktligen utsäga, icke hur mycket som finns kvar och värdet härav, utan vilka ännu icke bokförda förändringar i lager och lagervärden, som inträffat och som motivera, att siffran för kvarvarande lager är den, som sedermera utgör saldot på resp. tillgångskonton. I motsatt fall framväxer icke balanskontot organiskt ur bokföringen på sådant sätt att dess siffror helt enkelt bli saldon mellan de i detsamma redovisade faktorernas totala öknings- och minskningsbelopp, utan balanskontot uppbygges vid bokslutet som en konstlad produkt utan direkt samband med bokföringen, en produkt, vars siffror äro resultatet av en vid bokslutstiden företagen uppskattning, men icke redovisningsmässiga uttryck för förändringar, inträffade under bokföringsperioden, Därigenom blir det icke heller möjligt att konstatera ett strängt matematiskt band mellan bokföringsredovisningens trenne led: händelseredovisningen i dagboken, de ekonomiska förändringarna i den systematiska debet-kreditredovisningen och bokslutsöversiktens slutredovisning på det utgående balanskontot och vinst- och förlustkontot. Såvitt bokföringskontrollen angår är det föga vunnet med att den utgående balansens sifferuppgifter till synes äro inventeringsmässigt korrekta, om redovisningens väl principiellt viktigaste uppgift därvid går förlorad, den att lämna möjlighet till jämförelse mellan inventeringsmässigt funna värden, å ena sidan och å den andra strängt redovisningsmässiga siffervärden, vunna genom noteringar och uträkningar och ytterst hämtade från primärhandlingarnas enskilda belopp i grundnoteringen.

Eftersom vinsten av försäljningsrörelsen är beroende av det värde, som åsättes lagerbehållningen, innebär redovisning medelst "blandat konto" ett avsteg från den dubbla bokföringens princip och att i den dubbla bokföringen införes ett drag, som är karakteristiskt för det enkla bokföringssystemet: att inventera tillgångarna för att fastställa resultatet. Och eftersom det icke uppstår någon skillnad i det dagboksförda händelseförloppet, vare sig lagerbehållningen upptages till högre eller lägre värde och då det slutliga nettot är beroende av detta värde, så kan ett och samma dagboksnoterade händelseförlopp ge vilket netto som helst. På detta sätt lösryckes alltså bokslutet från händelseredovisningen, och den bokslutskontroll går förlorad, som ligger däri, att man kan visa, att den utgående balansen uttrycker ställningen just sådan denna är på grund av de i dagboken noterade händelserna.

Förutsatt, att de konton, som medföra sammanblandning av finansiella begrepp, utrensas ur bokföringsorganisationen, så att densamma kommer att omfatta en ren händelseredovisning, en debet-kredit-redovisning i form av öknings- och minskningsbelopp och en därmed organiskt förenad slutredovisning, grundad blott på redovisningsmässiga uppgifter, blir bokföringen tillämpningen av ett matematiskt system, som t. o. m. låter sig genomföras maskinellt från början till slut. Självklart är ju härvid, att man måste eftersträva en begreppsmässigt riktig benämning på de redovisade ekonomiska faktorerna, så att de konton, som uppsamla dessas förändringar, erhålla namn (eller litterabeteckningar), vilka klart uttrycka den enskilda faktorns karaktär av tillgång, av skuld, av vinstorsak eller av förlustorsak för den verksamhet, som redovisningen avser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free