- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
290

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 28. 14 juli 1934 - V. Christiansen: Elektriska smält- och värmeugnar för metallindustrien - Notiser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

290 TEKNISK TIDSKRIFT 14 JULI 1934

illustration placeholder
Fig. 4. Smältugn för aluminium.


kopparspolen kunna verkningarna av eventuella metallgenombrott begränsas.

Motståndsugnar.

För smältning av speciellt aluminium och aluminiumlegeringar äro ovan beskrivna induktionsugnar ej lämpliga, främst beroende därpå, att aluminium bör smälta i ett så lugnt metallbad som möjligt. Kringröres badet starkt indragas nämligen i smältan aluminiumoxider, vilka dels till följd av sitt förekomstsätt i form av tunna hinnor, dels till följd av sin med metallbadet nära nog överensstämmande specifika vikt, erbjuda stora svårigheter att i tillfredsställande grad avlägsna. De elektriska ugnar, som användas för smältning av aluminium, anordnas därför som motståndsugnar. Å fig. 4 visas en smältugn för aluminium av den typ, som användes vid Finspongs metallverk, en s. k. Bailey-ugn. Som motstånd tjänstgör krossad grafit, vilken lägges i rännor av karborundum placerade inuti ugnen utefter densammas båda långväggar. Strömmen tillföres rännorna medelst grafitelektroder, anslutna till sekundärlindningen hos ugnens transformator.

Det material, som skall smältas, lägges på bryggan, varest detsamma successivt frammakas, förvärmes, smältes och får rinna ned i samlingsrummet för metallen. Ugnen rymmer ca 700 kg aluminium och har en smältförmåga av ca 2 500 kg metall per dygn. Spänningsfallet i varje ränna är 55 volt, och båda rännorna äro inkopplade i serie efter varandra. Effekttillförseln är reglerbar inom gränserna 80-120 kW. Energiåtgången är ca 800 kWh/ton. Siffran må förefalla hög men sammanhänger därmed, att smältan underkastas viss behandling. Vid enbart nedsmältning åtgår 500-600 kWh/ton metall.

Ugnar för smältning av aluminium finnas även utförda med metallmotstånd (nikrom) i stället för grafit.

NOTISER

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Befattningen som vägtrafikinspektör sökes av automobilbesiktningsmännen Ivar Molin, Jönköping, K. Hagelbäck, Hälsingborg, och Th. Ingeloff, Örebro, av vägingenjören Ragnar von Segebaden, Gävle, bitr. vägingenjören B. Wiborgh, Visby, kanslisekreteraren Helge Berglund, civilingenjörerna H. Tideström, Svedala, Dag Blomberg och E. Johansson, Stockholm, Å. Eklund, Göteborg, G. Akmar, Uddevalla, och W. Andersson, Örebro.

En väginspektörstjänst hos styrelsen sökes av väginspektörerna Fritz Ploman och Knut Kinch, Stockholm, samt C. Blomberg, Kalmar, av vägingenjörerna Th. Lindbeck, Linköping, K. Adler, Nyköping, A. Wernlund, Jönköping, Sten Bäckman, Västerås, samt av bitr. vägingenjören E. Wiborgh, Visby, byråingenjör W. Rang, Malmö, civilingenjör Alex Södergren, Stockholm, och civilingenjör G, Akmar, Uddevalla.

En maskininspektörsbefattning sökes av t. f. maskininspektören Waldemar Ståhle och av ingenjör E. Holm, Hofors.

Vägingenjörerna. Den nyinrättade befattningen som vägingenjör i Gotlands län sökes av civilingenjörerna H. Sellergren och E. Wiborgh, Visby, Ernst Sundström och H. Lindström, Umeå, Sigurd Hillgren och L. Lundeberg, Gävle, Wilh. Bengtsson, Östersund, Sven Segerfors, Ängelholm, och G. Akmar, Uddevalla, samt av bitr. vägingenjörerna F. Thenberg och W. Engvall, Stockholm.

Nyanläggningar vid Lunds gasverk. Den utvidgning av Lunds gasverks ugnsanläggning, som till följd av den ökade gasförbrukningen företogs år 1932, har i år kompletterats med en ny apparat-, renings- och regulatoranläggning, varigenom verkets kapacitet kunnat ökas från en förbrukning av 10 000 m3 till 20 000 m3 pr dygn, varjämte möjlighet till en framtida ökning till 30 000 m3 förutsetts. Den i år färdiga delen av anläggningen är av särskilt intresse därigenom, att den är den första i sitt slag, som utförts av en svensk firma inom gasfacket, som använt egna konstruktioner för nästan alla i anläggningen ingående delar. Tillverkningen av apparater m. m. har ombesörjts av svenska verkstäder.

Den byggnad, i vilken apparat-, maskin- och regulatoranläggningarna äro förlagda, fanns före ombyggnaden, ehuru den då delvis disponerades för andra ändamål. Gasreningsanläggningen är däremot jämte den byggnad, vari den inrymts, en nyanläggning.

Gasens gång genom de olika apparaterna är i korthet följande: Från vertikalkammarugnarna suges gasen med gassugare genom två kylare, placerade i en särskild byggnad, och tryckes vidare till tjäravskiljare, gaskylare och ammoniaktvättare, varifrån den fort-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free