- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
308

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 30. 28 juli 1934 - Lovöverket och den kemiska vattenreningen - K. G. Molin: Vertikalflygningens praktiska möjligheter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder
Fig. 10. Jämförelse mellan restider med flygplan och med autogiro.


autogiron trots sin lägre maximalhastighet med fördel användas direkt; kurvorna för restiden med ett flygplan och med en autogiro i fig. 10 kunna ge ledning för bedömning av detta. Flygplanets färdhastighet beräknas till 200 km/tim., autogirons till 150 km/tim. Tid för resor till flygplanets stationer beräknas till en halvtimme på varje plats; för autogiron beräknas ingen dylik tidsförlust.

Försök med autogiron som sjöplan ha gjorts bl. a, av franska flygvapnet, och ganska goda resultat ha därvid uppnåtts. Visserligen blir autogirons lastkapacitet ogynnsamt påverkad av de tunga flottörerna, men en autogiro är avsevärt säkrare än ett sjöflygplan vid landning i hård sjö. I så fall landas autogiron tämligen vertikalt, och riskerna för sönderslagning bli därigenom mindre. Även start i hård sjö är lättare. - Beträffande sjöautogiros saknas dock ännu så länge noggrannare uppgifter om uppnådda resultat.

För militärt bruk anses autogiron med fördel kunna ersätta observationsballongen, då ju autogiron är rörlig, mindre sårbar, billigare och fordrar mindre personal och skötsel. Även för brådskande rapporter bakom fronten kan autogiron användas, då den icke behöver så stora flygfält som ett flygplan. Dessa egenskaper ha också uppskattats av de militära myndigheterna, och i såväl England som Amerika ha autogiros för militärt bruk anskaffats, ännu så länge dock ej i större omfattning.

Övriga typer av autogirokaraktär.

Flera andra maskiner, som mer eller mindre likna Ciervas autogiro, ha sett dagens ljus, men några resultat jämförliga med Ciervas ha i varje fall hittills ej åstadkommits.

Den maskin, som till funktionen mest överensstämmer med Ciervaautogiron är Wilfords s. k. gyroplan, vars princip ursprungligen utformats av tysk-amerikanen Rieseler. Maskinen kan närmast beskrivas som ett lågdäckat monoplan med en stor rotor ovanför kroppen - den liknar alltså i hög grad de tidigare Ciervatyperna. Gyroplanets rotor har 4 blad, vilka autorotera, men de nödvändiga variationerna i anfallsvinkel åstadkommas genom en kamskiva i rotornavet. Rotoraxelns lutning kan ej ändras, men däremot verkar roderspaken förutom på de hos ett flygplan vanliga rodren - skevningsroder och höjdroder - även på kamskivan, varigenom rotorbladens anfallsvinklar ändras. Denna rörelse är så avpassad, att den vid en manöver uppkommande aerodynamiska effekten kompenserar även uppstående gyrokrafter. - Det anses att man i gyroplanet skall ha större kontroll över maskinen än fallet är i Ciervaautogiron med fritt svängande blad. - Rotorbladen äro fribärande.

Av liknande typ är även Kay’s gyroplan, ehuru rotorn här ger hela lyftkraften; vingar saknas. Angående de praktiska resultaten saknas dock närmare uppgifter.

Odier-Bessières s. k. clinogyre - på svenska kunna vi väl analogt med autogiron kalla den för klinogiro - har liksom det ovannämnda Wilfordgyroplanet försiktigtvis blivit försett med tillräckligt dimensionerade fasta vingar. Den är egentligen en ombyggd Caudron C 193 (lågdäckat monoplan), som kompletterats med en stor fyrbladig träpropeller, placerad ungefär på samma sätt som rotorn i autogiron. På den hittills provade typen av klinogiron, som icke visat sig direkt omöjlig, har rotorn endast varit avsedd att ge högst halva lyftkraften. Maskinen skulle alltså kunna sägas vara ett biplan med undervingen fast och övervingen roterande. Rotorn ger sin största lyftkraft vid stora anfallsvinklar, då ju den fasta vingen fungerar dåligt, och Bessières mening är att de båda vingsystemen skola komplettera varandra. De första försöken ha utförts vid aerodynamiska laboratoriet i Saint-Cyr och provflygningar sedermera i Guyancourt.

Rotoraxeln är vinkelrät mot maskinens längdaxel, och bladen i rotorn ha en negativ vinkel på 3° mot rotoraxeln. Rotationshastigheten uppgår till över 400 varv/min, varvid de inre delarna av rotorbladen sköta autorotationen samtidigt som de ge lyftkraft på samma sätt som autogirorotorns blad; de yttre delarna ha endast helikopterfunktion. Gyrokrafterna upptagas av gummibuffertar mellan propellerbladen och axeln.

Vid provflygningar har man uppnått mycket kort startsträcka och en landningssträcka på endast 20 m. Maskinen lär kunna gå vertikalt ned. - Den fasta vingytan är 13,5 m2, propellerdiametern 6 m, totalvikt 800 kg, därav propeller 40 kg och axel 25 kg.

Ingen av dessa tre maskintyper har emellertid hittills givit några resultat, som kunna motivera att de benämnas epokgörande. (Forts.)

LOVÖVERKET.

(Forts. fr. sid. 301.)

förhållanden. Det torde väsentligen bero på att lukt- och smaknerverna hos Brommabefolkningen nu som alltid äro så oerhört utvecklade, att Lovöverkets sjösmak i pressen erhållit väl stora proportioner. Brommaborna skulle icke behöva fara längre än till de norra förorterna, vilka få sitt vatten från Mälarviken Görväln, för att finna att Lovövattnet står i en mycket hög klass. Det är emellertid självfallet att allt som kan göras också bör vidtagas för att få bort sjösmaken från Lovövattnet. Även om detta mot förmodan icke helt skulle lyckas, så kommer i alla fall den kemiska reningsmetoden att stå sig. Dess överlägsenhet är enligt vad erfarenheten utomlands givit vid handen i andra avseenden så stor, att man nödgas bortse ifrån, om den under ogynnsamma förhållanden icke fullständigt skulle lyckas borttaga en helt ofarlig och trots allt icke alltför besvärande sjösmak hos ett i övrigt förstklassigt vatten.

C. K.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free