Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen / 310 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 31. 4 aug. 1934 - Vertikalflygningens praktiska möjligheter (forts.), av K. G. Molin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

310 TEKNISK TIDSKRIFT 4 AUG. 1934

Fig. 11. Skiss av Rohrbachs cyclogiro.

att hålla korrekt. - Hastigheten framåt erhålles medelst en vanlig dragande propeller. Några framgångsrika flygningar ha såvitt känt är ej utförts med denna typ.

Av i viss mån liknande typ är den av Bleekei med stöd av Curtissfabriken i Amerika byggda helikoptern. Den har en rotor med fyra blad. och framför varje blad finnes en dragande propeller som sörjer för rotationen. De fyra småpropellrarna drivas av en 420 hästars luftkyld motor, belägen under rotorn. Horisontalflygning erhålles genom att luta hela rotorsystemet 15°. Rotorns varvtal beräknas till 120 varv/min. - Resultaten ha ännu ej varit lysande.

Florinnes helikopter är den typ, som givit de bästa resultaten. Den har vid en flygning den 25 okt. förra året uppnått en flygtid av 9 min. 58 sek. och den 22 mars i år en höjd av 50 m, varigenom Ascanios rekord från 1930 slagits. Kroppen består av en smal, långsträckt rörkonstruktion, ej inklädd. I vardera ändan tätt ovanför kroppen finnes en lyftande propeller, och dessa drivas av en mitt i flygkroppen befintlig luftkyld motor på 200 hkr. Denna driver dessutom en kraftig fläkt för att själv erhålla tillräcklig kylning. De båda propellrarna ha en diameter på 7,20 m; hela maskinen väger 945 kg. Någon möjlighet för horisontalflygning synes ej förefinnas.

Även Pescaras helikopter har flugit. Den är försedd med två rotorer, den ena ovanför den andra på samma axel ovan flygkroppen, och vardera rotorn utförd som biplan med fyra par blad. Maskinen är därjämte försedd med en vanlig dragande propeller för flygningen framåt. Motorn är en 40 hkr Salmson, maskinens tomvikt är 300 kg och totalvikt 400 kg, rotordiameter är 8 m.

Cyclogirotyper.
Ett par maskiner av s. k. cyclogirotyp - eller rättare sagt förslag till dylika - ha kommit till mera offentlig kännedom under det gångna året, och det må vara motiverat att här i korthet gå igenom några kännetecken för denna typ.

I och för sig är principen icke någon nyhet, ty utkast till cyclogiros - eller "paddelmaskiner", om man skall använda Rohrbachs benämning - har funnits redan i slutet av 1700-talet. Även under 1800-talet har paddelsystemet dykt upp då och då, och fr. o. m. 1920 kunna åtminstone sju olika typer återfinnas i patenthandlingarna. De två typer, som synas vara de mest lovande, är en av den svenskfranske ingenjören Strandgren vid Loire & Olivier byggd samt en av den världsberömde tyske flygteknikern Rohrbach beräknad.

Strandgrens patent härstammar från 1924, och en maskin är i stort sett färdigbyggd samt provas f. n. vid fabriken. Några detaljer beträffande principen finnas emellertid ej offentliggjorda, och det ligger därför närmare till hands att i korthet relatera Rohrbachs beräkningar för sin maskin, vilken även är under byggnad. Redan Rohrbachs namn som en av de skickligaste flygingenjörerna borgar för att hans arbete har korrekt grund - låt vara att den maskin som bygges kanske inte omedelbart kommer att bli i alla detaljer fulländad. Hans beräkningar ha emellertid dessutom kontrollerats av Deutsche Versuchsanstalt fur Luftfahrt och National Advisory Committée for Aeronautics i U. S. A. och erkänts såsom tillförlitliga.

Hur Rohrbachs cyclogiro är avsedd att se ut torde framgå av fig. 11, som visserligen icke är en i varje detalj korrekt framställning men dock ger en god uppfattning om principen. I ungefär samma läge som vingen på ett högdäckat monoplan sitter en axel på vardera sidan om flygkroppen, och runt denna axel rotera - paddla liksom hjulen i en hjulångare - tre långa, smala vingar. Axlarna drivas via en differentialväxel av en motor - eller flera om man ur säkerhetssynpunkt skulle önska detta - placerad inuti flygkroppen. Varje liten vinge är medelst en serie stöttor fäst vid den centrala axeln.

I cyclogiron liksom i autogiron måste en variation av anfallsvinkeln ske för att kompensera den varierande hastigheten i förhållande till luftströmmen. Denna variation av anfallsvinkeln är så beräknad, att såväl lyftkraft som en framåtriktad kraft erhålles under större delen av varvet. Principen för detta framgår av fig. 12. Rotationsriktningen är sådan, att vingarna under övre delen av varvet röra sig i maskinens flygriktning. Vingarnas rotationshastighet är 1 1/2 gång så hög som maskinens maximalfart och ca 2 gånger så hög som normalfarten. Maximala varvtalet hos rotorn är 420 varv/min., motsvarande en periferihastighet av 80 m/sek. Lägsta varvtalet för att hålla maskinen flygande är 270 varv/min.

Fig. 12. Principen för cyclogiron.

a = anfallsvinkel, R = luftkraftens resultant, H = luftkraftens horisontalkomposant, V = luftkraftens vertikalkomposant, u = rotorns periferihastighet, v = maskinens flyghastighet, r = resultanten av u och v.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>