- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
311

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 31. 4 aug. 1934 - K. G. Molin: Vertikalflygningens praktiska möjligheter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

4 AUG. 1934 TEKNISK TIDSKRIFT 311

Av fig. 12, som åskådliggör fyra lägen av ett av vingbladen, framgår variationen av anfallsvinkeln sådan den sker vid horisontalflygning med normal fart. I alla lägen har bladet alltså en framåtriktad och under praktiskt taget hela varvet - utom i bakersta läget - en uppåtriktad komponent. De roterande vingarna ge alltså såväl lyftkraft som dragkraft; propeller för rörelsen i flygriktningen erfordras sålunda icke.

Den tekniska utformningen av organen för vinkelvariationen är ännu ej känd, men troligen sker den medelst en inuti rotoraxeln belägen kamaxel, som i sin tur påverkar stötstänger e. dyl. inuti de strömlinjeformade stöttorna mellan vingen och rotoraxeln. I varje fall är denna omställning reglerad medelst roderspaken, så att en ändring av rotorsystemets resultant erhålles. Cyclogiron kan sålunda röra sig i alla olika riktningar. Den går snett uppåt och snett nedåt, rakt uppåt och rakt nedåt samt även bakåt. Om motorn minskar i varvtal eller stannar, bli rotorerna automatiskt frikopplade och autorotera, varvid maskinen i likhet med autogiron kan gå i glidflykt eller vertikalt ned. Samtliga dessa manövrer utföras med tillhjälp av en vanlig spak av "höjdroder"-typ. Rörelser i sidled erhållas genom att de båda rotorerna tack vare differentialväxeln erhålla olika varvtal, samtidigt som vingbladens oscillerande rörelse anpassas på lämpligt sätt. Den ena rotorn får därigenom större dragkraft än den andra. Sidoroder erfordras sålunda ej, men möjligt är att det på de första maskintyperna är lämpligt att underlätta kursstabiliteten genom ett sidoroder. - Kontroll över maskinens lutning erhålles på motsvarande sätt genom att införa differens i lyftkraft mellan de båda rotorerna.

Rotorns rörelse kommer givetvis att inverka på flygkroppens stabilitet, men enligt beräkningar uppgå variationerna härvidlag icke till mer än högst 12°. Räknas flygkroppens läge vid maximalfart i horisontalflygning som neutralläge, kommer vid maximal vertikal stigning nosen att höjas ca 6°; motsatt förhållande vid vertikal sjunkning. Någon pendling hos flygkroppen under flygning anses icke vara att befara.

Beträffande känsligheten för aerodynamiska påfrestningar är cyclogiron liksom autogiron relativt gynnsamt ställd. Normalt uppgå luftkrafterna endast till ca 12 % av centrifugalkraften, maximalt behöver man ej räkna med mer än 18 à 20 %. Någon risk att genom hårda manövrer överbelasta vingsystemet finnes därför ej. - Däremot torde cyclogiron ej vara lika okänslig för vindstötar, byar m. m. som autogiron, då ju i cyclogiron hela vingsystemet är tvångsstyrt och det icke kan undvikas att dylika rörelser vidarebefordras till flygkroppen. - Å andra sidan kan en överbelastning av cyclogiron utan risk ske, men givetvis bli prestationerna försämrade. De beräknade egenskaperna i detta avseende antydas nedan.

Rohrbachs cyclogiro har en längd av 8,60 m, höjd 4,30 m, spännvidd 10 m. Paddelbladen ha ett sidoförhållande av 14:1 och en längd av 4,4 m. Motoreffekten är 240 hkr, eventuellt fördelad på två motorer. Tomvikten beräknas till 680 kg, tillsatsvikt (inkl. 3 personer) är 270 kg; totalvikt alltså 950 kg.

Vid denna vikt utgör maximalhastigheten 200

illustration placeholder
Fig. 13. Strandgrens cyclogiro.


km/tim., färdhastigheten med motorvarvtal 75 % 170 km/tim., minsta fart 0 km/tim., största fart bakåt 30 km/tim. Topphöjden vid rörelse framåt är 4 500 m och vid uteslutande vertikal stigning 500 m. Aktionsradien med en passagerare är 400 km och utan passagerare ca 700 km.

Vid en överbelastning med 250 kg, totalvikt alltså 1 200 kg, måste man avstå från vertikal stigning och absolut stillastående i luften utan höjdförlust. Minsta farten blir då 21 km/tim., maximalfarten 190 km/tim., topphöjden 2 700 m. Aktionsradien med två passagerare är 1 050 och utan passagerare 1 550 km.

Effektbelastningen vid totalvikt med möjlighet till vertikal stigning är 4 kg/hkr, vid min.-hastighet 27 km/tim 8 kg/hkr och vid min.-hastighet 54 km/tim. 10,8 kg/hkr. - Verkningsgraden hos rotorsystemet har visat sig vara betydligt högre än hos en propeller; man räknar trots förlusten i kraftöverföringen från motorn till rotoraxlarna med en verkningsgrad av ungefär 85 %, vilket är 15 % högre än hos en propeller.

Vid undersökningar som National Advisory Committée gjort med rotorer enligt Platt’s system har man skisserat en maskin med totalvikt på 1 360 kg (3 000 lbs) och motoreffekt 300 hkr samt med en beräknad stighastighet vid vertikal stigning av 210 m/min, och maximal stighastighet vid samtidig rörelse framåt 460 m/min., det sistnämnda värdet torde vara ca 30 % bättre än vad som kan åstadkommas med ett flygplan med samma effektbelastning.

Beträffande Strandgrens maskin äro några beräkningar angående de aerodynamiska egenskaperna ännu ej kända. Principen för vingrotorernas funktion är densamma som i Rohrbachs cyclogiro, ehuru Strandgren synes ha börjat experimenten betydligt tidigare. Först under föregående år ha dessa dock avancerat så långt att en maskin börjat byggas.

Experimenten med modeller ha pågått sedan 1924, först vid aerodynamiska laboratoriet i Saint-Cyr och sedermera vid Lioré & Olivier, där även försöken i verklig storlek företagits. Kostnaderna ha till stor del bestritts av Societé d’Expansion Franco-Scandinave.

Försöksmaskinens utseende framgår av fig. 13; som synes kan den knappast sägas vara strömlinjeformad. Rotorerna ha en diameter av 6 m och bestå var och en av fem vingar. Varje vinge har en bredd av 245 cm, ett djup av 40,8 cm och en tjocklek av 3,8 cm. Den är gjord av duraluminium; vikt 5 kg. - Motorn,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free