- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
320

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 32. 11 aug. 1934 - Carl Bosch: De industriella hydreringsmetodernas problem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder

Fig. 4. Kontaktugn för framställning av vätgas ur
kolväten.

användbar. Innan metoden kunde anses tekniskt
mogen, mötte tekniska problem av olika slag.
Omsättningen erfordrar mycket höga temperaturer, vilka
blott genom bruk av katalysatorer kunde hållas inom
tekniskt användbara gränser, men ändock krävdes
en temperatur av ca 800° för en någorlunda
fullständig och snabb reaktion. Till kontaktmaterial
ägnar sig särskilt reducerad nickel, som aktiverats
med diverse tillsatser. p]n anmärkningsvärd
egenskap hos nickelkontakten är dess stora känslighet för
svavel. Redan en halt av 10 mg svavel pr m3 leder
mycket snart till "förgiftningssymtom". Därvid äro
organiska svavelföreningar, som förekomma i många
gaser, lika skadliga som svavelväte, och man måste
därför finna en väg för svavlets oskadliggörande.
Den hittills enda användbara lösningen beror på
katalytisk bildning av svavelväte, som kan
avlägsnas enligt kända metoder.

Anskaffandet av ett beständigt ugns- -.
material, som vid hög temperatur kunde
överföra de vid processerna nödiga
stora värmemängderna, lyckades först
efter långvariga försök.

Fig. 4 visar en bild av en dylik ugn 4
och gasens väg inom denna.
Kontaktskiktet är anbragt i ett ringformigt
rum i vars mitt befinner sig
inloppskanalen för kolväte -
vattenblandningen. Denna införes uppifrån och
uppvärmes därvid. Den intränger
därefter underifrån i kontaktrummet.
Uppvärmningen sker med gas, varvid
avgasernas värme effektivt utnyttjas till
förvärmning av förbränningsluften. Fig.
5 visar en dylik vätgasanläggning,
utförd i Nordamerika i samarbete med

L G. Farbenindustrie och avsedd för hydrering av
bergolja. I var och en av de tre byggnaderna
befinner sig en sönderdelningsugn, som innehåller
talrika kontaktrör av beskriven typ.

Järnte framställningen av gaserna erbjuder
reningen av dessa en serie uppgifter, som äro olika
för de olika processerna och som rätta sig efter den
erforderliga renhetsgraden. Vid ammoniaksyntesen
erfordras en gas, som är alldeles fri från svavelväte
och koloxid, vilka ämnen åstadkomma
kontaklför-giftning. Koloxid-väteblandningen för
metanolsyntesen måste även vara fri från svavelväte; kontakten
är visserligen i detta fall mindre känslig för svavel
än amirioniakkontakten, men däremot framkalla
redan små svavelmängder skador å metanolugnens
kopparmaterial. Vid bensinsyntesen ställas de lägsta
anspråken på vätgasens renhet. Kontakten och
apparaterna äro okänsliga för svavel, och koloxiden
verkar störande endast såtillvida, att den under
väteförbrukning ger upphov till metan.

Den enligt beskrivna metoder framställda
vattengasen renas i flera efter varandra följande
procedurer. Gaserna innehålla huvudsakligen väte och
koloxid och som förorening alltid svavelväte; halten
därav beror på det använda råmaterialet. För
avlägsnandet av koloxiden har en särskild metod
utarbetats, vid vilken koloxiden genom katalytisk
omsättning med vattenånga överföres i kolsyra och vätgas.
Denna omsättning genomföres så fullständigt som
möjligt, då gaserna skola användas i ammoniak- och
bensinsyntesen; vid metanolframställningen däremot
endast så långt, att det önskade förhållandet väte:
koloxid erhålles. Denna kontaktprocess är
visserligen ej särdeles känslig för svavel, men
bearbetningen av svavelfria gaser erbjuder här liksom i den
följande fabrikationen många fördelar så att det i
allmänhet är lämpligt att svavelrena vätgasen även
för bensinframställningen.

För den svavelfattiga koksvattengasen har den
bekanta svavelreningen med aktivt kol utarbetats.
Denna metod erfordrar en omfångsrik apparatur, då
gaserna ha hög svavelhalt, t. e. då vattengas,
framställd av brunkol, skall renas. Man har därför
försökt nya vägar för svavelreningen och nyligen
uppfunnit organiska vätskor, vilka vid låg temperatur
binda svavelväte och åter avgiva detta vid
uppvärmning. På detta sätt renas numera de svavelrika ga-

Fig. 5. Anläggning för framställning av vätgas ur kolväten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free