Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen / 322 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 32. 11 aug. 1934 - Notiser - Den brittiska järn- och stålindustrien - Högvärdiga järnvägsskenor - Isbark på kraftledningar - En roterande vattenförvärmare - Ett självlossande lastfartyg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

322 TEKNISK TIDSKRIFT 11 AUG. 1934

Den brittiska järn- och stålindustrien synes nu befinna sig i gynnsam utveckling. Antalet påblåsta masugnar ökades under maj med 3 till 101, tackjärnstillverkningen steg från 496 300 ton i april till 527 900 ton i maj (under maj månad i fjol nådde den endast värdet 339 900 ton) och totala tillverkningen av götmetall och stålgjutgods var i maj 1934 780 000 ton mot 716 800 ton i april och 599 600 ton i maj 1933. Under de fem första månaderna 1934 var tackjärnstillverkningen 53 % högre än under motsvarande tid 1933. Stålproduktionen hade samtidigt ökats med 44 % av värdet för januari-maj 1933.

Stålindustrien beräknas i Storbritannien numera vara sysselsatt till 80 % av tillverkningskapaciteten. Denna sysselsättningsgrad säges vara högre än i något annat europeiskt land, Ryssland dock undantaget, enär säkra uppgifter om tillverkningskapaciteten där ej föreligga.

Ökningen i tillverkningarna är främst att tillskriva ökad inhemsk konsumtion, vilken inverkat även på importsiffrorna. För femmånadersperioden januari-maj 1934 är järn- och stålimporten 53 % högre än under motsvarande tidsperiod år 1933. Emellertid tillskrives importökningen även den internationella stålkartellens dumpingpolitik. Priset för valsat stål från kontinenten är å den brittiska marknaden så lågt att det, efter avdrag för transportkostnader, tullar osv., svarar mot ett pris å tillverkningsorten, som utgör ungefär vad de brittiska ståltillverkarna betala för skrot. Emellertid ha de brittiska tillverkarna en så pass god ordertillgång, att de äro sysselsatta för en tämligen lång tid framåt.

Högvärdiga järnvägsskenor. VDI-Zeitschrift (21 juli 1934) referar fem rapporter, som provningsanstalten vid tekniska högskolan i Zurich avgivit angående högvärdiga järnvägsskenor. I samtliga fabrikat har man sökt erhålla en god slitstyrka, förenad med tillfredsställande brottsäkerhet. Dels beskrivas tvenne tyska rälskvaliteter, den ena kännetecknad av utomordentligt låg kolhalt i förening med högre halt av kisel och mangan jämte krom och koppar som särskilda legeringsämnen, varigenom erhållits en seg och brottsäker räls med höjd avnötningshållfasthet, den andra av kisel-kolstål med molybden, kännetecknad av en draghållfasthet av 100 kg/mm². Segheten och avnötningshållfastheten ha framkallats av små mängder fosfor och svavel. Stålet utmärkes av en eutektoid lamellar-perlitisk struktur.

I ett österrikiskt fabrikat har man sökt höja avnötningshållfastheten genom en manganhalt av 1,8 à 1,9 %. Draghållfastheten är här ca 95 kg/mm². Genom stålets framställning i elektrougn har man uppnått en stor renhet hos produkten, vilken orsakar den åsyftade segheten.

Ett tyskt verk har beträtt en helt olika väg. Man har här kombinerat ett hårt stål för rälshuvudet med ett mjukare för livet och foten. Även här utgör draghållfastheten å huvudet ca 100 kg/cm².

Isbark på kraftledningar. Enligt Elektrotechnische Zeitschrift har man i Nore kraftverk i Norge utexperimenterat en apparat för mekaniskt avlägsnande av is-bark från kraftledningar. Det arbetande organet utgöres av en kniv, som drages från marken längs ledningen. Draglinan isoleras med ett 10 m långt silkesrep. Försök sägas ha visat, att kniven förmår avlägsna isbarken intill ett mycket tunt skikt på linan. Om metoden ställer sig mera ekonomisk än den i Sverige brukade att höja strömstyrkan och därmed uppvärmningen i ledningarna, framgår ej av framställningen.

En roterande vattenförvärmare, system Simmon, som installerats hos Gutehoffnungshütte, Düsseldorf, för att höja effekten hos en ångpanneanläggning av äldre typ, har under ett helt år underkastats prov, vilka refereras i VDI-Zeitschrift (28 juli 1934). Den arbetade liksom pannanläggningen under året 7 800 timmar.

Rörsystemet i den roterande förvärmaren. Siffrorna beteckna den ordning, i vilken vattnet genomflyter de olika rören i en rörgrupp.

Vid en temperatur av 50° à 70° hos det inkommande och 140° à 190° hos det utgående vattnet hade packboxarna en livslängd av 5 500 drifttimmar å ingångssidan och 2 800 drifttimmar å utgångssidan.

Rörsystemet i förvärmaren framgår av fig. Det genom den ihåliga axeln inkommande vattnet uppdelas i sex delströmmar, vilka genomflyta rörsystemet symmetriskt i förhållande till axeln. Förvärmaren roterar 265-300 v/min. Under försökstiden rengjordes förvärmaren tre gånger invändigt medelst borstar, vilket ägde rum under söndagsdygnen.

Rörens yttre eldyta utgöres av plåtlameller, påpressade vinkelrätt mot röraxeln. Lamellerna rengöras dagligen medels ångstrålbläster, vilken procedur tar 3 minuter i anspråk. Vid full belastning och vid en CO₂-halt av 12 % efter pannorna uppmättes ett tryck av 28 mm vattenpelare vid rökgasernas inträde i förvärmaren. Kraftbehovet uppmättes till 19 à 21 hkr. Förvärmaren drives med rem från en likströmsmotor. Accelerationstiden utgör ca 8 min.

Med en äldre economiser med släta rör kunde man vid anläggningen vid eldning med Nusskohle IV och naturligt drag erhålla en normal avdunstning av 26-27 kg pr m² eldyta och timme. Med den roterande förvärmaren och eldning med billigare Feinkohle erhölls en normal avdunstning av 24 kg och en maximal avdunstning av 30 à 32 kg/m² h, varvid slitningen av rosten (kedjerost) var väsentligt mindre än tidigare.

Ett självlossande lastfartyg har byggts för koltransport i Lake Superior-distriktet i U. S. A. Transport av kol och annat massgods sjöledes i detta distrikt är ekonomisk endast under förutsättning, att dyrbara krananläggningar kunna undvikas. Ett nyligen byggt självlossande fartyg till detta distrikt säges mera likna en bunkeranläggning vid ett modernt kraftverk än en båt. Fartygets huvuddimensioner äro följande: längd mellan perpendiklarna 159,6 m, bredd utanpå spant 16,8 m och djup 9,3 m. .

Fartygets lastrum består av två i fartygets längdriktning delade bunkrar, vilka kunna tömmas medelst trattar över var sitt transportband. Banden transportera kolet till förskeppet, där godset medels ett lyftverk i lut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>