- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
332

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 33. 18 aug. 1934 - Notiser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

332 TEKNISK TIDSKRIFT 18 AUG. 1934

mycket stor betydelse. Specialbehållare för transport av komprimerade gaser (väte, syre, acetylen m. fl.) göras vanligen av kolstål eller nickelstål, och vid tryck hos gasen av 150 à 180 at är behållarvikten pr m3 gas av atmosfärtryck 11 à 12 kg. Trots denna relativt stora dödvikt ha försök gjorts i Frankrike, England och Tyskland att använda sådana gasbehållare på landsvägs- och järnvägsmotorfordon, och reguljär drift har även kommit till stånd inom begränsade områden.

För några år sedan upptog en firma i Paris tillverkning av ett slags specialbehållare, s. k. tubes frettés, i vilka gas vid 200 at kunde transporteras till en volym av 3 380 m3 med en dödvikt av endast 6,24 kg pr m3 gas av atmosfärtryck. Rörelsen gav dock ej ekonomiskt tillfredsställande resultat.

På material för gasbehållare måste man ställa två fordringar. För det första måste materialet äga hög hållfasthet, så att behållarens väggtjocklek kan bliva så liten som möjligt. För det andra får, i händelse att behållaren skadas t. e. genom en stöt, någon explosion ej inträffa, utan gasen skall kunna utströmma genom det skadade stället utan att vålla katastrof. Nyligen har för ändamålet utexperimenterats en stålsort, kallad "vibrac steel", som tillåter en begränsning av dödvikten till ca 5,5 kg pr m3 gas av atmosfärtryck. En gevärskula, som träffar en behållare av detta material, åstadkommer ett runt hål men ingen spricka. Den engelska firma, som tillverkar dylika behållare, har även förbättrat metoderna för behållarnas anbringande på vagnarna, och på flera ställen i England, speciellt i Birminghamdistriktet, gå vagnar, utrustade med dessa behållare, i trafik.

Även i Italien, närmare bestämt i Turin, pågå experiment med gasdrivna bilar. Anordningen är följande: Laddningsstationen är försedd med en vanlig fyrstegs-kompressor, avsedd för ett sluttryck av 350 kg/cm2, vilken uppladdar en serie behållare, vanligen 6 stycken, var och en med 60 liters rymd. Varje behållare rymmer 10 200 m3 gas av atmosfärtryck och de sex behållarna tillsammans 61 200 m3. Behållarna pä vagnarna fyllas vanligen från större stationära sådana, men möjlighet finnes att utbyta vagnarnas tomma behållare mot laddade.

Gasbehållarna vid stationen ha större kapacitet än dem som medföras på vagnarna. Den största rymmer 651,3 liter och är tillräcklig för laddning av 7 st. 50 liters behållare. På bilarna finnes en reduceringsventil, från vilken motorn erhåller gasen vid atmosfärtryck. Mellan reduceringsventilen och cylindern blandas gasen med luft. Motorerna äro försedda med förgasare, så att de kunna drivas med bensin, om gasförrådet skulle taga slut. Den använda gasen har ett kalorimetriskt värmevärde av 4 450 Gal pr m3 och består av vanlig hushållsgas, något karburerad med tyngre kolväten. Med hänsyn till effekten svarar 1 liter bensin mot 1,62 m3 gas, och med hänsyn till priset, synes den senare vara det billigare bränslet.

Man beräknar, att gasdrift av bilar skulle vara ekonomiskt lönande, om de redan befintliga gastillverkarna kunde sälja gasen till O,6O lire pr m3. Kostnaden för en gasmängd, svarande mot 1 liter bensin, beräknas utgöra 0,97 lire, vartill kommer kostnad för kompression med 0,20 lire, alltså sammanlagt 1,17 lire. Bensinpriset utgör 2 lire pr liter. Vinsten skulle bli större genom användning av högvärdig naturgas (värmevärde 9 200 Gal pr m3) i stället för hushållsgas. I vissa trakter kan naturgas erhållas för rimligt pris, och kostnaden för en komprimerad gasmängd, svarande mot en liter bensin, beräknas till 0,80 lire.

Gasdriften skulle i första hand komma i fråga för automobilbussar, vilka regelbundet trafikera bestämda sträckor. Under det tillgodogörandet av naturgasen organiseras, kunde man använda metangas, erhållen ur andra källor. I Tyskland har man för motordrift försökt använda den jäsningsgas som erhålles vid rening av avloppsvatten. Denna gas har genomsnittligt följande sammansättning: metan 68,55 %, koldioxid 29,74 %, kväve 1,53 %, svaveldioxid 0,10 % och molekylärt syre 0,08 %. Efter tvättning, åsyftande borttagande av svaveldioxid och koldioxid, och kompression till 150 à 170 at, fylles gasen på behållare av kromstål eller nickelstål, vägande mellan 6 och 10 kg pr m3 gas av atmosfärstryck. Metangas i förbränningsmotorer tål en mycket hög kompression utan risk för knackning.

Man har gjort praktiska prov med en 5 tons lastvagn med en aktionsradie av 100 km. Den är försedd med 5 behållare för sammanlagt 50 m3 gas med en total vikt av 275 kg. I Tyskland innebär denna gasdrift en besparing av bränslekostnaderna med 50 %; i Italien, med det där rådande högre bensinpriset, skulle besparingen bli större.

Fiatbolaget i Turin gör nu försök med en stor lastvagn för tunga transporter, vilken drives med kolgas. Driftkostnaden har beräknats till 0,16 lire pr ton och km. En liten Fiatvagn om 10 hkr, försedd med träkolsgasgenerator, har även provats. Den gör en medelhastighet av 60 km/tim utan några olägenheter.

Carlo de Rysky.

England studerar svensk arkitektur och vattenkraft. På initiativ av Anglo-Swedish Society anordnas i sommar s. k. holiday courses i Sverige. En kurs, avsedd för dem som speciellt vilja studera det svenska språket, har redan gått av stapeln, och de två återstående kurserna, avseende dels svensk arkitektur och svenskt konsthantverk, dels vattenkraftsteknik, komma att pågå samtidigt med början i Stockholm lördagen den 25 augusti. Kursdeltagarna avresa från London den 22 augusti. Priset för resan (turistklass å båt, tredje klass å tåg) jämte inkvartering i Stockholm, frukost och drickspengar har kunnat hållas så lågt som 13 pund, 5 sh., vartill kommer ytterligare en avgift om 2 pund för dem som vilja göra en tre dagars tur till Dalarna.

Till de återstående kurserna ha anmälts 41 deltagare. I vattenkraftkursen deltaga 2 professorer och 2 andra lärare samt 7 studenter från Imperial College for Science and Technology samt studenter och lärare från Manchester, Cambridge och London. I arkitektkursen deltaga medlemmar av Architecture Association samt andra personer, intresserade av "arts and crafts".

Kurserna öppnas i Stockholm lördagen den 25 ds, varvid professor Gerard De Geer kommer att hålla en föreläsning om "Early connections between Sweden and Great Britain". Arkitekterna få sedan under dagarna 27 aug.-3 september åhöra föreläsningar av intendenten Erik Wettergren, arkitekterna Bengt Lundberg och Tage William Olsson, dr Gregor Paulsson, fröken Alma Hedin, arkitekterna Eskil Sundberg och Sven Wallander samt professor Carl Bergsten, interfolierade med utflykter i Stockholm med omgivningar.

De deltagare som ämna studera svensk vattenkraft få göra en studiefärd över Västerås, Forshuvudforsen, Bullerforsen, Ludvika, Trollhättan, Lilla Edet och Vargön. Även i denna kurs ingå en serie föreläsningar för vilka ämnena, när detta skrives, ännu ej definitivt fastställts.

Svenskar, som äro intresserade av kursen och vilja deltaga i öppnandet samt föreläsningarna, torde hänvända sig till civilingenjör Bo Hellström, Vattenbyggnadsbyrån, Stockholm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free