- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
334

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 34. 25 aug. 1934 - Carl A. Bergman: Råsockerfabrikation på Cuba

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

334 TEKNISK TIDSKRIFT 25 AUG. 1934

går på följande sätt: Hett vatten sprutas på massan då den lämnar den näst sista kvarnen och vattnet jämte en del upplöst socker utpressas i den sista kvarnen. Detta sockerhaltiga vatten sprutas sedan på massan då den lämnar kvarnen före den näst sista och utpressas i den näst sista kvarnen. Man fortsätter med detta tills man kommer till den första kvarnen, från vilken den utpressade saften pumpas tillsammans med saften från krossen till kokavdelningen av fabriken (fig. 6). Varje föregående aggregat kommer att avlägsna en högre procent socker från massan än det efterföljande, och man kan beräkna, huru många aggregat det lönar sig att installera.

I likhet med krossarna hava valsarna i kvarnarna ej släta ytor, utan de äro försedda med ränder och tänder. Ränderna göras triangulära, varigenom man får större kontaktyta mellan valsen och "rörmassan", vilket underlättar inmatningen i kvarnen. För att ytterligare öka denna, förses oftast en av de främre valsarna med tänder. Matningen underlättas även om valsarnas ytor äro torra, och för den skull förses den främre valsen, och ibland även den bakre, med extra djupa ränder, genom vilka sockersaften avrinner, så att själva ytan av valsen blir så torr som möjligt.

Valsarna utgöras av gjutna hylsor, krympta eller pressade på stålaxlar. Ett lämpligt gjutjärn för hylsan är svårt att framställa. Det bör vara hårt för att ej slitas fort, men får ej vara för hårt, eftersom det då oftast giver en blank yta, vilket medför att slirningar uppstå vid massans inmatning och kapaciteten på så sätt betydligt nedsattes. Ytan bör i stället vara grovkornig och sträv. För axlarna användes nickel-, krom- eller manganstål, men även i stor utsträckning vanligt kolstål. Livslängden växlar mellan 10 och 20 år.

Under driften komma avstånden mellan valsarna att ständigt ändras, och kopplingen mellan den övre valsen och det drivande kugghjulet utföres därför rörlig.

För dimensionering av valsar, knivar och deras inbördes avstånd måste hänsyn tagas till att en betydlig slitning kommer att äga rum under kampanjen. För att mata väl böra valsarna i kvarnen vara så lika som möjligt i diameter. De komma ej att slitas lika fort. I allmänhet kan sägas, att övre valsen slites mest, därefter den bakre och minst den främre. Minskningen i diameter uppgår till ungefär 6-3 mm per kampanj. Från början göras valsarna så stora, som installationen i kvarnen tillåter, och de kunna användas tills diametern minskats 35-50 mm. Gjutjärnhylsan pressas då av axeln och en ny sättes på.

Fig. 5 visar även hur valsarna äro lagrade i sidoramar, hur trycken från desamma äro upptagna och hur justering av kvarnen kan göras. Trycken mellan valsarna upptagas ej i själva ramverket, utan med kraftiga bultar. Ramverket tjänar endast till att hålla dessa och lagren.

För att reglera trycket på valsarna äro hydrauliska cylindrar med tillhörande kolvar anbragta över lagren för de övre valsarna och dessa stå i förbindelse med ackumulatorer, på vilka belastningen kan ändras. Trycket i dessa cylindrar uppgår till ungefär 350 kg/cm2.

För att driva kavrnarna användas ångmaskiner eller elektriska motorer, varvid kraften överföres med två eller tre kuggväxlar. Elektrisk drift har den högre anläggningskostnaden emot sig, och att bränsleåtgången är mindre vid en elektrifierad anläggning är ej av någon större betydelse, eftersom kraftåtgången vid en råsockerfabrik endast uppgår till 8-10 % av värmeförbrukningen. Med ångmaskinen kan ju lätt reglering av hastigheten äga rum, och detta har varit huvudorsaken varför först under de senaste åren elektrisk kraft kommit till vidsträcktare användning.

Användes elektrisk kraft förses varje kvarn med motor, men vid ångmaskindrift användes en maskin för flera kvarnar eller krossare. Utväxling är då gjord så att varje efterföljande kvarn har en något större hastighet än den närmast föregående.

För elektrisk drift av kvarnarna har både lik- och växelström kommit till användning. Den hastighetsreglering som erfordras för ett batteri av krossare och kvarnar är ungefär 75-110 % av den normala

illustration placeholder
Fig. 6. Schematisk sammanställningsritning av kross och kvarnar i råsockerfabrik.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free