- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
343

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 35. 1 sept. 1934 - Tyboni: Möjligheter för en svensk leksaksindustri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1 SEPT. 1934 TEKNISK TIDSKRIFT 343

göras något robustare än motsvarande utländska fabrikat. Det kan ej nog framhållas, att allt skräp bör undvikas. Vid val av tillverkningstyper bör i första hand utväljas sådana som intressera barn i åldern 5-14 år. För dessa är det mest modeller ur det praktiska livet som komma i fråga. I vissa fall kan man finna, att utländska leksaker äro av en något tungkörd typ och barn äro numera ej så intresserade av sådana. Det är därför viktigt att genom studium av vad marknaden bjuder få fram det bästa möjliga och helst något bättre. Det finnes emellertid många olika vägar att slå in på. Så tror jag t. e., att vi i fråga om något dyrare leksaker skulle kunna påräkna stort intresse för elektriskt- och ångdrivna sådana. Möjligheter till export därav förefaller icke heller uteslutna.

Som material för framställning av leksaker av enklare slag användes nästan uteslutande bleckplåt av 0,1-0,2 mm tjocklek samt järntråd med l-3 mm diameter. För att göra leksaker av denna tunna plåt stabilare samt för att staga axlar och andra rörliga delar samt öka slitstarkheten göras utpräglingar och i vissa fall stagningar med tråd. De flesta målningsarbeten och tryckta delar skola vara gjorda på plåten före pressningen. Detta fordrar givetvis att pressverktygen äro av prima utförande och arbeta med högsta precision.

Som drivkraft för leksaker användes såsom förut nämnts fjäderverk, av vilka finnas två slag, spiralfjäder -och urfjäderverk. Det förstnämnda är stabilast och hållbarast. Levande kraften hos ett roterande väl avbalanserat hjul - vanligen av bly - användes också ofta som drivmedel. Slutligen ha vi elektrisk kraft och ånga att välja på. Dessa bägge senare drivmedel komma ju mest ifråga vid kvalitetsleksaker. Och det är väl närmast dessa senare, som vi i första hand böra specialisera oss på och föra fram i konkurrensen på exportmarknaden.

Fjäderverken ha emellertid utan tvivel ännu den största användningen. För att ett fjäderverk ej skall löpa ut för fort, erfordras en bromsanordning. Man använder sig av utväxlade axlar som rotera med ett varvtal som ligger mellan 1 000-1 500 varv/min. På varje axel anbringas en liten kula av bly, som kastas ut och bromsar upp verket. Som motvikt för kulan har man en svag fjäder. Genom denna anordning kan leksaken hållas i funktion under längre tid och med jämnare gång än eljest skulle vara fallet.

Förut har nämnts att alla drivverk för leksaker standardiseras. Detta är av särskild betydelse för en svensk leksaksindustri, som till att börja med ej kan räkna med så stor produktion av varje enskild leksak som stora utländska företagare. Samtidigt som verkets konstruktion göres så bra som möjligt, bör av enahanda skäl antalet storlekstyper bli så få som möjligt. En mycket viktig sak vid tillverkningen av leksaker är, att hopsättningen kan ske snabbt och att vikten hålles låg. Låg vikt har sin största betydelse vid export till länder med vikttull, vartill ju kommer att materialåtgången blir låg.[1] För att minska materialåtgången är det också nödvändigt att tillverkningsdetaljerna utformats och utstansats så, att minsta möjliga materialskrot uppstår.

För en nystartad svensk leksaksindustri vore det ju otänkbart att påtaga sig utgifter för särskilda konstruktörer eller mönstermakare. Därför får man en tid framåt tänka sig saken ordnad på sådant sätt, att det varje år tävlingar utlysas för att få fram nya leksaker. Ersättningen åt de tävlande kan därvid ordnas så, att konstruktörerna av godtagna typer erhålla en viss procent på varje försålt exemplar av dessa typer. Genom särskilda föreskrifter skulle säkerställas att de tävlande toge hänsyn till fabrikationsmöjligheter, lämplig drivkraft för leksaken m. m. Många goda idéer och förslag kunna utan tvivel framkomma på detta sätt - framför allt om icke blott ritning utan även modell påfordrades. Även då förhållandena framdeles skulle möjliggöra anlitande av speciellt utbildade konstruktörer, bör därför icke tävlingsidén släppas, ty den ger stora möjligheter och god kontakt med köparna.

Tillverkningen av leksaker.

Tidigare har antytts att fabrikationstekniken inom bleckemballageindustrien och leksaksindustrien är likartad. Bleckvaruindustrien har stora erfarenheter av bleckplåts bearbetning och ytbehandling på ett förstklassigt sätt och till konkurrenskraftiga priser. De i mekaniska leksaker ingående delarna äro till 75 % sådana, att de lämpa sig för bleckemballage-fabriker. Erforderliga pressar och falsmaskiner äro nämligen av precis samma typ, som användes inom bleckemballagetillverkningen. Plåtens ytbehandling är även i huvudsak densamma som inom denna industri. För leksakstillverkning behöver därför icke anskaffas några särskilda arbetsmaskiner utan endast detalj- och hjälpverktyg. Om man närmare studerar en leksak av plåt, skall man vidare finna att delarna äro utförda med stor standardisering. Därigenom blir det lättare att använda sig av samma maskiner och verktyg vid framställningen av likartade delar, även om de ingå i leksaker av olika typ.

Fjädrar höra också till de viktigaste delarna i en leksak. För framställningen av sådana av god kvalitet och till lågt pris äro våra svenska fjäderfabriker väl skickade. För att ernå en låg framställningskostnad är det emellertid nödvändigt att storlekarna standardiseras. Förutom bleckplåtsdelar och fjädrar ingå också i leksaker kugghjul med axlar samt i vissa fall gjutna delar. Även kugghjul böra framställas vid en bleckvarufabrik, vilken har tillgång till pressar. Materialet för axlarna, vartill duger vanligt järn, levereras bäst i hela längder, vilka kapas vid hopsättningen. Gjutna delar böra ej användas i annat fall, än när partier om minst 25 000 st. åt gången erfordras. Med gjutna delar avses press- och kokillgjutna, varför man får räkna med dyrbara engångskostnader för verktygen. Pressgjutningstekniken är väl representerad inom den svenska mekaniska industrien.

Sedan man väl erhållit lämpliga leverantörer för de i leksakerna ingående detaljerna, återstår att ordna det ej minst viktiga och svåra, nämligen hopsättningen. Största delen av leksakshopsättningen kan i varje fall till att börja med ordnas som hemarbete, dock måste en del arbete utföras på en verkstad. Därför måste det finnas en mindre sådan direkt av-


[1] Genom Exportföreningen har uppgift erhållits om att bl. a. följande tulltariffer gälla: i England 15 % av cif värdet, i Frankrike 11,50 Francs per kg- netto (varför låg vikt erfordras), i Norge 6 kr. pr kg och i Finland 20 % av värdet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free