- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
374

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 39. 29 sept. 1934 - C. H. Halldin: Trafikkultur och järnvägsövergångar - Den nordiska kraftkonferensens transactions

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

374 TEKNISK TIDSKRIFT 29 SEPT. 1934

under 10-års-perioden 183 personer skadades och dödades vid skyddade övergångar och 186 vid oskyddade. Antalet sammanstötningar var 168 resp. 227. Siffrorna gälla endast övergångar vid statens järnvägar. Vid så relativt få årliga fall, som det här rör sig om, äro alltid årsvariationerna mycket stora. Det är därför omöjligt att definitivt avgöra den närmaste utvecklingstendensen. Påkörningar av grindar och bommar äro emellertid i tydligt stigande, vilket också är fallet med sammanstötningarna vid de oskyddade övergångarna.

Det stora antalet olyckshändelser vid plankorsningar är det bästa beviset på vilken oerhörd roll den mänskliga faktorn spelar vid trafikolyckshändelser. Vid korsningarna kan man inte skylla på andra vägtrafikanter, utan de förolyckade ha genom egen förskyllan gett sig ut på banan för att ta upp kampen med det mångfaldigt starkare lokomotivet. De personer, som bära skulden för dessa olyckshändelser, uppträda säkerligen lika hänsynslöst i trafiken på gator och vägar eller om olyckshändelserna förorsakats av vissa fysiska eller psykiska brister, så ha vederbörande säkerligen förut visat dessa brister och borde för länge sedan fråntagits sina körkort.

Vad är det egentligen för principiell skillnad mellan en plankorsning och en gatukorsning, båda försedda med automatiska signaler? Jo, egentligen endast den att vid en plankorsning finns det ingen annan vägtrafikant eller ingen trafikpolis, som hindrar den hänsynslöse föraren att köra över, att kunna hålla högre hastighet än tåget tror han sig alltid om.

Det förekommer fall som antas ha berott på att föraren bländats av solen och därför inte kunnat iakttaga det röda stoppljuset. En försiktig förare stannar emellertid sin bil för att övertyga sig om, att intet tåg höres på banan. Rent upprörande fall av vårdslöshet ha också konstaterats. Ett sådant var då en förare körde in på banan i trots av att ljud- och ljussignalerna funktionerade och varningsrop höjdes från ett flertal personer samtidigt som en motorcyklist gav upprepade signaler. Det måste vara något defekt med en sådan person. Man förstår med detta exempel i minnet varför några länder inte lämna ut förarkort på livstid. Vid en annan sammanstötning klarade sig föraren och passageraren utan skador, men både bilen och loket blevo ramponerade. Olyckan förklarades bero på, att övergången var försedd med endast ljussignaler men inte med bommar. Vid ett tillfälle dödades tre personer, därför att korsningen var försedd endast med ringverk. Man måste fråga sig, om alla tre voro döva. Det tycks vara en omtyckt sport för många motorförare att köra i kapp med tåget, finns då en plankorsning slutar kapplöpningen ofta olyckligt.

Angivna olyckshändelser äro axplock, men de vittna om samma bristande trafikkultur, som ofta möter oss på gator och vägar. Vid järnvägskorsningar ha dock bilisterna farligare motståndare än medtrafikanter eller fotgängare. Järnvägsstyrelsens trafikbroschyr har förvisso gjort mycket för att förbättra förhållandena, men mycket återstår. Trafikanterna måste alltid ha i minnet det amerikanska slagordet: Stanna, se och lyssna. Detta slagord måste i alldeles särskild grad anammas av trafikanter vid oskyddade korsningar, som endast ha enkla varningstavlor.

Man bör inte avfärda olycksfallskrönikorna med en axelryckning eller att "ja, de buro sig så dumt åt", när man själv en vacker dag kan komma i samma situation, om inte genom egen så mycket väl genom andras förskyllan. Amerikanarnas uttryck, att man bör betrakta varje trafikant med misstro är nog tillämpligt över hela världen. Och med en sådan misstro kan trafikkulturen höjas och samfärdseln befordras.
C. H. Halldin.

DEN NORDISKA KRAFTKONFERENSENS TRANSACTIONS.

Transactions of the World Power Conference, Sectional Meeting Scandinavia 1933, vol. I-VII, utg. av Svenska nationalkommittén för världskraftkonferenser. Tryckt hos P. A. Norstedt & Söners förlag, Stockholm 1934. Pris komplett kr. 175: -, varje volym även separat.

Med sina sju volymer om sammanlagt nära 4 200 sidor utgör kongresstrycket från förra årets världs-kraftkonferens här i Norden ett imponerande verk. Men kvantiteten är icke utslagsgivande för ett arbete som detta. Den sammanfattande ramen måste ha rätta dimensioner, goda hörnförband och lämplig kulör för att hålla ihop och ge relief åt det rikhaltiga och mångskiftande materialet.

Teknisk tidskrift har redan på ett tidigt stadium efter konferensen utförligt redogjort såväl för dennas yttre förlopp som de tekniska förhandlingarna. Det kan nu icke komma ifråga att åter ingå därpå.

Grundläggande för verkets disposition har varit konferensens organisation på 9 sektioner. Rapporter och diskussionsinlägg från dessa ha grupperats på sådant sätt att vol. II innehåller storindustriens kraftförsörjning med elektrisk energi och vol. III motsvarande beträffande gas samt fasta och flytande bränslen. I vol. IV ha sammanförts de båda sektioner som avse samverkan mellan kraft och värme samt de ångvärmekonsumerande industriernas särskilda energiproblem. Vol. V omfattar rapporterna beträffande järn- och stålindustriens speciella energifrågor, elektrovärmet samt överföring och tillgodogörandet av kraft vid kraftförbrukande maskiner. Järnvägs- samt stads- och förortstrafikens kraftproblem inrymmes i vol. VI och sjöfartens kraftfrågor i vol. VII. Man kan därför om man icke vill kosta på sig hela verket köpa just den eller de volymer som man särskilt behöver eller intresserar sig för.

Varje sektion inledes med vederbörande generalrapport, som också åtföljes av en kort sammanfattande redogörelse för samtliga inom sektionens område fallande enskilda rapporter. Språkfrågorna äro ett ömtåligt kapitel vid internationella kongresser, mindre av verkligt behov än av olika nationella pres-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free