- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
382

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 40. 6 okt. 1934 - Väg- och brosakkunnigas betänkande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

382 TEKNISK TIDSKRIFT 6 OKT. 1934

Av trafikräkningarna har man vidare kunnat draga slutsatser beträffande trafikens uppdelning i dels lokal- eller närtrafik, dels fjärrtrafik. Åtminstone i Stockholmstrakten är den förra kategorien den vida övervägande. Den långväga, genomgående trafiken, dvs. den som passerar ett flertal trafikcentra, är ännu så länge rätt obetydlig och når endast på ett fåtal vägsträckor mera avsevärda belopp.

Antalet vägar med stark trafik (över 500 fordon pr dygn) är ävenledes rätt litet men befinner sig i stigande, varav framgår det stigande behovet av bärkraftigare vägar med god beläggning.

I fortsättningen ha de sakkunniga sökt beräkna kostnaderna för vägtrafiken. Anskaffningsvärdet för bilbeståndet utgjorde år 1931 ca 700 mill. kr., motsvarande ett dagsvärde av ca 420 mill. kr. För motorcyklarna utgöra motsvarande siffror ca 60 och 35 mill. kr. Den totala årskostnaden för motortrafiken under nämnda år har beräknats till ca 490 mill. kr., varav beskattningen utgjorde ca 55 mill. kr. Enbart kapitalkostnaderna (räntor och avskrivningar) ha beräknats till 130 mill., bensin, ringar, smörjmedel, garage och reparationer (ej skatt å bensin och ringar) till 156 mill., bemanningen till 120 mill. samt administration, försäkringar, besiktning, registrering, körkort m. m. till 32 mill. kr.

Räknar man med vägtrafikens och väghållningens samtliga årskostnader, kommer man upp till den avsevärda summan av 625 mill. kr., vilken fördelar sig med 438 mill. på motortrafiken, 76 mill. på hästtrafiken, 97 mill. på landsbygdens väghållning och 15 mill. på städernas infartsvägar.

Utredning ha gjorts även beträffande transportkostnaden för olika biltyper. Speciellt när det gäller lastbilar har storlekstypens inverkan på transportkostnaderna ofta diskuterats, och de sakkunniga ha i detta hänseende utfört vidlyftiga kalkyler. De framhålla som slutsats av dessa, att något generellt avgörande beträffande storleken ej kan fattas, enär frågan i hög grad sammanhänger med det faktiska transportbehovet.

Härefter övergå de sakkunniga till frågan om motorfordonens beskaffenhet ur vägteknisk synpunkt. Vad först beträffar hjultrycket, har detta som bekant varit begränsat genom särskilda restriktioner, dels intagna i motorfordonsförordningen, dels utfärdade av de olika länsstyrelserna. Förhållandena i utlandet, där utvecklingen i detta avseende flerstädes varit betydligt friare, ha därför studerats. Gränsen för det tillåtna hjultrycket är där rätt allmänt 3 500 à 4 000 kg, i Frankrike och Schweiz t. o. m. 5 000 kg. Frågan om för vilket största hjultryck vägarna böra konstrueras är en ekonomisk fråga, som är mycket svår att besvara. De sakkunniga ha dock ansett sig böra göra ett försök till en dylik utredning. I första hand har därvid undersökts, vilka behov och krav, som föreligga från trafikens sida. Det nuvarande generellt tillåtna hjultrycket för lastbilar, 2 000 kg, fyller som bekant ej lastbilägarnas önskemål. För vissa transporter kräves otvivelaktigt ett större hjultryck. Vart en fullständigt fri utveckling skulle leda, är dock svårt att säga, men med all sannolikhet skulle 3 000-kg-gränsen komma att överskridas. De sakkunniga påpeka i detta sammanhang de möjligheter som finnas att öka lastbilarnas transportförmåga utan ökning av hjultrycket, t. e. genom användande av treaxliga bilar och släpvagnar. Vad beträffar omnibussarna, är det lättare att nu skönja den naturliga gränsen för fordonens storlek. Ett hjultryck av 2 000 kg fyller ej längre behovet för dessas del. För stora delar av vägnätet anses ett tillåtet hjultryck av 2 500 kg önskvärt och för vägar med stark busstrafik å långa linjer 2 500-3 000 kg. För vissa mindre delar av vägnätet närmast de större städerna skulle t. o. m. ett hjultryck av 3 500 kg böra tillåtas. Sistnämnda siffra anse de sakkunniga böra utgöra en absolut övre gräns.

I andra hand har undersökts vilken inverkan vägen och dess beskaffenhet bör hava på hjultrycks-bestämmelserna. Härvid ha förfrågningar utgått till ett antal sakkunniga, främst länsstyrelserna, och av de inkomna svaren synes framgå bl. a. dels, att bilar med större hjultryck än 2 500 kg allmänt användas för vägdistriktens gruskörningar, dels att grusvägarna inom landet i stor utsträckning anses tåla större hjultryck än 2 000 kg.

De sakkunniga diskutera härefter bärigheten hos vägbanor av olika slag och anse sig böra fixera högsta tillåtna hjultrycket till 3 000 kg för grusväg och till 3 500 kg för väg med högklassig beläggning. För vägar med mindre bredd än 5 m bör icke större hjultryck än 2 000 kg tillåtas, om ej mötesplatser anordnas. På frågan inverkar ju också broarnas bärighet, och de sakkunniga rekommendera därför en inventering av vägbroarna och dessas klassificering i bärighetsklasser. Treaxliga bilar med tätt liggande bakaxlar böra ej medgivas ett större hjultryck än 2 500 kg, därest ej kan visas, att deras lastverkan är mindre än den som åstadkommes av de lastsystem, för vilka broarna beräknats.

De sakkunniga ha vidare föreslagit vissa bestämmelser för fordonsbredden. Denna är beroende dels av hjultrycket, dels av ringtypen och bör dessutom stå i viss proportion till vägbredden. Med hänsyn till hjultryck och ringdimensioner erfordras för omnibussar och lastbilar 2,20 m fordonsbredd vid hjultryck mellan 2 000 och 2 500 kg samt 2,30 m vid hjultryck överstigande 2 500 kg. Med hänsyn till den befintliga vägbredden bör föreskrivas, att fordonsbredden må få uppgå till 2,20 m, om körbanebredden är 5 m eller däröver, samt till 2,30 m, om körbanebredden är 6 m eller däröver. Vid körbanebredder om 7 m eller mera bör undantagsvis en fordonsbredd av 2,40 m kunna tillåtas. Vid väg, som är smalare än 5 m men försedd med mötesplatser, må högsta tillåtna fordonsbredden bestämmas med hänsyn till rådande förhållanden men ej överskrida 2,20 m.

Ifråga om ringarnas beskaffenhet ha de sakkunniga, som lämnat en redogörelse för utländska undersökningar rörande ringarnas inverkan på vägbanan, framlagt förslag till kungörelse angående halvmassiva ringar (H1-ringar) samt luftringar, avsedda för hjultryck, överstigande 2 000 kg. Förslaget innebär bl. a., att luftring, avsedd för hjultryck överstigande 2 000 kg, må hava ett övertryck av högst 6 kg/cm2. För H1ring föreslås ett högsta hjultryck av 2 000 kg.

Med avseende på fjädrarnas beskaffenhet anse de sakkunniga, att statliga bestämmelser endast böra avse att förebygga uppenbart skadliga anordningar. Däremot har frågan om bromsförmågan hos omnibuss med släpvagn föranlett förslag till viss föreskrift

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0392.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free