- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
398

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 42. 20 okt. 1934 - E. Nordlund: Civilskydd vid luftanfall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

398 TEKNISK TIDSKRIFT 20 OKT. 1934

ökas, i den mån nyanskaffning hinner ske av på senaste tider framställda bombflygplan av ökade dimensioner, fart, stighöjd och lastförmåga. Tekniskt sett uppgives numera inga hinder föreligga för att vi inom kort kunna få räkna med bombflygplan med 90 mils aktionsradie, en topphöjd av 10 km, medförande en bomblast på 4-5 ton, med en hastighet av upptill 500 km i timmen.

Angående träffsannolikheten vid bombfällning föreligga knappast fullt tillförlitliga uppgifter. Resultaten av utförda försök torde delvis hemlighållas. Den 50 % spridningen i förhållande till målet synes emellertid, därest bombfällningen kan ske utan störande moment, under normala förhållanden kunna beräknas i längd till 5-8 % och i sida till 3-5 % av flyghöjden. Är bombplanet utsatt för beskjutning från marken eller är fara för strid i luften för handen, får man räkna med väsentligt större spridning. I mörker eller vid disig sikt kan bombfällning med utsikt till träff icke utföras mot mål av mera begränsad omfattning.

Frågan, om fientliga luftangrepp företrädesvis äro att förvänta vid dager eller under mörker, är av lätt insedda skäl betydelsefull. Man kan med stor sannolikhet utgå från, att nattanfall blir regeln i framtidens krig - väl att märka under förutsättning, att försvararen redan vid krigsutbrottet har tillgång till ett effektivt luftvärn. Med all tydlighet framgår det nära sammanhang, som är rådande mellan luftvärnet och civilskyddet. Befintligheten av ett tillräckligt och välorganiserat luftvärn, understött av flygstridskrafter - i främsta rummet av ett operativt bombflygvapen, som kan hålla fiendens flygbaser på avstånd - medför sålunda, att minskade krav kunna uppställas på omfattningen av åtgärderna för det civila luftskyddet.

Man synes allmänt räkna med, att ett framtida krigsutbrott omedelbart kommer att medföra en serie av energiska bombföretag mot motståndarens område. Målet för dessa bombarderingsföretag torde i första hand bliva sådana, som äro av betydelse för de fientliga stridskrafternas mobilisering, sammandragande och underhåll.

Givet är, att mot dylika mål utförda bombarderingar alltid komma att mer eller mindre gå ut över den civila befolkningen, i synnerhet därvid över industriella anläggningar o. d. Huruvida man även har att räkna med bombarderingsföretag, som uteslutande eller huvudsakligen äro riktade mot civilbefolkningen för att bryta dess moraliska motståndskraft, därom äro åsikterna icke fullt eniga. Enighet råder därom, att försiktigheten med nödvändighet bjuder, att man är beredd att möta sådana företag, vare sig de äro att förvänta omedelbart vid fientligheternas början eller först senare under krigets fortgång, såsom ett yttersta påtryckningsmedel. Det får heller icke förbises att frånvaron av ett luftförsvar lätt kan medföra att blotta hotet om flygangrepp kan tvinga till uppgivande av neutraliteten.

Från vissa meningsriktningar får man ej sällan i pressen och annorstädes höra uttalas den uppfattningen, att det är lönlöst att söka försvara sig mot luftangrepp. Det är i hög grad beklagligt, att dylika vilseledande och direkt skadliga artiklar få se dagens ljus. Den tekniska utvecklingen efter världskriget har kommit försvaret minst lika mycket till godo som anfallet. Det råder intet tvivel om, att vi kunna försvara oss mot luftangrepp och att vi med tillförsikt kunna se framtiden an, såframt vi i tid sörja för, att vi äro i besittning av ett välordnat luftförsvar. Vi få likväl icke förglömma, att förluster i krig aldrig helt kunna undvikas. Men det står i vår makt att i mycket hög grad minska verkningarna av en fiendes anfall från luften. Det vore brottsligt att icke utnyttja dessa möjligheter och draga försorg om vårt luftförsvar.

Civilluftskyddets organisation.

Luftförsvaret innefattar i sig: luftbevakning, luftvärn och luftskydd (det sistnämnda avseende civilbefolkningens skyddande).

Anstalterna för luftbevakning och luftvärn äro rent militära angelägenheter. Dessa grenar av luftförsvaret skola icke här behandlas. Det bör emellertid erinras om det nära sammanhang, som finnes mellan luftbevakning och luftvärn å ena sidan och civila luftskyddet å den andra.

Det civila luftskyddet är till övervägande del en de civila - statliga och kommunala - myndigheternas angelägenhet. Det förhåller sig nämligen - som vi skola se - så, att de erforderliga civilskyddsåtgärderna vid luftanfall ofrånkomligen ansluta sig till den olika medverkan, som måste lämnas av skilda organisationer, verk och inrättningar, vilka redan i fred sortera under civilmyndigheterna. Det är tydligt, att samhället för botande av skador, åstadkomna genom brand- och sprängbomber, i första hand anlitar den hjälp, som befintliga brand- och poliskårer, sjukvårdsanstalter och ambulanser kunna lämna.

Mot skador, åstadkomna genom giftgas, står samhället däremot i fred nära nog skyddslöst, enär befintliga organisationer äro föga rustade att verksamt ingripa häremot. För vidtagande av motåtgärder härvidlag kräves särskilt medverkan av renhållningsverk, av stadsläkare, apotekare m. fl.

Vissa kommunala verk måste därjämte förutom planläggning för säkerställande av ostörd drift och eget skydd åläggas vidtagandet av åtgärder, som avse samhällsskyddet i dess helhet och som exempelvis beröra belysningsförhållanden, alarmering samt skydd för civilbefolkningen.

Redan av hittills berörda förhållanden torde med tydlighet framgå, att civilskyddet har en helt och hållet civil inställning, samt att detsamma avser rent humanitära syften och följaktligen i sig innefattar uteslutande passiva skyddsåtgärder. Det är kanske för mycket sagt, att civilskyddsåtgärderna över lag äro av teknisk natur, men det ligger ingen överdrift i påståendet, att planläggningen och verkställigheten av desamma till övervägande del kommer att påvila männen av facket inom olika tekniska områden.

Planläggningsprinciper för luftskyddet.

Impulsen till den planläggning av civilskyddet, som sedan någon tid pågår i vårt land, gavs redan år 1926, då kungl. maj:t - genom generalstabschefen - lämnade vissa anvisningar för densamma. En kraftigt bidragande orsak till, att planläggningen icke förr tagit fart, är att söka i den omständigheten, att vi saknat - och för övrigt alltjämt sakna - såväl tillräckligt klarläggande föreskrifter rörande ansvars-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0408.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free