- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
402

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 42. 20 okt. 1934 - E. Nordlund: Civilskydd vid luftanfall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

402 TEKNISK TIDSKRIFT 20 OKT. 1934

som skall ske redan i fred, och vad som skall anstå, till dess krigsfara eller krig inträffar. I detta sammanhang måste det också fastslås, i vad mån kostnaderna skola fördelas på stat, kommun och enskilda. Erforderlig materiel måste sålunda vid krigsutbrott finnas tillgänglig i allmänna handeln i tillräckliga mängder och till överkomliga priser.

Materielfrågan är tyvärr icke löst, enbart genom att kungl. maj:t vid krigsutbrott ställer erforderliga medel till förfogande. Det måste också vara ett statsintresse av största vikt, att materielanskaffningsfrågan redan i fred erhåller allsidig utredning, att densamma vederbörligen planlägges, samt att i fred erforderliga förberedelser vidtagas.

Personalbehovet är likaledes betydande. Enbart för Stockholms stad uppgår antalet personer som direkt behöva engageras i olika befattningar vid anstalter och formationer till omkring 3 000, varav 460 kvinnor i gassjukvårdstjänst m. m. och oberäknat personal till avdelningar uppsatta inom kommunala och enskilda verk och inrättningar. Till fyllande av återstående personalbehov står f. n. endast frivillighetens väg till buds, under iakttagande av att värnpliktige icke böra engageras.

Även om personalfrågan skulle kunna lösas så till vida, att erforderlig tillgång på personal erhölles, så är därmed ikraftträdandet av civilskyddstjänsten icke säkerställd. Utbildning i fredstid erfordras, i främsta rummet avsedd att bibringas de personer, som skola ingå i de särskilda formationer och anstalter, som äro behövliga inom de olika polisdistrikten. Sådan utbildning medför givetvis vissa kostnader, för vilka medel icke nu finnas tillgängliga. Ej heller finnes f. n. någon frivillig sammanslutning i vårt land, som kan upptaga denna fråga och mäktar föra den framåt. Det synes önskvärt, att i vårt land en rikssammanslutning kunde bildas - med statlig auktorisation och understöd — som på sitt program enbart upptoge civilskyddsfrågans olika problem till lösning. Tillkomsten av en dylik sammanslutning kan likväl icke minska behovet av att staten griper sig an med erforderliga lagstiftningsåtgärder för reglering av kommuners och enskildas medverkan samt för säkerställande av materiel- och personalbehov samt utbildning.

Den statliga luftskyddsorganisationens utformning.

Det har förut framhållits, att inom länen skeende luftskyddsplanläggning ytterst grundar sig på verkställt samarbete med militära myndigheter, men att länscheferna påtagit sig ansvaret för fredsplanläggningen. Genom vissa länschefers ovannämnda ställningstagande har luftskyddsfrågans civila inställning starkt betonats till fördel för hela frågans opolitiska karaktär i allmänhetens ögon och till fromma för ett friktionsfritt samarbete med kommunala myndigheter, enskilda företagare m. fl. Det måste ligga en styrka däri, att de i fred gällande administrativa befälsförhållandena så litet som möjligt rubbas. Därigenom underlättas möjligheten av att skapa en organisation, som icke blott gäller fredsplanläggningen, utan som orubbad kan bestå såväl vid densammas genomförande som under krig.

Denna synpunkt bör vara ledande vid utarbetandet av förslag till luftskyddsorganisationen. Det synes följaktligen lämpligt, att högsta ledningen av luftskyddet i fred som i krig under kungl. maj:t utövas av socialministern i socialdepartementet. En dylik anordning kräver emellertid, att inom socialdepartementet organiseras en särskild luftskyddsbyrå för ärendenas förberedande och handläggning.

Luftskyddsbyrån synes fördenskull böra organiseras

dels med ett antal medlemmar, representerande civila, statliga samt militära och kommunala myndigheter, industrier, frivilliga sammanslutningar osv., vilka, enligt socialministerns bestämmande, kallas till sammanträde, då så påfordras,

dels av ett ständigt tjänstgörande arbetsutskott jämte sekretariat.

Hand i hand med tillkomsten av en statligt organiserad civilskyddsorganisation, - vare sig densamma nu kommer att mer eller mindre ansluta sig till det här skisserade förslaget -, framstår nödvändigheten av att bestämmelser utfärdas och lagar fastställas för reglerande,

dels av ansvarsfördelningen mellan militära och civila myndigheter i fråga om luftskyddets planläggning i fred, genomförande vid krigsfara eller krig samt ledning under krig,

dels av arten och omfattningen av den medverkan, som bör påvila kommuner och enskilda.

Slutligen framstår önskvärdheten av, att erforderliga bestämmelser inflyta i byggnadsstadgan för rikets städer om skyldighet att vid nybyggnader taga viss särskilt angiven hänsyn till möjligheten av att i fastigheterna erhålla lämpliga lokaler för anordnande av skyddsrum samt om skyldighet att med hänsyn till eldfara iakttaga vissa föreskrifter.

En faktor, som under krigsförhållanden måhända är av utslagsgivande betydelse, är flygangreppens moraliska inverkan på civilbefolkningen. Erfarenheterna från världskriget visa, att civilbefolkningen i regel tog luftangreppen med beundransvärt lugn. Till en sådan inställning från befolkningens sida torde i väsentlig mån bidraga befintligheten av en välordnad luftbevakning och ett verksamt luftvärn i samverkan med egna luftstridskrafter; framgångar för det egna luftförsvaret hade ett synnerligen gynnsamt inflytande på civilbefolkningens moraliska motståndskraft. I samma riktning verkar det lugnande på folkstämningen att veta, att de ansvariga myndigheterna icke stå oförberedda, utan äro i stånd att med ordning och reda taga ledningen i sina händer och bereda befolkningen det skydd, som genomförandet av de planlagda luftskyddsåtgärderna innebär. Slutligen bidrager saklig upplysning i fred i hög grad till folkstämningens lugnande. Härvid syftas närmast på nödvändigheten av att till sitt rätta värde reducera de då och då förekommande ovederhäftiga skräckmålningarna rörande gasfaran samt motarbetandet av överdrivna skildringar av gaskrigets verkningsmöjligheter.

Det är sannolikt, att motståndskraften hos ett folk som vill försvara sig och som i fred vederbörligen tillgodosett sitt luftförsvar, icke låter sig nedbrytas genom fiendens flygangrepp. Försvarslöshet mot dylika angrepp samt bristande försvarsvilja kunna å andra sidan medföra allvarsamma följder, i all synnerhet om folkmoralen fått undergrävas av ansvarslös propaganda i självuppgivelsens tecken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free