- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
413

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 44. 3 nov. 1934 - Civilskydd vid luftanfall - Kjell Magnell: Bomb- och gasskydd i byggnader

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TEKNISK TIDSKRIFT
HAFT. 44 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 3 NOV.
ÅRG. 64 HUVUDREDAKTÖR; CARL KLEMAN 1934

INNEHÅLL: Civilskydd vid luftanfall, av kapten Kjell Magnell och civilingenjör Harald Ekman. -
Tidskriftsnytt inom mekaniska och elektriska facken. - Notiser. - Tekniska föreningar. - Sammanträden.

CIVILSKYDD VID LUFTANFALL.

I häfte 42 återgavs huvudinnehållet av kapten E. Nordlunds föredrag den 17 okt. inför teknologföreningen i rubricerade aktuella fråga. I detta häfte refereras i anslutning därtill huvuddragen av kapten Kjell Magnells och civilingenjör Harald Ekmans anföranden vid samma tillfälle om bomb- och gasskydd i byggnader resp. alarmeringsanordningar.

BOMB- OCH GASSKYDD I BYGGNADER.

Av kapten KJELL MAGNELL.

Den civila byggnadsverksamhetens anpassande efter krigets krav är icke något nytt för vår tid. Bilder från våra gamla fästningsstäder tala tydligt om starka militära tvång på stadsplanen. I samma anda vittna de gamla försvarskyrkornas motståndskraftiga konstruktioner. Från äldre tider bevarade bostadshus visa huru man medelst metertjocka murar sökte skydda sig mot det dåtida artilleriets verkningar.

Nu gäller det skydd mot sprängladdade projektiler eller giftiga gaser, vilka genom luften burits in över truppernas försvarslinjer, för att från betydande höjder fällas eller spridas ut över för den pågående kampen vitala städer, industrier e. d.

Problemet kan vid första påseendet förefalla olösligt. En närmare granskning giver dock vid handen, att även om de aktiva skyddsmedlen, flyg och luftvärnsartilleri, neutraliserats, passiva åtgärder kunna vidtagas, vilka visserligen icke fullständigt skydda mot, men dock avsevärt minska farorna.

Från flygplan fällda bomber, vilka avse verkan mot byggnader och deras innevånare, äro försedda med sprängladdning, gasladdning eller brandladdning. Deras verkan sammansättes av inträngning och laddningens verkan. För en allmän bombardering av ett större område torde sprängladdade bomber upp till 100 kg möjligen 200 kg förväntas bliva vanligast. Tyngre bomber torde i regel avse verkan mot mera begränsade mål, industrier, ämbetsverk m. m.

Inträngningen är beroende av: 1) anslagshastigheten, max. 250 m/sek (störtflyg och raketprojektiler frånses), 2) ballistiska belastningen (vikt dividerad med genomskärningsarea), 3) projektilens formvärde och 4) materialets beskaffenhet.

Sprängladdningens verkan beräknas i allmänhet till en konstant gånger tredje roten ur laddningens vikt. Totalverkan i armerad betong blir icke lika med summan av delverkningarna beroende på den ringa relativa inträngningen. På grund av projektilens längd befinner sig nämligen en stor del av laddningen på betydligt avstånd från sprängföremålet.

Gasbomber äro i regel inställda på brisad i luften eller omedelbart vid anslaget. Deras verkan är sålunda endast gasverkan.

Brandbomberna äro i allmänhet lätta och hava liten belastning. Deras inträngning är därför ringa.

Under starkt framhållande av att hithörande frågor ännu befinna sig i ett förberedande stadium av utredning må nämnas vissa åtgärder, vilka utan allt för stor kostnad torde kunna genomföras vid en nybyggnad och varigenom ett visst skydd kan åvägabringas.

Skelettbyggnader av järn eller betong med lätta utfyllnader minska genom väggarnas utblåsning verkan av en invändig bombbrisad. De bärande delarna kunna i vissa fall beräknas bliva stående. Minst 15 cm dubbelarmerad brandbotten torde hejda de flesta brandbomber och lokalisera antändning till vinden. Tunnväggiga bomber, minbomber, kunna förväntas bliva krossade vid anslaget. Yttertak och takstolar böra vara av eldfast konstruktion. Brandsäkerheten på vinden bör noga upprätthållas.

Brandbotten och bjälklag av armerad betong över källartak böra hava en sammanlagd tjocklek av minst 50-60 cm. Härigenom komma bomber intill 100 kg vikt med säkerhet att brisera före uppnåendet av källartaket. Bomber mellan 100 och 300 kg torde beroende på belastningsförhållanden icke hava större inträngning än nyssnämnda. Sannolikt komma dock bjälklagen att brista, därigenom att böjnings- eller skärhållfastheten överskrides av projektilbelastningen ökad med det dynamiska tillskottet vid bombens fall från våning till våning. Bomber tyngre än 300 kg torde i regel genomslå huset i hela dess höjd,

Källartak helst i dess helhet men ovillkorligen över skyddslokaler bör kunna uppbära en vilande belastning av 2500 kg/m2. Härigenom beräknas taket kunna tåla påkänningar av nedfallande byggnadsdelar eller vid fullständig instörtning under förutsättning av skelettsystem.

Skyddslokaler för samtliga i ett hus normalt varande personer anordnas i källaren, beräknade efter en golvyta av 1,5 m2/person. Invändig källarhöjd minst 2 m. Maximumbeläggning 20-25 personer. Till skyddslokalerna böra ansluta sjukrum och torrklosett (icke w. c.). Lokalerna skola under normala förhållanden kunna utnyttjas såsom vanliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free