- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
430

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 46. 17 nov. 1934 - Hjalmar O. Dahl: Den ekonomiska aggregatstorleken vid vattenkraftanläggningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

430

TEKNISK TIDSKRIFT

17 NOV. 1934

följa likformighetslagen för att de vid samma fallhöjd
skola erhålla lika höga påkänningar. Man kan till
exempel tänka på böjningspåkänningen hos en
tur-binskovel. Den böjande kraften växer med
kvadraten på skalan och är för övrigt proportionell mot
fallhöjden; hävarmen är proportionell mot skalan
och följaktligen är böjande momentet proportionellt
mot kuben på skalan. För samma Påkänning måste
då även den ansträngda sektionens
motståndsmoment vara proportionellt mot kuben på skalan, och
då detta moment har formen bs2 : 6, där bredden b
är proportionell mot skalan, så måste även
godstjockleken s vara proportionell mot skalan. Härav
följer att för dylika delar av turbinen blir även
vikten proportionell mot turbinens volym.
Emellertid finns det andra delar av en turbin, -särskilt en
del inmurningsringar och dylikt, för vilka
godstjockleken kan ökas i mindre proportion. Man kan
exempelvis tänka sig att för sådana delar en
förstoring i skalan 2 : l kan medföra en viss
godstjockleks ökning från 20 till 30 mm. För dessa delar
kan man uppskatta en viktökning till hälften av
den procentsiffra som ovan beräknats för
volymsökningen. Jag tror därför icke att jag tager mycket
fel, då jag uppskattar den totala viktökningen hos
turbingodset vid övergång från flera till färre
aggregat till ca 80 % av de siffror som ovan angivits
£älla ^turbin volymen.

Turbinkostnaden följer sannolikt ungefär samma
regel. Grövre gods kräver större arbetsmaskiner
med vanligen sämre utnyttjning och all hantering
av godset blir besvärligare, varför kilopriset
knappast -sjunker vid ökad aggregatstorlek.

Kostnaden för elektriskt maskineri kan jag ej
beräkna, men det synes sannolikt, att denna följer
ungefär samma lagar som turbinkostnaden. Vad
byggnadskostnaden för själva kraftverket
beträffar, som i regel utgör huvudparten av
totalkostnaden, så torde denna ställa sig ungefär proportionell
mot volymen av byggnaden och denna i sin tur
proportionell mot den sammanlagda turbinvolymen.
Frontarean skulle ju vara densamma, men
byggnadens djup i strömningsriktningen ökas väsentligen
med aggregatstorleken. Vid färre aggregat minskas
kraftstationens längd, men i gengäld blir djupet
desto ’Större. Även om detta förhållande under
speciella omständigheter kan innebära en viss fördel,
så torde det dock i allmänhet ej medföra ett
förbilligande av anläggningen. Lyftmaskineriet får
väsentligt ökade dimensioner, såväl på grund av ökad
spännvidd som genom de större vikter, som skola
manövreras. Jag tror därför att den ovan angivna
regeln ger en rätt så god anslutning till de
verkliga förhållandena.

Instrumenteringen torde väl ställa sig något
billigare ju färre aggregat man har, men då kostnaden
för denna del av anläggningen endast utgör en
mindre del av totalkostnaden, kan dess inflytande
på det hela ej bliva särdeles stort.

Om jag nu såsom skälig differens för
anläggningskostnaden vid ett eller flera aggregat antager 85 %
av de värden som gälla turbinvolymen, skulle
relativtalen för anläggningskostnaden vid resp. l, 2, 3 och
4 aggregat ställa sig i 1,0, 0,74, 0,62 och 0,55.

Såsom redan förut påpekats, utfaller turbinernas
verkningsgrad emellertid lägre, ju mindre dimensio-

ner de erhålla. En enkel och med erfarenheten rätt
väl överensstämmande regel är den av Moody
uppställda, att förlusten är omvänt proportionell mot
fjärde roten ur diametern. Om vi då antaga, att
vid anläggningens utbyggande med endast ett
aggregat detta blir så stort att vi kunna påräkna en
verkningsgrad av 93 % skulle verkningsgraderna för 2,
3 och 4 aggregat bliva resp. 92,4, 92,0 och 91,7 %.
Relativtalen i fråga om den möjliga
energiutvinningen bleve sålunda resp. 1,0, 0,998, 0,99 och 0,983.
Om jag dividerar dessa relativtal med ovan
angivna relativtal för anläggningskostnaden, så
erhåller jag en serie nya relationstal, som angiva
energiutvinningen relativt anläggningskostnaden. Dessa
tal bliva 1,0, 1,35, 1,60 och 1,79. Om det gäller en
mindre anläggning, där verkningsgraden vid ett
aggregat endast skulle kunna påräknas bliva 88 %,
bleve den för 2, 3 och 4 aggregat resp. 87,0, 86,3 och
85,8 %. Relativtalen för utvinningen bleve då 1,0,
0,99, 0,98 och 0,975 och i relation till
anläggningskostnaden 1,0, 1,34, 1,58 och 1,77.

I dessa siffror har då ingen hänsyn tagits till den
eventuellt högre betjäningskostnaden vid flera
aggregat. Då turbinerna i ena och andra fallet äro
av samma typ, skulle det vid varierande belastning
ej spela någon roll om vid lägre belastning alla
aggregaten ändock höllos i drift. Vid flera
aggregat har man ju ändock den möjligheten att tidvis
avstänga någon turbin, och till den härigenom
uppstående vinsten är heller ingen hänsyn tagen. Vid
stationer för automatisk drift föreligger även en
extra anledning att söka hålla nere aggregatantalet.

De ovan beräknade siffrorna få naturligtvis ej
tillskrivas absolut värde och beräkningssättet får
naturligtvis ej heller drivas in absurdum i avseende
å aggregatantalet. Det är ju dock rätt
anmärkningsvärt att de giva ca 34 % bättre resultat för två
aggregat gentemot ett, ca 18 % förbättring för tre
aggregat gentemot två och ca 12 % förbättring för
fyra aggregat gentemot tre. Detta synes mig i varje
fall mana till -en viss försiktighet vid projektering av
nyanläggningar och kan kanske lända en del ägare
till äldre kraftanläggningar av mindre "modern" typ
såsom tröst.

I den nu gjorda kalkylen kommer
maskinaggregatens absoluta storlek ej till synes, men det är
ändå påtagligt, att en ekonomisk övre gräns för
densamma måste existera. Kalkylen visar dock
tydligt att man vid större anläggningar kan projektera
ett ganska stort antal aggregat utan att
kraftstationens ekonomiska utbyte därigenom försämras. I
dylikt fall uppställer sig frågan, om ej en
tvångshopkoppling av vissa aggregat i elektriskt och i
regleringshänseende vore ekonomiskt berättigat.
Man finge på detta sätt i avseende å ställverket och
i driftshänseende färre "enheter", medan själva
kraftverket kunde utföras på det mest ekonomiska
sättet. I vårt land är det väl ej sannolikt att
problemet så ofta får denna form, men saken kan nog vara
värd att diskutera, särskilt då det gäller stora
vattenmängder och små fallhöjder.

Man får naturligtvis dock ej glömma att
terräng-och andra förhållanden vid en kraftverksbyggnad
kunna utöva ett väsentligt inflytande på
anläggningens utformning och därmed indirekt även å
antalet aggregat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0440.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free