- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
445

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 48. 1 dec. 1934 - Bertil Stålhane, Sven Pyk: Bestämning av värmeledningsförmågan hos keramiskt material vid hög temperatur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 48 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 1 DEC.
ÅRG. 64 HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN 1934

INNEHÅLL: Bestämning av värmeledningsförmågan hos keramiskt material vid hög temperatur, av fil. lic. Bertil Stålhane och civilingenjör Sven Pyk. - Notiser. - Tekniska föreningar. - Sammanträden.

BESTÄMNING AV VÄRMELEDNINGSFÖRMÅGAN HOS KERAMISKT MATERIAL VID HÖG TEMPERATUR.

Av fil. lic. BERTIL STÅLHANE och civilingenjör SVEN PYK.

I samband med arbetet inom den på förslag av svenska värme- och sanitetstekniska föreningen bildade normkommittén för värmeisoleringsmaterial, har vid elektrovärmeinstitutet bedrivits en serie undersökningar avseende metoder för bestämning av värmeledningsförmågan hos isoleringsmaterial, varvid kostnaderna huvudsakligen täckts med medel beviljade för ändamålet av ingenjörsvetenskapsakademiens bränsletekniska kommitté. Några resultat ha tidigare publicerats i denna tidskrift1, 2, 3 varjämte en sammanfattande redogörelse förekommer i elektrovärmeinstitutets 10-årsskrift 19334.

Föreliggande uppsats utgör en beskrivning av en ny metod för bestämning av värmeledningsförmågan hos keramiskt material vid hög temperatur.

Bestämning av värmeledningsförmågan hos keramiska material är i allmänhet förenat med ganska stora svårigheter. För att ernå tillförlitliga värden erfordras, även för mätningar vid vanlig temperatur, en dyrbar apparatur och långa försökstider, vartill kommer att provstycken av materialet med viss form och precisa dimensioner måste framställas. Kännedom om isoleringsförmågan hos eldfast tegel o. dyl., särskilt vid hög temperatur, har emellertid stor betydelse vid konstruktion av värmeanläggningar av olika slag, varför man ägnat mycket arbete åt utarbetandet av lämpliga mätmetoder.

Värmeledningstalet (λ, cal/cm sek. °C eller i tekniskt mått kcal/mh°C) kan antingen bestämmas genom direkt mätning av värmeledningsförmågan i fortvarighetstillstånd eller genom beräkning av temperaturledningstalet (ɑ, cm2/sek.), vilket kan fastställas genom mätningar i föränderligt temperaturfält. Mellan dessa båda koefficienter, λ och ɑ, råder nämligen ett enkelt samband: ɑ = λ/d*c, där d är materialets täthet och c dess spec. värme. Äro dessa sistnämnda materialkonstanter kända kan alltså λ beräknas, om ɑ är bestämt. Förklaringen till att man icke uteslutande använder metoder för direkt bestämning av värmeledningstalet i fortvarighetstillstånd, som i allmänhet äro väsentligt enklare i princip, är att man stöter på stora försökstekniska svårigheter, då det gäller att på ett väl definierat sätt, utan förluster "leda" värmeflödet i en apparat avsedd för dylika mätningar.

Bland metoder, vilka basera sig på mätning i föränderligt temperaturfält, kunna nämnas en av Neumann5 utarbetad metod, vilken sedermera förbättrats av Hecht6 och Glade. Enligt denna metod undersökes materialet i form av kulor eller kuber (av storleksordningen 15 cm), varvid temperaturskillnaden mellan centrum och yta bestämmes efter viss tid, sedan den ursprungligen jämnvarma provkroppen utsatts för uppvärmning eller avkylning i en särskild apparat.

Heyn7 bestämmer temperaturledningstalet för vissa keramiska material genom att följa temperaturförloppet i tid och rum vid ensidig uppvärmning av en av materialet uppmurad vägg.

För att ernå en förenkling av den matematiska behandlingen av mätresultaten, studerar Tadokoro8 temperaturflödet i en kropp vid användning av en värmekälla med sinusformig ändring av temperaturen. Metoden är f. ö. en utveckling av en av Honda och Sato9 angiven metod.

Green10 använder liksom Heyn ensidig uppvärmning av en provmur.

Samtliga ovannämnda metoder äro emellertid besvärliga, kräva dyrbara anordningar och provstycken samt innefatta en matematisk behandling, som i de fall, där den över huvud kan genomföras exakt, är mycket invecklad.

De vanligaste metoderna basera sig emellertid på mätning i fortvarighetstillstånd. Man har föreslagit användning av särskilt för hög temperatur konstruerade apparater enligt Poensgen-principen11 (plattapparat med skyddsring), enligt jämförelsemetoden (med en normalplatta i serie med provplattan), apparater med kalorimetrisk mätning av effekten på provplattans kalla sida osv.

Fritz-Schmidt och Gehlhoff12 ha sålunda utarbetat en modifikation av Lees’ metod (plattapparat). Kanz13 föreslår en speciell plattapparat med förlustkompensation å ena sidan av det egentliga värmeelementet medelst ett hjälpelement.

I samtliga fall har man emellertid, bortsett från rent konstruktiva svårigheter, haft alltför okontrollerade kantförluster och övergångsmotstånd, för stort temperaturfall i försöksobjektet för att tillåta interpolering till en viss medeltemperatur osv., så att resultaten blivit tämligen osäkra.

En metod, som ger större möjligheter till exakta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0455.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free