- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
446

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 48. 1 dec. 1934 - Bertil Stålhane, Sven Pyk: Bestämning av värmeledningsförmågan hos keramiskt material vid hög temperatur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

446

TEKNISK TIDSKRIFT

l DEC. 1934

Fig. 1.

mätningar, angives av Eucken och Laube14 samt
Goiia och Laube.15 Metoden förutsätter tillverkning
av noggrant dimensionerade, speciella provkroppar,
nämligen hopslipade, ihåliga halvsfärer. Inuti aessa
apteras ett elektriskt värmeelement (en
platina-lindad cliamottekula) och temperaturen mätes på olika
centrumavstånd med hjälp av på ett särskilt sätt
infalsade termoelement. För att höja
temperaturområdet för mätningen är anbragt ett ytterhölje av
koppar försett med uppvärmningsanordning. Metoden
är emellertid dyrbar och komplicerad och kan icke
komma ifråga i vanliga fall, för fabrikationskontroil
o. dyl.

Ett önskemål är givetvis att få fram en metod, som
ger tillförlitliga resultat vid mätningar å
provstycken, vilka kunna framställas av vanliga
standardtegel, utan dyrbara och tidsödande förberedelser.
Detta önskemål har särskilt beaktats vid
utarbetandet av här nedan beskrivna metod.

Metoden baserar sig på mätning i
fortvarighetstill-stånd med "parallell" värmeström genom ett
provstycke, som ligger inbäddat i ett hjälpmedium
mellan en elektrisk värmeplatta och en kylplatta.
Effekten mötes med en strömningskalorimeter i
kyl-plattan.

För att en dylik metod skall giva tillförlitliga
re-* su.ltat, fordras:

l:o att det värmeflöde, som passerar provstycket
är jämnt fördelat och parallellt, vilket innebär att
värmeflödets täthet är densamma i provstycket som
vid kylplattan, där effekten mätes.

2:o att mätning kan utföras även vid hög
temperatur med bibehållande av relativt litet
temperatur-fall i själva provstycket.

3:o att temperaturfallet i provstycket uppmätes så,
att icke övergångsmotstånd förrycka bestämningen
samt med väl definierat avstånd mellan
mätpunkterna på varma och kalla sidan.

Samtliga dessa fordringar kunna uppfyllas vid
lämplig dimensionering av en mätanordning vars
konstruktion framgår av fig. 1. Principen är följande:

En elektrisk värmeplatta (E) är försedd med
jämntjock bottenisolering, genom vilken ett visst
värme-flöde passerar till en bottenkylplatta (K&).
Värmeplattan är omgiven av mycket effektiv sidoisolering,
som ovanför plattan bildar ett rum i vilket prov-

stycket (P) av eldfast sten e. dyl. och
hjälpmedlet (Af) bestående av kvartspulver,
kiseigur eller annat eldfast pulvenormigt
material inlägges. Ovanpå hjälpmedlet
pia-ceras en kyipiatta med cirkulerande vatten,
bestående av ett yttre ringformigt parti
(Kf) och en centrumplatta (Äc), i vilken
vanneiiodets etieKt beräknas av
temperatur-stegringen (< 2°) och mängden per
tidsenhet av det kylvatten, som passerar plattan.
Forutsatt att värmepiattan i och för sig
ger jämn effekt får värmeflödet i apparaten
jämn täthet, tack vare den rikliga
sido-isoieringen och den likformiga kylningen
ovanför hjälpmedlet och nedanför
botten-isoleringen. Genom att de skikt, som
värmeflödet passerar, ha stor area i
förhållande till tjockleken samt att
provstyckets tjocklek är liten relativt
hjälpmedlets (så att huvuddelen av
värmemotståndet kommer att ligga i hjälpmedlet) kommer
villkoret om värmeflödets parallellitet (punkt 1) att
uppfyllas i viss mån oberoende av provstyckets
dimensioner och planhet, vilket i alla händelser gäller
det centrumparti, där värmegenomgången mätes.

Genom att provstyckets tjocklek är liten i
förhållande till hjälpskiktets kan hög temperatur ernås i
provstycket med bibehållande av relativt litet
temperaturfall i detsamma (punkt 2).

Användningen av ett Pulverformigt hjälpmedium
innebär i och för sig undvikandet av
svårkontrollerbara övergångsmotstånd. Noggrann
temperaturbestämning med väldefinierat avstånd mellan
mätpunkterna möjliggöres enligt ett förfarande, som
schematiskt åskådliggöres i fig. 2. Tvenne termoelement
(öi - &± resp. a2 -&2), av platina-platina-rhodium
eller annan lämplig kombination nedföras i en smal
(< l mm) skåra på vardera sidan av provstycket,
vilka skåror utan svårighet kunna åstadkommas i
vanliga keramiska material med hjälp av en liten
tunn smärgelskiva, exempelvis monterad på böjlig
axel (tandläkareutensilier). Skårornas inbördes
bottenavstånd (Z) uppmätes med en lämplig
mikrometer-tolk. Genom att fixera termoelementtrådarna med
någon lämplig hårdnande massa vinner man, att
provstycket med sina
termoelement blir
lätthanterligt och kan
placeras i apparaten med
bibehållande av det
exakta avståndet (Z)
mellan mätpunkterna
(Ti och T2). Enär
termoelementtrådarna närmast matstället föras

med liten avvikning ur planet blir det fel, som
orsakas av värmeavledningen i metalltrådarna,
obetydligt. Enligt det angivna förfarandet är sålunda även
fordran på temperaturmätningens tillförlitlighet
uppfylld (punkt 3).

Till en början tillverkades en relativt liten
försöksapparat enligt ovan framförda principer
innehållande en rund värmeplatta med ungefär 15 cm diameter.
Medelst denna apparat kunde lämplig typ av
strömningskalorimeter utformas och förberedande prov
utföras, vilka lämnade lovande resultat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0456.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free