- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
446

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 48. 1 dec. 1934 - Bertil Stålhane, Sven Pyk: Bestämning av värmeledningsförmågan hos keramiskt material vid hög temperatur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

446 TEKNISK TIDSKRIFT 1 DEC. 1934

illustration placeholder
Fig. 1.


mätningar, angives av Eucken och Laube14 samt Golla och Laube.15 Metoden förutsätter tillverkning av noggrant dimensionerade, speciella provkroppar, nämligen hopslipade, ihåliga halvsfärer. Inuti dessa apteras ett elektriskt värmeelement (en platina-lindad chamottekula) och temperaturen mätes på olika centrumavstånd med hjälp av på ett särskilt sätt infalsade termoelement. För att höja temperaturområdet för mätningen är anbragt ett ytterhölje av koppar försett med uppvärmningsanordning. Metoden är emellertid dyrbar och komplicerad och kan icke komma ifråga i vanliga fall, för fabrikationskontroll o. dyl.

Ett önskemål är givetvis att få fram en metod, som ger tillförlitliga resultat vid mätningar å provstycken, vilka kunna framställas av vanliga standardtegel, utan dyrbara och tidsödande förberedelser. Detta önskemål har särskilt beaktats vid utarbetandet av här nedan beskrivna metod.

Metoden baserar sig på mätning i fortvarighetstillstånd med "parallell" värmeström genom ett provstycke, som ligger inbäddat i ett hjälpmedium mellan en elektrisk värmeplatta och en kylplatta. Effekten mötes med en strömningskalorimeter i kylplattan.

För att en dylik metod skall giva tillförlitliga resultat, fordras:

1:o att det värmeflöde, som passerar provstycket är jämnt fördelat och parallellt, vilket innebär att värmeflödets täthet är densamma i provstycket som vid kylplattan, där effekten mätes.

2:o att mätning kan utföras även vid hög temperatur med bibehållande av relativt litet temperatur-fall i själva provstycket.

3:o att temperaturfallet i provstycket uppmätes så, att icke övergångsmotstånd förrycka bestämningen samt med väl definierat avstånd mellan mätpunkterna på varma och kalla sidan.

Samtliga dessa fordringar kunna uppfyllas vid lämplig dimensionering av en mätanordning vars konstruktion framgår av fig. 1. Principen är följande:

En elektrisk värmeplatta (E) är försedd med jämntjock bottenisolering, genom vilken ett visst värmeflöde passerar till en bottenkylplatta (Kb). Värmeplattan är omgiven av mycket effektiv sidoisolering, som ovanför plattan bildar ett rum i vilket provstycket (P) av eldfast sten e. dyl. och hjälpmediet (M) bestående av kvartspulver, kiselgur eller annat eldfast pulverformigt material inlägges. Ovanpå hjälpmedlet placeras en kylplatta med cirkulerande vatten, bestående av ett yttre ringformigt parti (Kr) och en centrumplatta (Kc), i vilken värmeflödets effekt beräknas av temperatur-stegringen (< 2°) och mängden per tidsenhet av det kylvatten, som passerar plattan. Förutsatt att värmeplattan i och för sig ger jämn effekt får värmeflödet i apparaten jämn täthet, tack vare den rikliga sidoisoleringen och den likformiga kylningen ovanför hjälpmedlet och nedanför bottenisoleringen. Genom att de skikt, som värmeflödet passerar, ha stor area i förhållande till tjockleken samt att provstyckets tjocklek är liten relativt hjälpmedlets (så att huvuddelen av värmemotståndet kommer att ligga i hjälpmediet) kommer villkoret om värmeflödets parallellitet (punkt 1) att uppfyllas i viss mån oberoende av provstyckets dimensioner och planhet, vilket i alla händelser gäller det centrumparti, där värmegenomgången mätes.

Genom att provstyckets tjocklek är liten i förhållande till hjälpskiktets kan hög temperatur ernås i provstycket med bibehållande av relativt litet temperaturfall i detsamma (punkt 2).

Användningen av ett pulverformigt hjälpmedium innebär i och för sig undvikandet av svårkontrollerbara övergångsmotstånd. Noggrann temperaturbestämning med väldefinierat avstånd mellan mätpunkterna möjliggöres enligt ett förfarande, som schematiskt åskådliggöres i fig. 2. Tvenne termoelement (ɑ1 - b1 resp. ɑ2 - b2), av platina-platina-rhodium eller annan lämplig kombination nedföras i en smal (< 1 mm) skåra på vardera sidan av provstycket, vilka skåror utan svårighet kunna åstadkommas i vanliga keramiska material med hjälp av en liten tunn smärgelskiva, exempelvis monterad på böjlig axel (tandläkareutensilier). Skårornas inbördes bottenavstånd (l) uppmätes med en lämplig mikrometertolk. Genom att fixera termoelementtrådarna med någon lämplig hårdnande massa vinner man, att provstycket med sina termoelement blir lätthanterligt och kan placeras i apparaten med bibehållande av det exakta avståndet (l) mellan mätpunkterna (T1 och T2).
illustration placeholder
Fig. 2.

Enär termoelementtrådarna närmast mätstället föras med liten avvikning ur planet blir det fel, som orsakas av värmeavledningen i metalltrådarna, obetydligt. Enligt det angivna förfarandet är sålunda även fordran på temperaturmätningens tillförlitlighet uppfylld (punkt 3).

Till en början tillverkades en relativt liten försöksapparat enligt ovan framförda principer innehållande en rund värmeplatta med ungefär 15 cm diameter. Medelst denna apparat kunde lämplig typ av strömningskalorimeter utformas och förberedande prov utföras, vilka lämnade lovande resultat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0456.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free