Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 48. 1 dec. 1934 - Bestämning av värmeledningsförmågan hos keramiskt material vid hög temperatur, av Bertil Stålhane och Sven Pyk - Notiser - Statens järnvägsbyggnaders berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
448 TEKNISK TIDSKRIFT 1 DEC. 1934
Tabell 1.
Nr Material Provstyckets l Mellanskikt Temp- Medel- λ * 105
storlek under över diff. temp.
1 Kiselgurtegel "Silocel" ........ 22X22X3 2,74 0,4 1,6 233 250 50
2 22X22X3 2,74 0,4 6,0 265 620 58
3 22X22X3 2,74 5,0 0,5 285 225 50
4 Porös chamotte............ 21X23x2,5 2,29 0,2 3,2 213 756 158
5 21X23X2,5 2,29 0,2 3,2 85 206 138
6 21X23X2,5 2,29 3,2 0,4 236 274 140
7 21X23X2,5 2,29 3,2 0,4 91 126 132
8 21X23X2,5 2,29 3,3 0,5 204 225 138
9 21X23X2,5 2,13 3,3 0,5 194 234 135
10 21X23X2,5 2,29 0,5 3,3 200 745 152
11 21X23X2,5 2,13 0,5 3,3 187 693 152
20 Tät chamotte........... 25X25X3,7 3,41 0,2 2,0 130 412 274
21 25X25X3,7 3,41 0,2 2,0 75 222 254
22 25X25x3,7 3,41 0,2 2,0 239 684 278
23 25X25X3,7 3,41 0,2 2,0 45 150 258
24 25X25X3,7 3,41 0,2 2,0 89 262 255
25 25X25X3,7 3,41 0,2 2,0 187 527 274
26 25X25X3,7 3,41 0,2 2,0 106 323 264
27 25X25X3,7 3,41 2,0 0,4 127 268 263
28 25X25X3,7 3,41 2,0 0,4 72 113 258
brick-tegel och högisolerande Diatomit-tegel i järnramar. Yttre dimensionerna äro 65 X 65 X 30 cm och öppningen ovanför värmeplattan är 31 cm fyrkant med 10 cm djup. Kalorimeterplattan är densamma som vid föregående apparat och har alltså 30 cm total diameter och 10 cm diameter på centrumplattan.
Med denna apparat kan mätningar utföras vid temperaturer upp till 1 100° (1 200° på värmeplattan) med vanliga normaltegel om ca 5 X 10" (helst tvenne dylika tegel inlagda bredvid varandra för att bättre utfylla sektionen) och l à 1 1/2" tjocklek (eller nedsågade till denna tjocklek), vilka icke ens behöva vara fullt plana. Såsom hjälpmedium visade sig tämligen grovt kvartspulver fungera bra, men även andra med hänsyn till provteglet lämpliga pulverformiga material kunna användas.
Ifråga om material med stor ledningsförmåga bör tegelprovet vara relativt tjockt, t. e. 3,5 cm, medan väl isolerande tegel med fördel kunna tagas tunnare, 2 till 2,5 cm. Hjälpskiktets tjocklek ovanför provstycket regleras lämpligen efter temperaturområdet, så att det är tunt vid låg temperatur och sedan påfylles proportionsvis tjockare vid högre temperatur. Härigenom vinnes att temperaturfallet och effekten blir ungefär lika från fall till fall. Under provstycket införes endast så mycket pulver, att god anliggning erhålles.
Förutsatt att ovannämnda anordning för reglering av kylvattnet användes samt att konstant elektrisk spänning inkopplas på värmeplattan, kan fortvarighetstillstånd uppnås och noggranna mätningar utföras efter 4 à 6 timmar. Bortsett från tillfälliga individuella avvikelser för provstyckena eller strukturförändringar i materialet vid långvarig upphettning16 osv. är resultatens noggrannhet, såsom ovan relaterats, ungefär ± 5 %.
Metoden synes på ett värdefullt sätt komplettera de hittills mycket otillräckliga resurserna på detta speciella område, isynnerhet som densamma möjliggör mätningar å vanliga standardtegel utan tidsödande och dyrbar bearbetning av provstycket.
Litteraturförteckning.
1 Stålhane och Pyk, "Ny metod för bestämning- av värmeledningskoefficienter" Tekn. tidskr. juli 1931. 2 Stålhane och Andersson, "Om bestämning av rörisoleringars värmeisoleringsförmåga" Tekn. tidskr. dec. 1931. 3 Pyk och Stålhane, "Om bestämning av temperaturledningstal för keramiska material" Tekn. tidskr. juli 1952. 4 Stålhane och Pyk, "Bestämning av värmeledningsförmågan hos isoleringsmaterial" Elektrovärmeinstitutet 1923-1933, sid. 570-623. 5 Neumann, Phil. Mag. (4) 25, 63 (1863). 6 Hecht, Ann. d. Phys. (4) 14, 1008 (1904). 7 Heyn, Mitt. Materialprüf. 32, 89 (1914). 8 Tadokoro, Se. Reports Tohoku Imp. Univ. 10, 339 (1921). 9 Honda och Sato, Tokio Phys. Math. Soc. 2, 224 (1915-1916). 10 Green, Trans. Am. Cer. Soc. 21, 394 (1922). 11 Raisch, Arch. Wärmewirt. und Dampfkesselwesen 10, 120 (1929). 12 Fritz-Schmidt och Gehlhoff, Glastechn. Ber., 8, 206 (1930). 13 Kanz, Mitt. Forsch. Inst. der Ver. Stahlw. AG., 2, 223 (1932). 14 Eucken och Laube, Tonind. Zg., 53, 1599 (1929). 15 Golla och Laube, Tonind. Zg., 54, 1411, 1431, 1458 (1930). 16 Palm, Jernk. ann. 116, 351 (1932).
NOTISER
Statens järnvägsbyggnaders berättelse för år 1933 har nyligen publicerats. Arbetet bedrevs under året på endast två arbetsdistrikt, nämligen Inlandsbanan, mellersta distriktet, och statsbanan Malung-Vansbro. Antalet vid statens järnvägsbyggnader anställda tjänstemän uppgick vid årets utgång till 91, därav 5 å byggnadsbyrån, 55 vid Inlandsbanan, 10 vid statsbanan Malung-Vansbro och 21 vid de trafikerade statsbanorna. Antalet arbetare var i medeltal pr månad 1 115, därav vid Inlandsbanan 818 och vid Malung-Vansbro 297. Arbetarnas timlön utgjorde i medeltal 110 öre och ackordsförtjänsten pr arbetstimme 138 öre.
Berättelsen beskriver vidare en för håll- och lastplatser vid statsbanan Malung-Vansbro konstruerad skjutbar lastbrygga, avsedd att skötas av den kvinnliga platsvakten och tågbefälhavaren. Bryggan har en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
