- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
449

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 48. 1 dec. 1934 - Notiser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

l DEC. 1934

TEKNISK TIDSKRIFT

449

längd av 7 m och har yttre ändan upplagd på en vagn,
löpande på decauvillespår.

Järnvägsstyrelsen om väg- och brosakkunnigas
utlåtande. Järnvägsstyrelsen har den 31 oktober avgivit
svar på remiss angående de av 1931 års väg- och
brosakkunniga verkställda teknisk-ekonomiska
utredningarna. Styrelsens utlåtande har inriktats på vissa
yttre partier av det vidsträckta frågekomplex, vilket är
anknutet till vägväsendet.

Början har gjorts med frågan om motortrafikens
vägavgifter. Styrelsen har därvid bortsett från den
betydelse som kan tillkomma landsvägarna ur andra
synpunkter än de ekonomiska. Inom den praktiska
kommunikationspolitiken gäller det ej motortrafikens vara
eller icke vara utan blott att på lämpligaste sätt
inpassa den i samhällsmaskineriet.

Iakttagelser rörande trafiken i sådana
ortsförbindelser som också betjänas av järnväg ha i många fall
givit vid handen, att stegringen i landsvägstrafikens
kostnader varit väsentligt starkare än ökningen i
transportarbete. För trafikanterna har detta sakförhållande
tillsvidare bortskymts därigenom, att det allmänna tagit
på sig en väsentligt ökad anpart i kostnaderna.

I de sakkunnigas betänkande har framhållits, att
vägbyggnaderna ofta icke handhafts på ett rationellt
och ekonomiskt sätt, och såsom bidragande orsak
härtill anförts, att man underlåtit att just under
brytningstiden skaffa vägväsendet en för sin uppgift väl skickad
organisation. Fullt ut lika stor är enligt
järnvägsstyrelsens uppfattning den ökning i löpande kostnader, som
samhället förorsakats genom underlåtenhet att i tid
reglera de villkor, på vilka de nya maskinfordonen
lämnats tillträde till de ursprungligen för trafik av helt
annan art byggda landsvägarna.

Vid järnvägarna har städse gällt, att fordonens
dimensioner, tyngd och hastighet måst noga anpassas
efter förefintliga bantekniska förhållanden och detta så,
att tillräcklig säkerhet ernåtts jämväl å de mest
utsatta punkterna. Inom biltrafiken har det däremot varit
vagnkonstruktörerna som bestämt utvecklingens tempo;
vägar och trafikföreskrifter ha sedan fått följa efter så
gott det sig göra låtit. Det talas i
sakkunnigbetänkandet om de krav, som motorfordonen av olika anledningar
ställt på vägarna. Det är självfallet, säger styrelsen,
att hittillsvarande ordning, då en part (bilisterna) haft
att ställa krav, medan en annan (väghållarna) haft att
svara för kostnaderna, måst leda till misshushållning
både direkt i fråga om vägbyggnaderna och indirekt
beträffande hela transportväsendet.

Det synes styrelsen tvivelaktigt, att de av väg- och
brosakkunniga föreslagna ändringarna skola kunna
åstadkomma någon väsentlig förbättring. Härför
fordras med säkerhet vida mer genomgripande åtgärder,
för vilka järnvägsstyrelsen ifrågasatt utredning.

Om vägtrafikverksamheten skall bedömas i första
hand med hänsyn av det ekonomiska utbyte den ger,
är det ej säkert, att ett samhällsekonomiskt optimum
erhålles, då trafikens kostnader helt täckas av
trafikanterna. Den samhällsekonomiskt fördelaktigaste
kostnadsfördelningen erhålles, anser styrelsen, om
transportpriserna äro satta så, att en viss transport lämnar,
samma bidrag till de fasta kostnaderna, oberoende av
vilket företag som väljes. Denna avgiftssättning
skulle innebära, att det allmänna iakttager neutralitet
i konkurrenskampen mellan olika transportmedel. De
olika transportmedlen, speciellt järnvägarna och bilarna,
ha beträffande statsverkets krav hittills ej varit
jämställda. Medan exempelvis en trafikstegring å
stats-,banorna väsentligen ökar det överskott som från dessa
tillföres riksstaten och därmed minskar de
skattebetalandes kostnader, vållar samma stegring av trafiken på
landsvägarna ingen sådan effekt för skattebetalarna.

Efter att hava berört väg- och brosakkunnigas
utlåtande beträffande den utsträckning, i vilken
motortrafiken bör deltaga i kostnaderna för väghållningen
och den med anledning härav av styrelsen ingivna
pro-morian (se härom Teknisk tidskrift, Väg- och
vattenbyggnadskonst 1933, s. 109 och 1934, s. 9), refererar
järnvägsstyrelsen i korthet den brittiska s. k.
Salters-kommitténs betänkande i motsvarande spörsmål (om
denna utredning se Teknisk tidskrift 1932, s. 388),
vilket som bekant ytterst hastigt avfärdar den i
Sverige hävdvunna grundläggande principen för
automobil-beskattningens ordnande.

För ernående av den ur samhällsekonomisk synpunkt
önskvärda jämställdheten mellan järnvägs- och
landsvägstrafik erfordras, anser styrelsen, ej blott en kraftig
ökning av vägavgifterna, särskilt för den tunga
trafiken, utan också att vägväsendet finansiellt anknytes
till statsverket på samma sätt som statsbanorna. Till
statens nuvarande produktiva fonder skulle alltså
komma en ny fond, förslagsvis benämnd "vägväsendets
fond". Denna omgestaltning är enligt styrelsens
uppfattning av största vikt, icke minst därför att den,
såsom medförande riksdagsbehandling i normal ordning
av vägväsendets anslagsfrågor, säkerligen komme att
leda till en väsentligt strängare hushållning med
allmänna medel än vad hittills iakttagits på detta område.

Vilken inkomst som från denna fond skall tillföras
statsregleringen får bli beroende av trafikomfattningen.
Praxis fore motortrafikens tillkomst kan ej rimligen
åberopas som ett skäl mot avKastningsanspråk från
statens sida gentemot landsvägstrafiken. Den trafik
som tidigare framfördes å landsvägarna var i
allmänhet så svag, att vägarna i trafikhänseende voro
jämförbara med kulturbanor, vilka aldrig givit någon
avkastning. Nu åter är landsvägstrafiken av samma
storleksordning som järnvägarnas och sannolikt av högre
affärsvärde. Även i fråga om kapital är
landsvägstrafiken jämställd med järnvägstrafiken och i fråga om
personal ungefär dubbelt så stor som hela
järnvägstrafiken i Sverige samt ungefär fyra gånger så stor
som statens järnvägar ensamma. Då landsvägstrafiken
alltså tekniskt och ekonomiskt ryckt upp till eller
möjligen över järnvägarnas nivå, synes redan av denna
orsak ingen tvekan kunna råda att ett jämställande
gentemot statsverket bör åvägabringas å järnvägsbas.
Under sådana förhållanden bör det ej vara någon utopi
att från motortrafiken å landsvägarna erhålla ett bidrag
till statsregleringen av samma storlek som det belopp,
varmed inkomsten från statens järnvägar och allmänna
järnvägslånefonden kan anses vara definitivt minskad
på grund av transportarbetets överflyttning från
järnvägarna till landsvägarna.

Järnvägsstyrelsen, som ansett sig böra påyrka en
till grunden gående utredning rörande det ekonomiska
förhållandet mellan vägväsendet och statsverket, har
ej ingått på någon detaljkritik av väg- och
brosakkunnigas utlåtande rörande automobilbeskattningen.
Styrelsen har emellertid framhållit, att den angivna
proportionen mellan trafikrörelsen i rikets städer och
på landsbygden synes i starkt behov av en på faktiska»
observationer grundad omprövning. Därnäst i
ordningen torde böra följa undersökning av hur
motor-trafikens andel i väghållningskostnaden bör fördelas
mellan olika slag av motorfordon. Av en dylik
utredning kommer säkerligen att visa sig, säger styrelsen,
att den påstådda ekonomien för de verkligt tunga
bilarna endast är skenbar; att de synts ekonomiska har
berott på att bilägarna kunnat på andra övervältra en
stor part av väghållningskostnaderna.

Även beträffande de tekniska spörsmål, som ingå i
sakkunnigbetänkandet, har järnvägsstyrelsen anfört
vissa synpunkter. Resultatet av de föreslagna
utredningarna i syfte att fastställa den samhällsekonomiskt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0459.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free