- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
449

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 48. 1 dec. 1934 - Notiser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1 DEC. 1934 TEKNISK TIDSKRIFT 449

längd av 7 m och har yttre ändan upplagd på en vagn, löpande på decauvillespår.

Järnvägsstyrelsen om väg- och brosakkunnigas utlåtande. Järnvägsstyrelsen har den 31 oktober avgivit svar på remiss angående de av 1931 års väg- och brosakkunniga verkställda teknisk-ekonomiska utredningarna. Styrelsens utlåtande har inriktats på vissa yttre partier av det vidsträckta frågekomplex, vilket är anknutet till vägväsendet.

Början har gjorts med frågan om motortrafikens vägavgifter. Styrelsen har därvid bortsett från den betydelse som kan tillkomma landsvägarna ur andra synpunkter än de ekonomiska. Inom den praktiska kommunikationspolitiken gäller det ej motortrafikens vara eller icke vara utan blott att på lämpligaste sätt inpassa den i samhällsmaskineriet.

Iakttagelser rörande trafiken i sådana ortsförbindelser som också betjänas av järnväg ha i många fall givit vid handen, att stegringen i landsvägstrafikens kostnader varit väsentligt starkare än ökningen i transportarbete. För trafikanterna har detta sakförhållande tillsvidare bortskymts därigenom, att det allmänna tagit på sig en väsentligt ökad anpart i kostnaderna.

I de sakkunnigas betänkande har framhållits, att vägbyggnaderna ofta icke handhafts på ett rationellt och ekonomiskt sätt, och såsom bidragande orsak härtill anförts, att man underlåtit att just under brytningstiden skaffa vägväsendet en för sin uppgift väl skickad organisation. Fullt ut lika stor är enligt järnvägsstyrelsens uppfattning den ökning i löpande kostnader, som samhället förorsakats genom underlåtenhet att i tid reglera de villkor, på vilka de nya maskinfordonen lämnats tillträde till de ursprungligen för trafik av helt annan art byggda landsvägarna.

Vid järnvägarna har städse gällt, att fordonens dimensioner, tyngd och hastighet måst noga anpassas efter förefintliga bantekniska förhållanden och detta så, att tillräcklig säkerhet ernåtts jämväl å de mest utsatta punkterna. Inom biltrafiken har det däremot varit vagnkonstruktörerna som bestämt utvecklingens tempo; vägar och trafikföreskrifter ha sedan fått följa efter så gott det sig göra låtit. Det talas i sakkunnigbetänkandet om de krav, som motorfordonen av olika anledningar ställt på vägarna. Det är självfallet, säger styrelsen, att hittillsvarande ordning, då en part (bilisterna) haft att ställa krav, medan en annan (väghållarna) haft att svara för kostnaderna, måst leda till misshushållning både direkt i fråga om vägbyggnaderna och indirekt beträffande hela transportväsendet.

Det synes styrelsen tvivelaktigt, att de av väg- och brosakkunniga föreslagna ändringarna skola kunna åstadkomma någon väsentlig förbättring. Härför fordras med säkerhet vida mer genomgripande åtgärder, för vilka järnvägsstyrelsen ifrågasatt utredning.

Om vägtrafikverksamheten skall bedömas i första hand med hänsyn av det ekonomiska utbyte den ger, är det ej säkert, att ett samhällsekonomiskt optimum erhålles, då trafikens kostnader helt täckas av trafikanterna. Den samhällsekonomiskt fördelaktigaste kostnadsfördelningen erhålles, anser styrelsen, om transportpriserna äro satta så, att en viss transport lämnar samma bidrag till de fasta kostnaderna, oberoende av vilket företag som väljes. Denna avgiftssättning skulle innebära, att det allmänna iakttager neutralitet i konkurrenskampen mellan olika transportmedel. De olika transportmedlen, speciellt järnvägarna och bilarna, ha beträffande statsverkets krav hittills ej varit jämställda. Medan exempelvis en trafikstegring å statsbanorna väsentligen ökar det överskott som från dessa tillföres riksstaten och därmed minskar de skattebetalandes kostnader, vållar samma stegring av trafiken på landsvägarna ingen sådan effekt för skattebetalarna.

Efter att hava berört väg- och brosakkunnigas utlåtande beträffande den utsträckning, i vilken motortrafiken bör deltaga i kostnaderna för väghållningen och den med anledning härav av styrelsen ingivna promorian (se härom Teknisk tidskrift, Väg- och vattenbyggnadskonst 1933, s. 109 och 1934, s. 9), refererar järnvägsstyrelsen i korthet den brittiska s. k. Salters-kommitténs betänkande i motsvarande spörsmål (om denna utredning se Teknisk tidskrift 1932, s. 388), vilket som bekant ytterst hastigt avfärdar den i Sverige hävdvunna grundläggande principen för automobilbeskattningens ordnande.

För ernående av den ur samhällsekonomisk synpunkt önskvärda jämställdheten mellan järnvägs- och landsvägstrafik erfordras, anser styrelsen, ej blott en kraftig ökning av vägavgifterna, särskilt för den tunga trafiken, utan också att vägväsendet finansiellt anknytes till statsverket på samma sätt som statsbanorna. Till statens nuvarande produktiva fonder skulle alltså komma en ny fond, förslagsvis benämnd "vägväsendets fond". Denna omgestaltning är enligt styrelsens uppfattning av största vikt, icke minst därför att den, såsom medförande riksdagsbehandling i normal ordning av vägväsendets anslagsfrågor, säkerligen komme att leda till en väsentligt strängare hushållning med allmänna medel än vad hittills iakttagits på detta område.

Vilken inkomst som från denna fond skall tillföras statsregleringen får bli beroende av trafikomfattningen. Praxis före motortrafikens tillkomst kan ej rimligen åberopas som ett skäl mot avkastningsanspråk från statens sida gentemot landsvägstrafiken. Den trafik som tidigare framfördes å landsvägarna var i allmänhet så svag, att vägarna i trafikhänseende voro jämförbara med kulturbanor, vilka aldrig givit någon avkastning. Nu åter är landsvägstrafiken av samma storleksordning som järnvägarnas och sannolikt av högre affärsvärde. Även i fråga om kapital är landsvägstrafiken jämställd med järnvägstrafiken och i fråga om personal ungefär dubbelt så stor som hela järnvägstrafiken i Sverige samt ungefär fyra gånger så stor som statens järnvägar ensamma. Då landsvägstrafiken alltså tekniskt och ekonomiskt ryckt upp till eller möjligen över järnvägarnas nivå, synes redan av denna orsak ingen tvekan kunna råda att ett jämställande gentemot statsverket bör åvägabringas å järnvägsbas. Under sådana förhållanden bör det ej vara någon utopi att från motortrafiken å landsvägarna erhålla ett bidrag till statsregleringen av samma storlek som det belopp, varmed inkomsten från statens järnvägar och allmänna järnvägslånefonden kan anses vara definitivt minskad på grund av transportarbetets överflyttning från järnvägarna till landsvägarna.

Järnvägsstyrelsen, som ansett sig böra påyrka en till grunden gående utredning rörande det ekonomiska förhållandet mellan vägväsendet och statsverket, har ej ingått på någon detaljkritik av väg- och brosakkunnigas utlåtande rörande automobilbeskattningen. Styrelsen har emellertid framhållit, att den angivna proportionen mellan trafikrörelsen i rikets städer och på landsbygden synes i starkt behov av en på faktiska observationer grundad omprövning. Därnäst i ordningen torde böra följa undersökning av hur motortrafikens andel i väghållningskostnaden bör fördelas mellan olika slag av motorfordon. Av en dylik utredning kommer säkerligen att visa sig, säger styrelsen, att den påstådda ekonomien för de verkligt tunga bilarna endast är skenbar; att de synts ekonomiska har berott på att bilägarna kunnat på andra övervältra en stor part av väghållningskostnaderna.

Även beträffande de tekniska spörsmål, som ingå i sakkunnigbetänkandet, har järnvägsstyrelsen anfört vissa synpunkter. Resultatet av de föreslagna utredningarna i syfte att fastställa den samhällsekonomiskt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0459.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free