- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
452

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 48. 1 dec. 1934 - Tekniska föreningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

452

TEKNISK TIDSKRIFT

l DEC. 1934

hållande. Vidare skildrades grunderna för avmått inom
verkstadsindustrien och framhölls betydelsen av detta
sätt att fastställa olika mått. Efter att med några ord
ha omnämnt C. E. Johanssons passbitar samt påpekat
betydelsen av temperaturens inflytande vid mätningar
med den precision, som det här är frågan om,
framhöll tal. de krav, som man måste ställa på ett
mat-verktygs material för att det skulle kunna godkännas.
Dessa äro: 1. Materialet bör ha en
utvidgningskoefficient av ca 0,oooon, vilket är medelkoefficienten för
de vanligast förekommande stålsorterna. 2. Materialet
bör vara lätt bearbetat. 3. Det bör ha tillräcklig
hårdhet, så att tillfredsställande avnötningsmotstånd
erhålles. 4. Materialet bör vara polerbart. 5. Materialet
bör ha en stabil struktur, så att det icke förändrar sig.
6. Det bör i möjligaste mån vara korrosionsbeständigt.

Det har visat sig, att de fyra första punkterna i
allmänhet uppfyllas av de material, man hittills haft,
men först på sista åren har man fått material, som även
fylla fordringarna i de cvå sista punkterna. I samband
härmed visade föredragshållaren en Johanssons
mått-sats, utförd av rostbeständigt material. Tal.
meddelade, att förkromning på sista tiden börjat användas
för erhållande av större avnötningsmotstånd.

Därefter visades en del skioptikonbilder, som
illustrerade användningen av Johanssons måttsats samt
slutligen ett stort antal bilder framställande
mätningsmaskiner av olika fabrikat och utföranden, dels optiska
och dels rent mekaniska. I samband med föredraget
demonstrerade dir. Domellöf en mycket stor samling
måttsatser och mätverktyg av olika slag av C. E.
Johanssons i Eskilstuna fabrikat, en samling, som gjorde
ett särdeles imponerande intryck.

Efter sammanträdet, som avslutades med supé och
samkväm, visade dir. Domellöf en av dir. C. E.
Johansson själv upptagen film rörande de Johanssonska
passbitarna. H. S.

Tekniska samfundet i Göteborg

hade till sitt första allmänna sammanträde för hösten
den 16 okt. lyckats erhålla överdirektör W. Bergquist
som föredragshållare. Ämne var: "Aktuella
kraftfrågor."

Talaren började med att framhålla att vattenbristen
nu kunde anses vara överstånden för större delen av
vårt land. I Göta älv var vattenmängden medio
oktober 400 m3 per sek. mot 345 m3 vid samma tidpunkt
förra året och man kunde vänta att vattenmängden
skulle komma att bliva ca 420 m3 mot 300 m3 förra
vintern.

Det rådde det märkliga förhållandet att
kraftproduktionen i Sverige aldrig varit så stor som under den
värsta vattenbristtiden från den l september 1933 till
den l september detta år. Kraftproduktionen hade
sannolikt uppgått till 5,6 miljarder kilowattimmar,
vilket är ca 10 % mer än något år före år 1933. Att
kraftverken trots vattenbristen kunnat åstadkomma
denna produktion berodde till väsentlig grad på
samkörningen och det samfällda utnyttjandet av
förefintliga värmekraftcentraler. Vattenfallsstyrelsen räknade
i främsta rummet med utvidgad samköming mellan
statens egna kraftverk genom att en stamlinje bygges
mellan Boden och Västerås. I fortsättningen av sitt
föredrag berörde tal. vid olika tillfällen
vattenfallsstyrelsens närmaste utvidgningsplaner och hänvisas
härutinnan till h. 41, sid. 393 "Vattenfallsstyrelsens
riksdagspetita".

Men vattenfallsstyrelsen räknade även med vidgad
samköming med de enskilda kraftföretagen. En stor
sammankopplingsstation planeras vid Norrviken för
kraftutbyte mellan Stockholms stad och Krångede kraft-

verk. I samband med järnvägselektrifieringen kommer
en kraftig förbindelseledning att anordnas mellan
Trollhätte kraftverk och Uddeholms anläggningar i
Värmland med sammankopplingsstation i Kil. I den mån
ökat utbyte av kraft erfordras mellan Sydsverige och
mellersta Sverige rekommenderas en stamlinje
mellan Hallsberg och Motala, varifrån en 132 000 volts
linje finnes, byggd till Sydsvenskas nät i Nässjö, ehuru
linjen Motala-Nässjö än så länge drives med 77 000
volt. En dylik relativt kort .stamlinje vore mera
naturlig än den, som professor Velander för något år sedan
föreslagit mellan stamlinjen Stockholm-Nässjö.

Efter föredraget vidtog en livlig diskussion, i vilken
yttrade sig överingenjör K. Bildt, ingenjör G. Seth,
professor A. Lindblad, doktor H. Hammar och direktör H.
Heyman.

Sammanträdet, som samlat ett stort antal av
samfundets medlemmar, avslutades med sedvanlig supé, i
vilken deltog ett 50-tal medlemmar. G. E. M.

Skånska ingenjörsklubben

höll under ordförandeskap av direktör H. M. Molin ett
av 120 personer bevistat sammanträde på Kungsparkens
restaurang i Malmö den 19 oktober. Bland de
närvarande märktes representanter för astronomiska och
geografiska institutionerna vid Lunds universitet. Till
ordinarie medlemmar av klubben hade styrelsen invalt ing.
I. Bunk, civiling. K. Evers, byggnadsing. E. Hansson,
ci-viling. I. Hjort och ing. G. Ljungström. Aftonens
föredrag hölls av civilingenjör Viktor Bemfelt om
"Norrskenet". Föredraget illustrerades på ett glänsande sätt
av skioptikonbilder och film, visande dels experiment,
som utförts vid A. E. G:s forskningsinstitut, dels
iakttagelser, som på ort och ställe gjorts av nämnda
institut i samarbete med norska vetenskapsmän på olika
platser i Norge, framförallt vid observatoriet i Tromsö.
Enligt professor Birkelands teori, som framkom i slutet
av 1800-talet, förorsakas norrskenet av elektroner, som
utslungas från solen, särskilt i samband med uppkomsten
av solfläckar. Teorien grundar sig på det kända
förhållandet, att solfläckar, norrsken, magnetiska
störningar och jordströmmar uppträda periodvis med maxima,
som inträffa samtidigt. Professor Birkeland lyckades
genom att bombardera ett klot med elektroner
framkalla ljusfenornen. Sedermera har professor Störmer
nedlagt mycket arbete på problemet. De experimentella
arbetena på A. E. G:s forskningsinstitut hava letts av dr
Briiche. Denne använde ett klot, innehållande en
stav-formig järnkärna, omlindad med koppartråd, således en
elektromagnet. En elektronstråle påverkas av det
magnetiska fältet enligt Biot-Savarts lag, så att om banan
är vinkelrät mot fältet, den krökes i cirkelbåge, medan,
om infallsvinkeln är sned, banan blir spiralformig.
Såväl teori som experiment visa, att elektroner, som röra
sig i riktning mot klotets ekvatorialtrakter, få sin bana
krökt så, att de åter avlägsna sig, och att det endast
är i omgivningen av de magnetiska polerna, som
elektroner kunna framtränga till klotet. Fotografier av
norrsken visade stor likhet med de på experimentell väg
funna banor, som elektronerna beskriva i ett magnetfält.
Draperiformen hos vissa norrsken förorsakas av
inhomogenitet hos det jordmagnetiska fältet, möjligen beroende
på järnmalmsförekomster. Många frågor rörande
norrsken äro ännu obesvarade, bl. a. den, huruvida
fenomenet kan påverka hörselorganen, vilket av somliga
iakttagare uppgives vara fallet. Efter förhandlingarna
intogs gemensam, supé, efterföljd av ett animerat
samkväm med tal, sång och musik samt en av ingenjörerna
O. Lindberg och S. Stenberg samt kand. Hy limark
spelad sketch, författad av vice klubbmästaren.

F. M.

På grund av tillfällig utrymmesbrist finnas sammanträdena införda på annonssidan XIX.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0462.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free