- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
455

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 49. 8 dec. 1934 - Rütger Essén: Det utrikespolitiska kvartalet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oron. Denna är fastmera framkallad av det spända
politiska läget i åtskilliga delar av världen, framför
allt i Central- och Östeuropa.

Problemet om den tyska betalningsbalansen, som
har en central betydelse för Europas ekonomi, har
under de senaste månaderna i varje fall icke
försämrats. Jämvikt har visserligen ingalunda
uppnåtts, och i flera länder, bl. a. Sverige, har
tvångsclearing tillgripits för reglering av
mellanhavandena med Tyskland. En bättring har dock inträtt
genom det i slutet av oktober avslutade skuldavtalet
mellan Tyskland och England, varigenom i varje
fall en överenskommelse uppnåtts om vad
exportörerna och importörerna i de respektive länderna ha
att hålla sig till. 55 % av värdet av den tyska
exporten till England hypotiseras för betalning av
Englands export till Tyskland, och vissa belopp
ställas till förfogande för räntebetalningar.

En utjämning av prisnivåerna mellan guldländerna
och pappersmyntsländerna har dock ännu ej
uppnåtts. De som bliva lidande härpå äro framför allt
de förra. På grund av guldets internationella
övervärdering hålla sig nämligen guldländernas priser
envist över den genomsnittliga världsnivån och vålla
därigenom deras export stora svårigheter.
Guldfronten börjar också att vackla. Tysklands
guldmyntfot är på grund av de många valutareglerande
regeringsingripandena endast nominell och belastar
därför den tyska industrien icke så svårt som man
kunnat vänta. Holland och Schweiz synas däremot
känna sig hotade och attraheras alltmer till
sterling-blocket, vars valutapolitik hittills visat de bästa
resultaten.

Tysklands inre läge är på det hela taget
oförändrat. Arbetslöshetens stora nedgång sedan
kulminationspunkten under vintern 1932-33 är ett
faktum, men en stor grupp permanenta arbetslösa
kvarstår dock, och hela hjälpsystemet utgör en hård
och i längden svårligen hållbar belastning av
statsfinanserna. Den instundande vintern kommer också
att liksom i fjol kräva stora extra ordinära
hjälpaktioner i stil med fiolårets Winterhilfe, som i själva
verket var en av regeringen pålagd extra nödskatt
under frivillighetens sken. Råvarubristen börjar
också göra sig kännbar för konsumenterna.

Den politiska horisonten ter sig däremot vad
Tysklands inre läge beträffar ej särskilt oroande.
Oppositionen såväl inom som utom den härskande
gruppen tyckes vara lamslagen och folktilliten är med
all säkerhet på det hela taget icke förändrad. Sedan
Tyskland praktiskt taget frigjort sig från
fredstraktatens bestämmelser om rustningsbegränsning pågår
otvivelaktigt ett omfattande arbete på nya
rustningar, särskilt i fråga om flyget och den industriella
krigsberedskapen. Dessa rustningar verka även
konjunkturstegrande och skapa ökad arbetstillgång.
Deras huvudsyfte är dock givetvis utrikespolitiskt.
Det gäller att ge eftertryck åt kravet på effektivt
likaberättigande.

Den tyska utrikespolitiken är däremot
utomordentligt försiktig. Uppgörelsen med Polen äger
orubbat bestånd och tryggar tills vidare den östra
sidan. Gent emot Frankrike ges vid alla
upptänkliga tillfällen uttryck för en försonlig sinnesstämning,
och särskilt i fråga om förberedelserna för
omröstningen i Saar den 13 jan. 1935 intager det officiella
Tyskland en omsorgsfullt korrekt hållning. Det är
uppenbart, att man litar på en bestämd majoritet för
återförening med Tyskland vid omröstningen i fråga
och att man är inställd på att dessförinnan undvika
alla steg från tysk sida, vilka kunde tolkas som
provokationer.

Kvartalets mest uppseendeväckande händelse,
mordet på konung Alexander av Jugoslavien och
Frankrikes utrikesminister Barthou den 9 oktober i
Marseille, varom mera nedan, har icke försämrat
Tysklands ställning, då denna sorgliga tilldragelse
bidragit att förlama den nya franska
inringningspolitik, för vilken den mördade Barthou var den
mest framträdande representanten. Den tyska
utrikespolitikens planer gå uppenbart ut på att som
en motvikt till de nya franska alliansbildningarna
skapa ett nytt centralmaktsblock med Tyskland och
Polen som centrum. Till detta skulle sedan
attraheras att börja med Ungern, senare Jugoslavien och
möjligen även Rumänien. Faran för Jugoslaviens
enhet och den akuta konflikten mellan Belgrad och
Budapest, som nu även dragits inför Nationernas
förbund, försvaga visserligen för ögonblicket utsikterna
för dessa planer, men läget kan snart åter förskjuta
sig.

Det är överhuvud karakteristiskt för Europas
politik, isynnerhet under de senaste två åren, att en
tydlig återgång äger rum till det gamla jämvikts-
och allianssystem, som Nationernas förbunds bildande
avsåg att ersätta med en allmän solidaritetspolitik.
Denna senare har onekligen gjort bankrutt, framför
allt därigenom att ansträngningarna att åstadkomma
ett allmänt europeiskt rustningsavtal (något
missvisande benämnt nedrustningsavtal) uppenbarligen
misslyckats och endast lett till förbundets europeiska
sönderfallande genom Tysklands utträde, sedan
redan dessförinnan dess strävanden till universell
världssolidaritet lett till ett fiasko, framför allt genom
den asiatiska världsmakten Japans utträde under
Förenta staternas fortsatta frånvaro.

Den mycket uppmärksammade tilldragelse i
förbundets utveckling, som bestod i att Sovjetunionen
vid den senaste allmänna förbundsförsamlingen i
Genève i sept. inträdde i förbundet och bekläddes
med rådsplats, utgör icke på något sätt en motvikt
mot de ovannämnda förolyckandena. Detta steg är
nämligen från Moskvaregeringens sida knappast
betingat av en verklig anslutning till förbundsaktens
allmänna solidaritetsprincip utan snarare tvärtom.
Det är framför allt Japans och Tysklands utträde,
som väckt Sovjetregeringens intresse för en
anslutning till förbundet, varigenom en möjlighet öppnats
att vid behov kunna mobilisera förbundsapparaten
till egen förmån, särskilt vid en ev. konflikt i
den fjärran Östern. Även vissa andra mera indirekta
politiska och finansiella fördelar stå att hämta
genom denna anslutning, framför allt på grund av
ställningen som rådsmedlem. Inträdet är dessutom
en konsekvens av närmandet mellan Sovjetunionen
och Frankrike, ett uttryck för den av Frankrike
sedan åratal med framgång tillämpade grundsatsen
att kläda sin allianspolitik i Genèvepolitikens former
och termer.

Den uppfattning att Sovjetunionens inträde i
N. F. icke var motiverad av en verklig anslutning
till förbundspolitikens allmänna principer var för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0465.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free