- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
464

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 50. 15 dec. 1934 - Evert Norlin: Provningar med svårflyktiga bränslen i förgasarmotorer - Byggnadstekniskt luftskydd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

464

TEKNISK TIDSKRIFT

15 DEC. 1934

400

av medelgod beskaffenhet,
allt vid användning av
samma bränsle och
smörjolja som vid
landsvägsproven. Härvid användes
för det svårflyktiga
bränslet den
förgasarinställ-ning, som av resp.
deltagare gjorts för
landsvägsprovet, under det att
däremot för det lättflyktiga
bränslet förgasaren av
provningsnämnden in
justerades till att giva bästa
möjliga dragkraft vid
fullbelastning och lägsta
bränsleförbrukning under
normalbelastning. Denna
inställning användes sedan
vid landsvägsproven.

Manöverprov utfördes i
trafik med varje bil,
varvid iakttogs bilens
accelerationsförmåga, avloppsgasernas rökfrihet,
backtag-ningsförmåga samt dess maximihastighet på rak
landsväg vid användning av svårflyktigt bränsle.

Vid Statens provningsanstalt bestämdes en del
egenskaper hos de olika bränslena och smörjoljan,
se tabell II och fig. 7, som innehåller
destillations-diagram för samtliga motorbränslen.

Vid alla utförda provningar såväl på landsväg
som vid bromsningsprovningarna har en särskild
kontrollant varit närvarande och verkställt alla
iakttagelser. (Forts.)

y. 100

. Fig. 7. Destillationskurvor för
motorbränslena.

BYGGNADSTEKNISKT
LUFTSKYDD.

Bautechniseher Luftschutz, av Hans
Schoszberger. Bauwelt-Verlag, Berlin 1934.
240 sid. Linneband pris Rm 7: 80.

Författaren framhåller inledningsvis, att den tiden
återigen är inne, då man tvingas att anpassa
byggnadssättet efter krigstekniken. Att härigenom
erhålla ett skydd mot bombanfall från luften
framhålles visserligen ofta såsom ogörligt, men
författaren har förelagt sig den uppgiften att bevisa, att
man tvärtom kan erhålla ett effektivt skydd genom
en efter omständigheterna lämpad bebyggelse.

Redan i förordet framhålles att luftskyddets
fordringar i stort sett väl tillgodoses av den moderna
arkitekturen. Det torde vara välbetänkt att tidigt
framhålla detta lyckliga förhållande, enär titeln
eljest kunde giva en illusion av muromgärdade städer
och metertjocka källarvalv, av medeltidens pittoreska
men dock för länge sedan övervunna byggnadssätt.

Bokens första kapitel ägnas åt en historisk
översikt över det inflytande, krigets fordringar utövat
på bebyggelsen, särskilt stadsplanerna. I och för
sig intressant torde detta avsnitt dock endast tjäna
till att vänja läsaren vid den tanken, att
byggnadssättet kan influeras även av andra omständigheter
än invånarnas bekvämlighet. I själva verket har

från urminnes tider intill mitten av det adertonde
århundradet det militära momentet varit av stor, ofta
avgörande, betydelse vid stadsbebyggelsen.

I andra kapitlet kastar författaren en blick in i
framtiden för att utröna det kommande krigets
karaktär. Han ser där en bild av de stora luftflottorna,
vilka genom terrorisering av den fientliga hemorten
söka det avgörande, som de i ställningskrig bundna
landstridskrafterna icke förmå åstadkomma.
Måhända är den bilden riktig, måhända feltecknad.
Faktum kvarstår dock, att för närvarande ingenting
hindrar en dylik krigföring, och att luftanfall, om
också icke såsom den avgörande faktorn, sannolikt
komma att riktas mot viktiga områden av hemorten,
såsom industricentra, kommunikationernas
knutpunkter och militära baser, kanske även mot
huvudstäder och andra viktiga centraler för nationernas liv.

Härefter fastslår författaren målet för det
’byggnadstekniska luftskyddet, sådant han anser att detta
kan utformas med hänsyn till vanligen förefintliga
betingelser av praktisk och ekonomisk art: att minska
risken för och skadorna vid bombträffar i
boningshus samt att bereda människor en säker fristad i
skyddsrum, allt givetvis utan nämnvärd ökning av
byggnadskostnaderna.

Den kommande utvecklingen på luftkrigets
område är i vissa fall omöjlig att nu överblicka, i andra
däremot kan man redan skönja gränserna. Det
sistnämnda gäller särskilt beträffande flygbombernas
storlek och sprängladdningens effekt. Redan vid
bomber över 300 kg vikt börjar sprängladdningen
utnyttjas alltför illa. Även gränserna för
sprängämnets explosionsverkan är snart nådd. Man kan
härav draga den slutsatsen att en sprängbomb, som
kan jämna ett hus av exempelvis Stockholms slotts
storlek med marken, aldrig kan konstrueras.

Härefter följer en ingående kvalitativ och
kvantitativ undersökning av sprängbombens verkan, från
den direkta inträngningen till f j ärr verkan av
luftvågorna. Man får här ett intryck av att bombernas
verkan i varje fall icke underskattats, utan tvärtom
tilltagits betydligt i överkant. Författaren kommer
också senare till den slutsatsen, att man bör avstå
från varje slag av skyddstak på bostadshus, enär
dels större bomber ändock kunna genomtränga dessa,
dels i så fall taket bildar en extra fördämning, som
i onödan ökar bombens verkan. För att en
explosion ini ett hus skall göra minsta möjliga skada
fordras just att fördämningen är så liten som möjligt,
så att sådana delar, som kunna undvaras utan att
huset faller, snabbt giva efter; huvuddelen av
väggarna böra sålunda erbjuda ett ringa motstånd. Å
andra sidan måste de bärande delarna göra ett desto
större motstånd. Fackverksbyggnader med väggar
av lättbetong e. d. bliva således praktiskt taget
omöjliga att bringa till sammanstörtande, då däremot
"massivbyggen" relativt lätt kunna fås att rasa.
Häremot står emellertid önskvärdheten av att giva
väggarna en sådan styrka, att bombexplosioner i
närheten av husen icke åstadkomma för mycken
skada. Som allmän regel anger författaren att
stora fabrikshallar o. d. böra byggas med tanke på
att minska verkan vid fullträffar, under det att
mindre bostadshus skyddas huvudsakligen mot träffar i
närheten; ett avvägande mellan de olika
förfaringssätten blir således i varje särskilt fall nödvändigt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0474.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free