- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
464

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 50. 15 dec. 1934 - Evert Norlin: Provningar med svårflyktiga bränslen i förgasarmotorer - Byggnadstekniskt luftskydd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

464 TEKNISK TIDSKRIFT 15 DEC. 1934

av medelgod beskaffenhet, allt vid användning av samma bränsle och smörjolja som vid landsvägsproven. Härvid användes för det svårflyktiga bränslet den förgasarinställning, som av resp. deltagare gjorts för landsvägsprovet, under det att däremot för det lättflyktiga bränslet förgasaren av provningsnämnden injusterades till att giva bästa möjliga dragkraft vid fullbelastning och lägsta bränsleförbrukning under normalbelastning. Denna inställning användes sedan vid landsvägsproven.

Manöverprov utfördes i trafik med varje bil, varvid iakttogs bilens accelerationsförmåga, avloppsgasernas rökfrihet, backtagningsförmåga samt dess maximihastighet på rak landsväg vid användning av svårflyktigt bränsle.

Vid Statens provningsanstalt bestämdes en del egenskaper hos de olika bränslena och smörjoljan, se tabell II och fig. 7, som innehåller destillationsdiagram för samtliga motorbränslen.

Vid alla utförda provningar såväl på landsväg som vid bromsningsprovningarna har en särskild kontrollant varit närvarande och verkställt alla iakttagelser. (Forts.)

illustration placeholder
Fig. 7. Destillationskurvor för motorbränslena.


BYGGNADSTEKNISKT LUFTSKYDD.

Bautechniseher Luftschutz, av Hans Schoszberger. Bauwelt-Verlag, Berlin 1934. 240 sid. Linneband pris Rm 7: 80.

Författaren framhåller inledningsvis, att den tiden återigen är inne, då man tvingas att anpassa byggnadssättet efter krigstekniken. Att härigenom erhålla ett skydd mot bombanfall från luften framhålles visserligen ofta såsom ogörligt, men författaren har förelagt sig den uppgiften att bevisa, att man tvärtom kan erhålla ett effektivt skydd genom en efter omständigheterna lämpad bebyggelse.

Redan i förordet framhålles att luftskyddets fordringar i stort sett väl tillgodoses av den moderna arkitekturen. Det torde vara välbetänkt att tidigt framhålla detta lyckliga förhållande, enär titeln eljest kunde giva en illusion av muromgärdade städer och metertjocka källarvalv, av medeltidens pittoreska men dock för länge sedan övervunna byggnadssätt.

Bokens första kapitel ägnas åt en historisk översikt över det inflytande, krigets fordringar utövat på bebyggelsen, särskilt stadsplanerna. I och för sig intressant torde detta avsnitt dock endast tjäna till att vänja läsaren vid den tanken, att byggnadssättet kan influeras även av andra omständigheter än invånarnas bekvämlighet. I själva verket har från urminnes tider intill mitten av det adertonde århundradet det militära momentet varit av stor, ofta avgörande, betydelse vid stadsbebyggelsen.

I andra kapitlet kastar författaren en blick in i framtiden för att utröna det kommande krigets karaktär. Han ser där en bild av de stora luftflottorna, vilka genom terrorisering av den fientliga hemorten söka det avgörande, som de i ställningskrig bundna landstridskrafterna icke förmå åstadkomma. Måhända är den bilden riktig, måhända feltecknad. Faktum kvarstår dock, att för närvarande ingenting hindrar en dylik krigföring, och att luftanfall, om också icke såsom den avgörande faktorn, sannolikt komma att riktas mot viktiga områden av hemorten, såsom industricentra, kommunikationernas knutpunkter och militära baser, kanske även mot huvudstäder och andra viktiga centraler för nationernas liv.

Härefter fastslår författaren målet för det byggnadstekniska luftskyddet, sådant han anser att detta kan utformas med hänsyn till vanligen förefintliga betingelser av praktisk och ekonomisk art: att minska risken för och skadorna vid bombträffar i boningshus samt att bereda människor en säker fristad i skyddsrum, allt givetvis utan nämnvärd ökning av byggnadskostnaderna.

Den kommande utvecklingen på luftkrigets område är i vissa fall omöjlig att nu överblicka, i andra däremot kan man redan skönja gränserna. Det sistnämnda gäller särskilt beträffande flygbombernas storlek och sprängladdningens effekt. Redan vid bomber över 300 kg vikt börjar sprängladdningen utnyttjas alltför illa. Även gränserna för sprängämnets explosionsverkan är snart nådd. Man kan härav draga den slutsatsen att en sprängbomb, som kan jämna ett hus av exempelvis Stockholms slotts storlek med marken, aldrig kan konstrueras.

Härefter följer en ingående kvalitativ och kvantitativ undersökning av sprängbombens verkan, från den direkta inträngningen till fjärrverkan av luftvågorna. Man får här ett intryck av att bombernas verkan i varje fall icke underskattats, utan tvärtom tilltagits betydligt i överkant. Författaren kommer också senare till den slutsatsen, att man bör avstå från varje slag av skyddstak på bostadshus, enär dels större bomber ändock kunna genomtränga dessa, dels i så fall taket bildar en extra fördämning, som i onödan ökar bombens verkan. För att en explosion ini ett hus skall göra minsta möjliga skada fordras just att fördämningen är så liten som möjligt, så att sådana delar, som kunna undvaras utan att huset faller, snabbt giva efter; huvuddelen av väggarna böra sålunda erbjuda ett ringa motstånd. Å andra sidan måste de bärande delarna göra ett desto större motstånd. Fackverksbyggnader med väggar av lättbetong e. d. bliva således praktiskt taget omöjliga att bringa till sammanstörtande, då däremot "massivbyggen" relativt lätt kunna fås att rasa. Häremot står emellertid önskvärdheten av att giva väggarna en sådan styrka, att bombexplosioner i närheten av husen icke åstadkomma för mycken skada. Som allmän regel anger författaren att stora fabrikshallar o. d. böra byggas med tanke på att minska verkan vid fullträffar, under det att mindre bostadshus skyddas huvudsakligen mot träffar i närheten; ett avvägande mellan de olika förfaringssätten blir således i varje särskilt fall nödvändigt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0474.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free