- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
466

(1871-1942)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 50. 15 dec. 1934 - Notiser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bakvägen in i behållaren, om motorn stannas. Från
vakuumbehållaren går en rörledning till en
manöverkran, utförd som en trevägskran, och till denna
anslutas även rörledningarna från en manövercylinder.
Denna är utförd som en pump, vid vars kolvstång är
fästad en manövermekanism, anbragt vid dörren eller
dennas gångjärnsaxel. Manöverkranen är så
konstruerad, att då ena sidan av manövercylindern står i
förbindelse med vakuumbehållaren, så står den andra
sidan genom manöverkranen i förbindelse med fria
luften. För att skydda delarna i systemet för onödig
slitning har man i manöverkranen insatt ett luftfilter,
som hindrar damm o. a. fasta partiklar att intränga.

Då dörren står i öppet läge, kan den stängas genom
vridning av manöverkranen 1/4 varv. Dörren
påverkas därvid av ett länksystem, och genom en lämplig
upphängning av dörren kan man stänga denna, även
om den är hur tung som helst.

Manövercylindern har dimensionerats så, att
tillräcklig kraft erhålles för att stänga dörren i olika lägen av
fordonet. I en upp- eller nedförsbacke måste sålunda
kolvstången i manövercylindern kunna upptaga en viss
del av dörrens vikt. Praktiska försök sägas emellertid
ha visat, att om man å kolvstången erhåller en kraft
av 30 à 40 kg, anordningen motsvarar alla normala
belastningsfall.

Manövercylindern placeras lämpligen strax under
busstaket, och den till kolvstången kopplade
stängningsmekanismen kan anslutas till såväl klaver- som
klaffdörrar. Den luftmängd som åtgår till
manövercylindern är mycket obetydlig och har ej något
inflytande på motorns gång. Manöverkranen placeras
lämpligen vid förarplatsen. Om man anordnar elektrisk
manövrering, kan dörren öppnas eller stängas även från
andra platser inom fordonet. I stället för manöverkran
användes då en styrventil, vilken fungerar på samma
sätt som kranen men är så konstruerad, att den
manövreras med elektrisk ström. Den i föreliggande
system ingående styrventilen har den fördelen, att den
drar ström endast då dörren är öppen, alltså en
relativt obetydlig del av körtiden. Under det att andra
elektriskt manövrerade dörrstängningsanordningar draga
2 à 3 ampere hela tiden fordonet är i bruk, användes i
detta system samma strömstyrka endast under kortare
perioder. Man slipper därigenom omladda batterierna
så ofta (det lär ej vara ovanligt att vid större
omnibussföretag batterierna måste omladdas varje dag).

Vakuum-manövrering börjar vinna allt mera insteg
vid omnibussföretagen. Den synes också hava en
uppgift att fylla, särskilt där dörrarna ofta måste öppnas
eller stängas, vilket kan inträffa ända till 900 gånger
om dagen vid en enda vagn. I de flesta fall får föraren
sköta dörren, vilket givetvis ökar hans
arbetsprestation och kan inverka på körsäkerheten.

"Elektriciteten" på avskrivning? Som bekant har
man sedan flera år inom elektricitetsverkskretsar sökt
finna ett kortare och lätthanterligare ord än det som
väl oftast kommer på tal i dessa kretsars verksamhet,
nämligen "elektricitetsverk", för vilket den trevligare
beteckningen "elverk" föreslagits. I viss mån har
denna kortare benämning vunnit officiell sanktion. Den
utgör åtminstone Stockholmsverkets namnanrop i
telefon och har av telegrafverket förklarats vara tillåten
förkortning, varjämte en av de aderton i Svenska
akademien givit den sin välsignelse. Frågan har i dessa
dagar blivit än mer aktuell, sedan den nyinrättade
"Feras presstjänst" tagit upp den till diskussion i en
provartikel, som nyligen distribuerats. Av denna
artikel synes dock, som om man ej vore betänkt på att
låta reformationen stanna vid ordet elektricitetsverk,
utan att man tvärtom önskar införa förkortningen "el"
i stället för elektricitet i generellt bruk.

Steget är djärvt. Man framhåller nämligen med
bestämdhet, att "el" ej får betraktas som förkortning
utan som en beteckning för allt som har med
elektricitet att göra, avsedd att brukas enbart eller i
sammansättningar som prefix eller suffix och aldrig
tillsammans med punkt och bindestreck. Språkligt sett, kan
väl ordet närmast betraktas som en ellips, sålunda
ungefär som "kilo", och har den fördelen framför kilo,
att den åtminstone är entydig utom måhända i Spanien,
där el utgör bestämda artikeln i maskulinum singularis.

Nu är dock "elektricitet" ett särdeles internationellt
ord. Såvitt vi ha oss bekant, är det endast en
kulturnation i världen, som har ett självständigt ord för
elektriciteten, nämligen den finska. I finskan heter
elektricitet "sähkö", dvs. gnista, ett strängt taget lika
ofullkomligt beteckningssätt som det tyska "Funk" för
radio. "El" har däremot den fördelen att inte betyda
någonting förut, med nämnda undantag. Ur den
synpunkten, och om bekvämlighetsskäl väga tyngre än
internationell praxis, är det naturligtvis ingenting som
hindrar, att man använder ordet även i andra
sammansättningar, exempelvis "eldrift" och "elutställning",
som föreslagits och även offentligt tillämpats.

Nu finnas dock de som vilja gå ännu längre och som
på allvar föreslagit "eldon" som beteckning för
elektriska bruksföremål i allmänhet. Tvivelsutan bekvämt
och även lättfattligt, eftersom "elddon" numera ej
förekommer i dagligt tal och i nödfall kan skiljas från
eldon genom en liten konstpaus, om man ej har för
bråttom. Men härmed har man beträtt den språkliga
purismens farliga väg. Kan man använda "don" i stället
för "apparat", bör man också kunna använda "snurra"
för att beteckna en roterande maskin, och elsnurra är
ju ett bra mycket kortare och kärnfullare ord än
elektrisk maskin. Att vara professor i läran om elsnurror
torde gå för sig; svårare får väl professorn i
elanläggningskonst att uppehålla sitt sociala anseende.

I Feras provartikel framhålles med en suck av
lättnad, att "elektrifiering" fått en smula förlegad klang,
eftersom mänskligheten numera är i det närmaste
färdigelektrifierad, och varav torde följa att ordet börjar bli
obehövligt. Varför det? Elektrifiera heter naturligtvis
ela (vinst 9 bokstäver = 75 %) och elektrifiering eling.
Strängt taget är ordet els användbarhet obegränsad,
utan att man därför behöver inlägga någon elektrisk
betydelse i elegant och eloge, som ju av ålder brukats i
helt annan avsikt.

Ett fullbordat standardverk. Nordisk familjeboks
tredje upplaga föreligger nu komplett (det ofrånkomliga
supplementet oberäknat) i 20 band efter en
utgivningstid av 11 år, troligen svenskt rekord för ett bokverk av
så bred läggning. Det är i själva verket en
utomordentlig prestation att kunna hålla den snabba
utgivningstakten av två band om året, vilken varit rådande de
senare åren. Uppgiften har ej blivit lättare genom att
redaktionen måst vinnlägga sig om en sträng
begränsning av materialet för att omfånget ej skulle svälla
utöver de planerade 20 banden. Denna begränsning har
ur vissa synpunkter varit nyttig. Den har tvungit till
utgallring av en hel del arvegods från äldre upplagor,
artiklar, vilkas aktuella värde vanligtvis kan rubriceras
som tvivelaktigt, och den har även framtvingat en
koncis avfattning och ett strikt definitionssystem, som bör
vara det förnämsta kännetecknet för en god encyklopedi.
Men begränsningen har även haft sina olägenheter. Dels
är det svårt att redan från början planera varje enskilt
bands omfattning, varav en viss ojämnhet måste bliva
följden, dels försvåras den ingalunda oviktiga uppgiften
att söka nå en rättvis avvägning mellan olika
ämnesgrupper.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 08:11:49 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0476.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free