Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 51—52. 22 dec. 1934 - Notiser - Carl von Linde död - Esseltes nybyggnad - En vattenrenare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
474 TEKNISK TIDSKRIFT 22 DEC. 1934
NOTISER
Carl von Linde död. Seniorn bland bemärkta tyska ingenjörer, professor Carl von Linde, avled den 16 november i München i den höga åldern av 92 år. Då de notiser om hans liv och verksamhet, som lämnas i lättare tillgängliga svenska uppslagsböcker, äro ytterst kortfattade och delvis missvisande, må här i korthet nämnas några biografiska data. Sin tekniska utbildning erhöll han 1861-64 vid Polytechnikum i Zürich, där vid denna tid Zeuner, Reuleaux och Clausius tjänstgjorde som lärare. Sin första anställning fick han hos Borsigs lokomotivverkstäder, där han hösten 1865 kom i åtnjutande av den storartade månadslönen av 16 Taler. Följande år kom han till firman Krauss i München, till vars lokomotivverkstäder han uppgjorde förslag. 1868 blev han e. o. professor vid den nyinrättade Polytekniska skolan i München, där han kvarstod till 1879. Under denna tid kom han att inrikta sitt arbete på konstruktionen av en förbättrad kylmaskin. Den första Lindeska ismaskinen byggdes i början av 1870-talet i Augsburg och arbetade med metyleter som medium. Den andra ismaskinen av Lindes fabrikat var i oavbruten verksamhet mellan 1877 och 1908 och intar nu en hedersplats i Tekniska museet i Wien. I denna och senare utförda maskiner användes ammoniak som arbetsmedium. Mellan åren 1877 och 1891 hade över 1 200 maskiner av Lindes konstruktion tagits i bruk inom bryggeri- och livsmedelsindustrierna. Mellan 1879 och 1891 var Linde bosatt i Wiesbaden, där han innehade en konsulterande ingenjörsbyrå för kylteknik. Däremot överlät han tillverkningen av maskinerna på kända maskinfirmor.
Sedan han lämnat Wiesbaden och 1892 blivit ordinarie professor vid tekniska högskolan i München, utövade Linde en banbrytande forskarverksamhet på det termodynamiska området. Genom utnyttjande av den 1862 upptäckta Joule-Thomsoneffekten, vilken som bekant innebär, att en gas avkyles, om den får expandera utan att samtidigt uträtta yttre arbete, lyckades Linde 1895 framställa flytande luft. Genom kvävets avdestillering erhölls flytande syre, som kom till användning i den då nyuppfunna autogena svetsningen. Vilken betydelse den flytande luften haft för studiet av kroppars förhållande vid låga temperaturer behöver ej här beröras. Sina sista föreläsningar vid tekniska högskolan höll Linde år 1911, och han levde sedan dess som privatman i München.
Esseltes nybyggnad. Tisdagen den 11 december invigdes i närvaro av ett antal inbjudna med statsministern i spetsen Sveriges litografiska tryckeriers nybyggnad vid Vasagatan i Stockholm. Avsikten har varit att under ett tak samla alla till Esselte anslutna företag i Stockholm, vilka förut varit spridda över hela staden, nämligen Centraltryckeriet, P. Hertzog & söner, Iduns tryckeri a.-b., A. Börtzells tryckeri a.-b. med Generalstabens litografiska anstalt, Hasse W. Tullberg, Stockholms kartong och litografiska a.-b., Pappemballage, P. A. Norstedt & söners bokbinderi, Kartografiska institutet, Paragon och Esselte reklam.
Nybyggnaderna äro uppförda på de tomter, vilka sedan 1870-talet delvis disponerats av Centraltryckeriet. Denna centrala förläggning har motiverats ej endast av det tidigare tomtinnehavet utan även av behovet för en rörelse av denna art att vara lätt åtkomlig för kunderna och att ernå ett intimt samarbete mellan kontor och industrilokaler. Anläggningen består av ett sammanhängande komplex med verkstäderna förlagda i en länga utmed Klara västra kyrkogata mellan Vattugatan och Klara vattugränd samt kontorslokalerna i en till verkstadsbyggnaden fogad länga med fasad åt Vasagatan.
Fasaden åt Klara västra kyrkogata har längden 123 m och fasaden åt Vasagatan längden 76 m. Mellan fabriks- och kontorshuset har lämnats ett 7 cm avstånd mellan brandmurarna för att utestänga buller. Direkta förbindelser mellan fabriks- och kontorslokaler finnas dock i varje våning. Byggnaden är ritad av generaldirektör Ivar Tengbom och uppförd på entreprenad av Tolls byggnadsaktiebolag. Fasaden åt Vasagatan har i tidigare osedd grad utnyttjats som bakgrund för ljusskyltar, i grön färg för koncernens egna företag och i andra färger för hyresgäster, varav finnes en hel del i kontorsbyggnaden, som endast till ca en fjärdedel utnyttjas av ägaren själv. Däremot disponerar Esselte hela utrymmet i verkstadsbyggnaden.
Komplexets bebyggda tomtareal är 5 254 m2, byggnadskuben 158 000 m3 och golvytan 48 000 m2. Fabrikshuset har byggnadskuben 110 000 m3 och golvytan 33 000 m2. Komplexet är uppfört i 12 våningar, varav 10 ovan markytan. De översta 5 våningarna ha successivt indragits innanför tomtgränsen.
För husets uppvärmning finnas åtta värmepannor, varav 7 äro oljeeldade. Den åttonde pannan är även avsedd att bränna makulatur av värdetryck o. d. Ventilationen sker med fyra stora fläktaggregat samt ett femte, mindre, som evakuerar klichéanstalten. Friskluftsventilerna äro utförda som springventiler under fönstren; i vissa lokaler förstärkes ventilationen genom inblåsning av friskluft, som får passera reningsfilter och värmebatterier. Den erforderliga elektriska energien levereras i form av 3-fas växelström av 6 000 V, som inom byggnaden nedtransformeras till 230 V. Ingen gas förekommer inom fastigheten; uppvärmning av metallgrytor, limpannor m. m. sker elektriskt. Inom hela fabrikshuset finnes ett sprinklersystem med fyra vattenstigare. Förbindelserna mellan fabriks- och kontorshus kunna avstängas med branddörrar, försedda med panikreglar.
I fabrikshuset finnas sju elektriska hissar, i kontorsbyggnaden sex. Genom fabriksbyggnaden löpa två trapptorn med personhissar. Trapptornen äro utförda såsom dubbelgängade skruvar, så att varje torn i sig rymmer två trappor, den ena för manlig, den andra för kvinnlig personal.
Belysningen har i största utsträckning ordnats som allmänbelysning; platsbelysning förekommer dock vid speciella arbeten. De stora, sammanhängande arbetslokalerna göra ett ljust och trivsamt intryck. Den kan dock förtjäna nämnas, att det varit nödvändigt att insätta flera mellanväggar än man från början tänkt sig, detta för att bereda arbetsbefäl och kontorspersonal tillräckligt lugn.
En vattenrenare av, som det förefaller, rätt originell konstruktion, tydligen avsedd för grovrening av vatten, kommer inom kort att utsläppas i den svenska marknaden. Den består i stort sett av en reningstrumma, en elektrisk motor med drivspärranordning för trummans rotation, en automatisk strömbrytare och ett hölje.
Reningstrumman, som har diametern ca 23 cm och längden ca 31 cm, påminner om en vertikalt ställd ekorrbur. Den är lindad med 1/2 mm rostbeständig ståltråd med 0,2 mm avstånd mellan varven. Till trumman hör en stationärt anbragt avskrapningsanordning. Trumman är centralt monterad i höljet och fästad å sin axel, vilken är kopplad till motorns drivspärranordning. Motorn har effekten 3/4 hkr. Motoraxelns varvtal nedväxlas till 26 v/min, å sekundäraxen, som medelst en länkmekanism är förbunden med spärren å reningstrummans axel.
Strömbrytaren består, utom av brytaren själv, av en cylinder med kanna och kolvstång, vilken senare står i förbindelse med strömbrytaren. Kannans undersida står i förbindelse med inloppet till reningsapparaten och översidan med utloppet. Kannan drives nedåt av en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
