- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
474

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 51-52. 22 dec. 1934 - Notiser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

474

TEKNISK TIDSKRIFT

22 DEC. 1934

NOTISER

Carl von Linde död. Seniorn bland bemärkta tyska
ingenjörer, professor Carl von Linde, avled den 16
november i Munchen i den höga åldern av 92 år. Då de
notiser om hans liv och verksamhet, som lämnas i
lättare tillgängliga svenska uppslagsböcker, äro ytterst
kortfattade och delvis missvisande, må här i korthet
nämnas några biografiska data. Sin tekniska utbildning
erhöll han 1861-64 vid Polytechnikum i Zurich, där
vid denna tid Zeuner, Reuleaux och Clausius
tjänstgjorde som lärare. Sin första anställning fick han hos
Borsigs lokomotivverkstäder, där han hösten 1865 kom
i åtnjutande av den storartade månadslönen av 16
Tåler. Följande år kom han till firman Krauss i
Munchen, till vars lokomotivverkstäder han uppgjorde
förslag. 18*68 blev han e. o. professor vid den nyinrättade
Polytekniska skolan i Munchen, där han kvarstod till
1879. Under denna tid kom han att inrikta sitt arbete
på konstruktionen av en förbättrad kylrnaskin. Den
första Lindeska ismaskinen byggdes i början av 187(Ktalet i
Augsburg och arbetade med metyleter som medium. Den
andra ismaskinen av Lindes fabrikat var i oavbruten
verksamhet mellan 1877 och 1908 och intar nu en
hedersplats i Tekniska museet i Wien. I denna och senare
utförda maskiner användes ammoniak som
arbets-medium. Mellan åren 1877 och 1891 hade över 1200
maskiner av Lindes konstruktion tagits i bruk inom
bryggeri- och livsmedelsindustrierna. Mellan 1879 och
1891 var Linde bosatt i Wiesbaden, där han innehade
en konsulterande ingenjörsbyrå för kylteknik. Däremot
överlät han tillverkningen av maskinerna på kända
ma-skinfirmor.

Sedan han lämnat Wiesbaden och 1892 blivit
ordinarie professor vid tekniska högskolan i Munchen,
utövade Linde en banbrytande forskarverksamhet på det
termodynamiska området. Genom utnyttjande av den
1862 upptäckta Joule-Thomsoneffekten, vilken som
bekant innebär, att en gas avkyles, om den får expandera
utan att samtidigt uträtta yttre arbete, lyckades Linde
1895 framställa flytande luft. Genom kvävets
avdestille-ring erhölls flytande syre, som kom till användning i
den då nyuppfunna autogena svetsningen. Vilken
betydelse den flytande luften haft för studiet av kroppars
förhållande vid låga temperaturer behöver ej här
beröras. Sina sista föreläsningar vid tekniska högskolan
höll Linde år 1911, och han levde sedan dess som
privatman i Munchen.

Esseltes nybyggnad. Tisdagen den 11 december
invigdes i närvaro av ett antal inbjudna med statsministern
i spetsen Sveriges litografiska tryckeriers nybyggnad
vid Vasagatan i Stockholm. Avsikten har varit att
under ett tak samla alla till Esselte anslutna företag i
Stockholm, vilka förut varit spridda över hela staden,
nämligen Centraltryckeriet.. P. Hertzog & söner, Iduns
tryckeri a.-b., A. Börtzells tryckeri a.-b. med
Generalstabens litografiska anstalt, Hasse W. Tullberg,
Stockholms kartong och litografiska a.-b., Pappemballage, P.
A. Norstedt & söners bokbinderi, Kartografiska
institutet, Paragon och Esselte reklam.

Nybyggnaderna äro uppförda på de tomter, vilka
sedan 1870-talet delvis disponerats av Centraltryckeriet.
Denna centrala förläggning har motiverats ej endast av
det tidigare tomtinnehavet utan även av behovet för en
rörelse av denna art att vara lätt åtkomlig för kunderna
och att ernå ett intimt samarbete mellan kontor och
industrilokaler. Anläggningen består av ett
sammanhängande komplex med verkstäderna förlagda i en länga
utmed Klara västra kyrkogata mellan Vattugatan och
Klara vattugränd samt kontorslokalerna i en till
verkstadsbyggnaden fogad länga med fasad åt Vasagatan.

Fasaden åt Klara västra kyrkogata har längden 12S m
och fasaden åt Vasagatan längden 76 m. Mellan
fabriks-och kontorshuset har lämnats ett 7 cm avstånd mellan
brandmurarna för att utestänga buller. Direkta
förbindelser mellan fabriks- och kontorslokaler finnas dock i
varje våning. Byggnaden är ritad av generaldirektör
Ivar Tengbom och uppförd på entreprenad av Tolls
byggnadsaktiebolag. Fasaden åt Vasagatan har i
tidigare osedd grad utnyttjats som bakgrund för ljusskyltar,
i grön färg för koncernens egna företag och i andra
färger för hyresgäster, varav finnes en hel del i
kontorsbyggnaden, som endast till ca en fjärdedel utnyttjas av
ägaren själv. Däremot disponerar Esselte hela
utrymmet i verkstadsbyggnaden.

Komplexets bebyggda tomtareal är 5 254 m2,
bygg-nådskuben 158 000 m3 och golvytan 48 000 m2.
Fabrikshuset har byggnadskuben 110000 m3 och golvytan
33 000 m2. Komplexet är uppfört i 12 våningar, varav
10 ovan markytan. De översta 5 våningarna ha
successivt indragits innanför tomtgränsen.

För husets uppvärmning finnas åtta värmepannor,
varav 7 äro oljeeldade. Den åttonde pannan är även
avsedd att bränna makulatur av värdetryck o. d.
Ventilationen sker med fyra stora fläktaggregat samt ett femte,
mindre, som evakuerar klichéanstalten.
Friskluftsventilerna äro utförda som springventiler under fönstren;
i vissa lokaler förstärkes ventilationen genom
inblåsning av friskluft, som får passera reningsfilter och
värmebatterier. Den erforderliga elektriska energien
levereras i form av 3-fas växelström av 6 000 V, som inom
byggnaden nedtransformeras till 230 V. Ingen gas
förekommer inom fastigheten; uppvärmning av
metallgrytor, limpannor m. m. sker elektriskt. Inom hela
fabrikshuset finnes ett sprinklersystem med fyra
vat-tenstigare. Förbindelserna mellan fabriks- och
kontors-hus kunna avstängas med branddörrar, försedda med
panikreglar.

I fabrikshuset finnas sju elektriska hissar, i
kontorsbyggnaden sex. Genom fabriksbyggnaden löpa två
trapptorn med personhissar. Trapptornen äro utförda
såsom dubbelgängade skruvar, så att varje torn i sig
rymmer två trappor, den ena för manlig, den andra för
kvinnlig personal.

Belysningen har i största utsträckning ordnats som
allmänbelysning; platsbelysning förekommer do.ck vid
speciella arbeten. De stora, sammanhängande
arbetslokalerna göra ett ljust och trivsamt intryck. Den kan
dock förtjäna nämnas, att det varit nödvändigt att
insätta flera mellanväggar an man från början tänkt sig,
detta för att bereda arbetsbefäl och kontorspersonal
tillräckligt lugn.

En Vattenrenare av, som det förefaller, rätt originell
konstruktion, tydligen" avsedd för grovrening av vatten,
kominer inom kort att utsläppas i den svenska
marknaden. Den består i stort sett av en reningstrumma,
en elektrisk motor med drivspärranordning för
trummans rotation, en automatisk strömbrytare och ett hölje.

Reningstrumman, som har diametern ca 23 cm och
Idngden ca 31 cm, påminner om en vertikalt ställd
ekorrbur. Den är lindad med y2 mm rostbeständig
ståltråd med 0,2 mm avstånd mellan varven. Till trumman
hör en stationärt anbragt avskrapningsanordning.
Trumman är centralt monterad i höljet och fästad å sin axel,
vilken är kopplad till motorns drivspärranordning.
Motorn har effekten % hkr. Motoraxelns varvtal
ned-växlas till 26 v/min, å sekundäraxen, som medelst en
länkmekanism är förbunden med spärren å
renings-trummans axel.

Strömbrytaren består, utom av brytaren själv, av en
cylinder med kanna och kolvstång, vilken senare står i
förbindelse med strömbrytaren. Kannans undersida
står i förbindelse med inloppet till reningsapparaten och
översidan med utloppet. Kannan drives nedåt av en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0484.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free