Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen / 475 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 51—52. 22 dec. 1934 - Notiser - En vattenrenare - Filter för borttagande av järn ur vatten - Lamellerade kolborstar - Ångdrift vid luftfart - Statschef och ingenjör

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

22 DEC. 1934 TEKNISK TIDSKRIFT 475

Automatisk Vattenrenare "Lolos".

fjäderanordning. Till strömbrytaren höra även manometrar. Höljet är utfört av svetsad stålplåt och galvaniserat samt har inlopp upptill och utlopp nedtill, varjämte finnes en lucka, genom vilken de från trumman avskrapade föroreningarna tömmas. Apparaten erfordrar ett golvutrymme av 65 X 65 cm och har höjden 95 cm.

Verkningssättet är följande: Det förorenade vattnet inkommer på reningstrummans utsida, genomströmmar mellanrummen mellan trådarna och utrinner genom utloppet. Härvid uppstår å trummans utsida en beläggning av föroreningar. Allteftersom beläggningen ökas, växer tryckfallet inom apparaten. När detta uppgår till ca 0,15 at, träder den automatiska strömbrytaren i funktion på så sätt, att kannan lyftes och strömmen slutes. Motorn sättes då i gång och sätter reningstrumman i långsam rotation, varvid beläggningen avlägsnas medelst den nämnda skrapanordningen. När tryckfallet därigenom minskas, återgår kolven till det normala läget, strömmen brytes och motorn stannar.

Filter för borttagande av järn ur vatten. Järnhalten i vatten borttages ju vanligen genom luftning och efterföljande filtrering. För små anläggningar, exempelvis avsedda för enstaka hushåll, är denna metod knappast användbar, och man har därför sökt använda filtermaterial, t. e. permutiter, som avlägsna järnet. En filteranordning av till synes mycket enkel konstruktion har nyligen utsläppts i den tyska marknaden och beskrives i VDI-Zeitschrift (15 december). När vattnet genomströmmar filtermassan, avger denna alkali, som utfäller järnet. Den i vattnet kvarblivande alkalihalten binder den aggressiva kolsyran i vattnet, så att detta kan ledas vidare i oskyddade järnrör. Vid kontinuerlig användning av ett dylikt filter för ett hushåll om 5 à 10 personer beräknas filtermassan kunna behålla sina egenskaper under 3/4 à 1 år, varefter den måste utbytas. Tidpunkten härför anges av att vattnet färgas av järnföreningar. Vad filtermassan består av, upplyser ej notisen.

Lamellerade kolborstar. VDI-Zeitschrift (15 december) omnämner, att man genom bruk av lamellerade kolborstar kunnat köra en för 16 2/3 p/s avsedd banmotor med ström av 50 P/s utan skadlig uppvärmning och utan nedsättning av verkningsgraden. Kolborstarna ha vid denna konstruktion ett litet motstånd i längdriktningen och ett stort motstånd i tvärriktningen, varigenom ledningsförlusterna i borstarna bli små, samtidigt som kortslutningsströmmen vid borstens kontakt mot två närliggande kollektorlameller nedsättes. Borstarna utföras därför av lameller av kol, vilka åtskiljas av bakelit. De olika kollamellerna förbindas med varandra endast i kontaktytan mot kollektorn. Sammankittningen av de olika lamellerna måste vara så stark, att ej de uppträdande höga temperaturerna eller de stötar, som uppkomma vid ofullkomligt slipade kollektorer, förstöra borstarna. Vid mycket stora påkänningar förbindas lamellerna medelst isolerade bultar. Vid motorer, som endast under starten uppvisa höga lamellspänningar kan man till varje kollamell anordna ett förkopplingsmotstånd, som vid fullt varvtal helt eller delvis kortslutes. Är kollamellernas längdmotstånd ej tillräckligt stort, kan man fräsa in slitsar i kolet.

Ångdrift vid luftfart. I VDI-Zeitschrift (15 december 1934) lämnas ett referat över försök och undersökningar för att utröna möjligheten att använda ånga som drivmedium i flygmotorer. En amerikansk firma har konstruerat en ånganläggning för flygplan. Motorstyrkan är 90 hkr, fördelad på två i v-form anordnade cylindrar. Vikten pr hkr är 4,5 kg, fördelad med 0,95 kg på ångmaskinen, 1,1 kg på ångpannan och 2,45 kg på kondensor och hjälpmaskinen. Varvtalet var 1 350 pr min., och propellern var fästad direkt på vevaxeln.

Inför American Society of Mechanical Engineers har nyligen W. M. Brobeck hållit föredrag om detta problem. Brobeck tror, att man skall kunna komma ned till en vikt av 0,9 kg pr hkr. Ångpannan skulle därvid bestå av parallella rör med ca 2,5 mm diameter och med tvångscirkulation å vattnet. För 1 hkr maskineffekt skulle erfordras ca 0,1 liter pannvolym. Belastningen i eldrummet har antagits till 10*10⁶ kcal/m³. Brännarna äro lätta oljebrännare. Luften måste tillföras med kompressor, som beräknas draga 1 % av maskineffekten.

Som motor hade Brobeck tänkt sig en ångturbin. Den värmemängd, som måste avföras i kondensorn uppgår till 2 à 3 ggr den nyttiga energien. Man har tänkt sig att utbilda flygplanets bärytor till kylytor, vilka då måste tåla atmosfärtrycket gentemot vakuum på insidan.

Flyghöjden har stort inflytande på effekten. Brobeck har beräknat, att ett flygplan, vilket vid havsytan gör en fart av 300 km/tim., på en höjd av 10 000 m skulle komma upp i hastigheten 420 km/tim., varvid samtidigt totalverkningsgraden på ånganläggningen skulle ökas från 22 till 35 %. Vid större höjd än 10 000 m minskas kylverkan hastigt och därmed även anläggningens effekt.

Statschef och ingenjör. Att republiken Polens förste premiär- och utrikesminister, Ignacy Paderewski, tillika var en världsberömd pianist och kompositör, torde vara välbekant för de flesta. Däremot är det nog mindre känt, att republikens president sedan 1926, Ignacy Moscicky, är en framstående ingenjör, som även under sin presidenttid personligen kraftigt bidragit till landets industriella och tekniska utveckling. Moscicky har som vetenskapsman å det kemiskt-tekniska området främst ägnat sitt intresse åt den oorganiska kemien och dess tillämpningar på olika industriella områden. Han har sålunda utarbetat en ny metod för utvinnande av kväve ur luften, vilken metod tillämpas i den efter honom uppkallade luftkvävefabriken Moscice. Efter kriget reorganiserade han och igångsatte med ny teknisk polsk personal den från tyska regeringen övertagna luft-kvävefabriken i Chorzow, där han införde den av honom uppfunna luftkvävemetoden. Han har även uppfunnit en metod för tillverkning av cyanväte, vilken tillämpas i den stora fabriken "Azot" i Jaworzno.

Bland andra av hans mera bekanta arbeten kunna nämnas undersökningar rörande tillverkning av ammoniumsulfat, utvinnande av svavel, resp. svavelsyra, ur gips och framställning av aluminium ur polska leror. Inom naftaindustriens område har Moscicki utarbetat metoder för rationellt tillgodogörande av landets petroleum- och jordgasförekomster.

På president Moscickis initiativ och under hans ledning tillkom på sin tid i Lwów det numera s. k. "Institutet för kemiska forskningar", vars organ "Przemyzl Chemiczny" (Den kemiska industrien) är Polens förnämsta vetenskapligt-tekniska tidskrift.

Utövandet av presidentämbetet har icke hindrat Moscicki att fortsätta sina vetenskapliga arbeten. Han har helt nyligen slutfört arbetena med en praktisk metod för tillförande av syrerik luft i stängda eller svårventilerade rum, t. e. fabriker, gruvor och större bostadskomplex. Det är synbarligen icke utan skäl som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>