- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
479

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 51-52. 22 dec. 1934 - Tekniska föreningar - Insänt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illa rustade, vilket nogsamt märkes, om man granskar
de missräkningar och överraskningar, som mötte
deltagarna i världskriget. Varje nutida krig tenderar, på
grund av de många och olikartade förbindelserna folken
emellan lätt till att bliva av mycket stor omfattning.
Vidare kommer numera att på ett helt annat sätt än
förut den civila befolkningen bakom fronten att direkt
indragas i kriget genom att industrien i en helt annan
omfattning än tidigare tages i anspråk för
materialframställning. Ett krig blir med andra ord lätt ett
massornas krig.

Talaren påpekade vidare, att de som burit det
militära ansvaret visserligen nog följt med utvecklingen rent
vapentekniskt sett, men däremot fäst ganska ringa
avseende vid den allmänna tekniska utvecklingen samt
icke beaktat, att denna i många avseenden öppnat nya
vägar beträffande stridsmedlen. Som exempel anföres,
att det var först under världskrigets sista del, som
motortekniken togs i anspråk i någon nämnvärd
omfattning. Å andra sidan kom kriget självt att påskynda
den tekniska utvecklingen genom att den tog i anspråk
en anspänning av uppfinnarenergi, som icke varit
tänkbar under fredliga förhållanden.

Den nutida krigsföringens beroende av den tekniska
utvecklingen kräver dels tillgång till olika slag av
tekniska trupper eller tekniska hjälptrupper, dels
industriens omorganisation till krigsdrift, vilken måste vara
väl förberedd under fredstid. Utan dessa båda villkor
besitter krigsföringen vare sig den slagkraft eller den
seghet, som är nödvändig.

Talaren redogjorde härefter för vissa frågor rörande
luftvapnet, förbindelsetjänsten osv. och framhöll, att sett
mot bakgrunden av allt nytt, så måste man medgiva att
vår försvarskommissions uppgift är allt annat än lätt.
Slutligen framhöll talaren, att det är en
missuppfattning, att införandet av maskinen skulle ha förenklat
den militära utbildningen, Tvärtom har denna
därigenom försvårats. Man måste därför sträva efter en
samverkan mellan teknikens och det militäras
representanter. För krigsberedskapen hos den som handhaver
maskinen äro vi alla gemensamt ansvariga.

Därefter talade överstelöjtnant E. Sporrong,
Karlsborg, om "Vapenteknisk utrustning och skyddsmedel mot
gasangrepp och gasskydd i det moderna kriget".

Talaren framhöll, att den urgamla kampen mellan
stridsmedel och skyddsmedel fick ny fart i mitten på
1800-talet genom John Ericssons uppfinning av Monitor
och dennas strid med Merrimac. Förbättring av vapnen
gäller också nyskapande av metoder för målbestämning
och skjutningar. Den allmänna tekniska utvecklingen
har satt sin prägel på krigsföringen. Under kriget
framkom krav ifrån de stridandes sida att få
vetenskapen i sin tjänst, och vetenskapen lyssnade till dessa
krav och har i de allra flesta fall mycket väl
tillgodosett dem. Tal. påvisade den växelverkan som
förefunnes mellan de rent militära och de tekniska kraven.
Tal. lämnade i anslutning härtill en intressant detaljerad
redogörelse för beväpningen vid krigsutbrottet och de
viktigaste momenten i den militärtekniska utvecklingen.

Det är emellertid icke tillfyllest med tekniska
hjälpmedel. Tyskarnas genombrottsförsök 1918
misslyckades på grund av den bristande disciplinen i tyska armén.
Man måste ha klart för sig, att tekniken båtar till intet,
om man icke har väl disciplinerade och väl utbildade
värnpliktiga för alla vapenslag och obruten
motståndskraft hos befolkningen i hemorten.

Vid därpå intagen gemensam supé frambar ingenjör
Nylander förbundets tack till föredragshållarna samt
framhöll bl. a. hurusom i forna dagar ingenjörskonsten
var nära knuten till det militära. Överstelöjtnant
Nyqvist tackade för det initiativ, som Tekniska förbundet
tagit till sammanförande av tekniker och militärer kring
dagens viktiga spörsmål.

W–m.

Flottans ingenjörsförening och Tekniska föreningen
i Karlskrona


högtidlighöllo 100-årsminnet av ångmaskinens införande
i flottan med gemensamt sammanträde å
sjöofficersmässen i Karlskrona måndagen den 26 nov. 1934.

Före de gemensamma förhandlingarna avhöll Flottans
ingenjörsförening sitt ordinarie höstmöte under
ordförandeskap av marindirektör A. Grünberg. Till
medlemmar i föreningen invaldes e. mariningenjörerna G.
Kemmer och I. Jung samt civilingenjör T. Engström.
Vid val av styrelse och funktionärer för år 1935 utsågs
till ordförande efter marindirektör Grünberg, som enligt
stadgarna var i tur att avgå chefen för
ingenjörsdepartementet, marindirektör T. Herlin. Styrelsen erhöll
i övrigt följande sammansättning: v. ordförande
mariningenjör O. Jansson, sekreterare mariningenjör H.
Qvistgaard, skattmästare torpedingenjör B. Strömberg. Till
klubbmästare valdes mariningenjör S. Herlitz. Sedan
ovanstående föreningsangelägenheter avhandlats,
fortsatte sammanträdet gemensamt med Tekniska
föreningens i Karlskrona medlemmar.

I skrivelse till telegrafstyrelsen hade de båda
föreningarna gemensamt ingått med förslag, att vid
beställning av rikssamtal beställaren mot särskild avgift
skulle få till adresstelefonapparaten i förväg framfört
ett kortare meddelande med uppgift å det ärende, för
vilket samtalet påkallats. I sin svarsskrivelse
meddelade telegrafstyrelsen att förslaget icke kunde
genomföras i full utsträckning bl. a. med hänsyn till
svårigheterna av repetition vid förmedlingsstationer. I den
inom närmaste tiden utkommande nya instruktionen
för telefontjänsten skulle emellertid intagas
bestämmelsen, att samtalsbeställaren mot viss avgift skulle få
till adressapparaten framfört uppgift å beställarens titel
och namn. En sådan upplysning torde i de flesta fall
giva adressaten ledning för bedömande av vad ett
förestående samtal komme att gälla.

Marindirektör A. Grünberg höll därefter ett med
talrika skioptikonbilder illustrerat föredrag över ämnet:
"Ett sekels utveckling av ångtekniken inom Flottan".

Föredragshållaren hade med stöd av arkivuppgifter
och gamla handlingar utarbetat en synnerligen
intressant redogörelse för de olika utvecklingsfaserna inom
ångmaskintekniken. 1834 företogs den första
expeditionen med hjulångfartyget Gylfe, med 100 hkr maskineri.
Ångtrycket var obetydligt över atmosfärtrycket.
Utvecklingen gick mot allt högre ångtryck. På monitoren
John Ericsson, som byggdes 1862, var man uppe i 5,5
kg/cm2. År 1896 infördes ett tryck av 14 kg/cm2
torpedbåtar. På de nyaste jagarna Stockholm och
Göteborg skall införas ett ångtryck av 25 kg/cm2. Effekten
å dessa fartygsmaskinerier uppgår till 33 000 hkr. Trots
att anläggningarnas storlek och effektivitet ökats,
återstå emellertid mycket att studera och fullborda.
Föredragshållaren framhöll, att om ytterligare 100 år ha
helt säkert våra nuvarande tekniska lagar och dogmer
avsevärt modifierats och ångtekniken genomgått en
oerhörd utveckling.

Ordföranden i Tekniska föreningen, vägingenjör W.
Mannerfeldt framförde auditoriets tack för det
synnerligen intressanta och förnämliga föredraget, varefter
den trevliga aftonen avslutades med gemensam supé å
sjöofficersmässen.

H. Q.


Stockholms spårvägsfråga.

Såväl vid diskussionen under ovanstående rubrik vid
sammanträde inom avd. för väg- och
vattenbyggnadskonst som tidigare hava framställts en del anmärkningar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0489.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free