- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Bergsvetenskap /
2

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1933 - Folke Kilhstedt: Kanadas guldgruveindustri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mycket fördelaktiga. Malmbildande krafter ha varit
verksamma under många skeden och givit upphov
till ett flertal enorma malmfyndigheter, såsom Cobalt,
Kirkland Lake, Porcupine och Sudbury i Ontario,
Noranda i Quebec, Flin Flon i Manitoba och Anyox,
Premier, Rossland och Sullivan i British Columbia.
Kanada är till större delen jordtäckt och särskilt i
vissa delar av Ontario och Quebec äro blottningar
tämligen sällsynta, så att med största sannolikhet är
överraskningarnas tid ej förbi då det gäller nya
malmfynd.

När därför depressionen på allvar träffade Kanadas
näringsliv, var scenen satt för ett stort uppsving av
guldproduktionen. Ingenstädes i världen torde alla
förutsättningar ha varit så rikligt representerade.
Ett vidsträckt intresse för gruvdriften (även om
många endast voro intresserade i gruvaktier),
närheten till ett av världens förnämsta finanscentra, en
armé av prospectors, som annars skulle varit
arbetslösa, och enorma arealer av jungfrulig, men
geologiskt sett lovande mark.

Produktionsökningen förorsakades dels av de
etablerade fältens förmåga att utvidga produktionen
under publikens uppeggande intresse och dels genom att
nya fyndigheter i snabb följd bragts till produktion.
Då det i allmänhet tar några år innan ett
förtjänstfullt fynd kan börja brytas, kan man vänta sig en
fortsatt stegring av produktionen även om de stora
gruvorna av i dag ej kunna upprätthålla sin
nuvarande rekordproduktion.

Fig. 1 visar grafiskt guldproduktionens utveckling
i Kanada sedan år 1895, året före rusningen till
Klondyke. I diagrammet har "placer"-guld skilts från
"lode"-guld. Inom det senare märkas "diverse
gruvor", från vilka avskilts varje individuell gruva
eller fält, så snart som dess produktion överstigit l
mill. dollar årligen ($ 20,67 per ounce guld). Det må
här anmärkas, att i det följande malmhalter och
produktion angivas antingen i dollar, baserat på
ovanstående pris på guld, eller i metersystemet, 1
ounce är 31,1 gram och har ett värde av $ 20,67.
Sedan Kanada givit upp guldmyntfoten har priset
emellertid ökat med cirka 50 %. Under år 1932, det
sista året, vars produktionsresultat äro medtagna i
denna artikel, var emellertid kompensationen för
denna prisstegring tämligen oansenlig och har
därför ej tagits i betraktande. Alla siffror i det
följande äro därför baserade på ett pris av $ 20,67 per
ounce guld.

Utvecklingen har i stora drag försiggått på
följande sätt. Före 1895 var produktionen oansenlig
och kom från vaskning i Fraser- och
Cariboo-områdena i British Columbia samt en del smärre
kvartsfyndigheter i Ontario. År 1896 upptäcktes Klondyke
i Yukon, som framkallade en rusning från hela
världen. Denna fyndighet ligger inom ett område,
som av någon anledning undgått glaciation och
utgöres av ett antal bäckar, utgående från en tämligen
oansenlig höjd. Den rikaste delen, Bonanza Creek,
är en liten bäck, som höll upp till $ 1 000 per fot
längd. Klondyke nådde sitt maximum år 1900 med
$ 22 000 000 och är numera nästan utdött.

Något tidigare upptäcktes Rosslandfyndigheterna
i södra British Columbia, som uppehöll en produktion
av ungefär 2,5 million dollar årligen till år 1917, då
fältet började lida av malmbrist. Det är att märka,
att detta är det enda större fält i Kanada, som
hittills utbrutits.

British Columbia har försett Kanada med andra
stora guldgruvor. Premier Gold Mining Co bearbetar
sedan år 1918 en fyndighet med samma namn på
gränsen till Alaska. Det har nu gått tillbaka något,
då malmen börjat tryta. Pioneer och Bralorne äro
två tämligen länge kända fyndigheter, som under
depressionen undergått en storartad utveckling och
lova att bli verkliga storgruvor i framtiden.

Ej förrän år 1909 upptäcktes guld i avsevärda
kvantiteter inom den s. k. prekambriska skölden i
östra Kanada. Några prospectors funno utgåenden
av guldkvarts i omedelbar närhet av en gammal stig
mellan två sjöar i vad som sedan blivit berömt som
Porcupineområdet. Inom loppet av några få dagar
hade ett stort antal dylika fyndigheter upptäckts
och frampå vintern kunde man ej finna en omutad
bit mark inom en omkrets av många kilometer, då
inmutning kan ske utan att malm verkligen
upptäckts. Det visade sig snart, att man stod inför
oerhört rika guldfyndigheter, och redan året därpå
kom gruvdriften igång. Ur tumultet framkommo så
småningom tre bolag med de bästa bitarna, nämligen
Bollinger Consolidated, McIntyre-Porcupine och
Dome. Utvecklingen gick sedan mycket snabbt
framåt, så att produktionen uppehållits vid en nivå
av omkring 20 millioner dollar sedan år 1922.

Kirkland Lake, det andra stora guldfältet i
Ontario, inmutades ganska tidigt men tilläts förfalla.
År 1911 inmutades det igen, men utvecklingen gick
långsamt, ty malmkropparna nådde nätt och jämnt
upp i dagen. Området utdömdes på sin tid av ett
flertal gruvexperter. Ej förrän år 1925 började man
förstå, att man hade att göra med ett av världens
rikaste guldfält och inom loppet av några år nådde
Kirkland Lake upp till ungefär samma nivå som
Porcupine. Lake Sore, Teck-Hughes och Wright
Hargreaves äro de största gruvorna på den enkla,
smala malmzonen. Den förstnämnda är även
Amerikas största gruva och nummer 5 i världen.

År 1920 upptäcktes Norandamalmerna i
Rouyn-området i östra Quebec. Det är på sätt och vis
Kanadas motsvarighet till vårt Boliden, en stor
komplex fyndighet, där koppar och guld äro de
värdefullaste beståndsdelarna. Kopparhalten är dock
högre och guldhalten lägre än i Boliden. Vidare är
Noranda den största fyndigheten i Rouyndistriktet,
som på tio år utvecklats till ett av de viktigaste
gruvdistrikten i Kanada, liksom Västerbotten i
Sverige. Rouyn är dock ännu mera guldbetonat än
Västerbotten, eftersom utom sulfidmalmer även ett
flertal guldkvartsfyndigheter upptäckts och
bearbetas. Noranda producerade guld som biprodukt i
början, men då kopparpriserna sjönko koncentrerades
gruvbrytningen på de guldrikare delarna, så att
Noranda för närvarande är nummer 3 i Kanada med
avseende på guldproduktion.

En liknande fyndighet är Flin Flon i norra
Manitoba, en guldförande kopparfyndighet, som på sista
tiden tack vare stort tonnage kommit upp i klass
även som guldgruva trots den oansenliga guldhalten.

Siscoe och Howey äro tvenne gruvor, som på sista
tiden börjat komma upp i storproduktion. Dessutom
äro ett antal andra fyndigheter nära produktionsstadiet
medan andra fyndigheter för närvarande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:13:21 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934b/0004.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free