Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 1. Jan. 1933
- Folke Kilhstedt: Kanadas guldgruveindustri
- Bengt Kjerrman, John Bergstedt: Rostskyddsmedel för blanka maskindelar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
Fig. 4. Porcupine-området.
|
Tillsammans med lavorna förekomma tuffer och
även bandade, järnrika lager, "iron-formation", som
i viss mån påminna om våra kvartsrandiga blodstenar.
Ehuru dessa otvetydligt äro sedimenter, stå de i
så intimt samband med lavorna, att de måste betraktas
som en sedimentär biprodukt av den vulkaniska
verksamheten.
Relativt sällan påträffas fullt friska lavor.
Vanligen har regionalmetamorfosen omvandlat en del av
de mörka mineralen till klorit, så att under tryck
kloritskiffer uppstått. I närheten av intrusivkontakter
äro lavorna stundom omvandlade till hornblende- och
glimmerskiffer.
Timiskamingformationen består övervägande av
sedimentära bergarter, ett bottenkonglomerat med
bollar av Keewatin och stundom graniter,
sandstenar och skiffrar. Smärre lavaflöden med tuffer
förekomma även. Formationen i sin helhet är
metamorfoserad och ej sällan företer den endast en serie
kristallina skiffrar. Ehuru det är en avsevärd
tidsskillnad mellan Keewatin och Timiskaming, är
diskordansen, där den kan bestämmas, ofta ej avsevärd, så att
de båda formationerna ha i stort sett genomgått
samma tektoniska förändringar. Timiskaming uppträder
karakteristiskt som ända till 15–20 mil långa band
omgivna av Keewatin. Dessa band sammanfalla med
synklinaler, så att det är tack vare inveckningen, som
stora delar av Timiskamingformationen undgått
borterodering. Synklinalaxlarna äro ofta själva veckade,
så att stundom hela bandet blivit borteroderat, där en
antiklinal övertvärat det. Dessa för denna formation
karakteristiska drag framgå ytterligare av fig. 3 och 4.
Som synes av fig. 3 stå större delen av Ontarios
och Quebecs guldfyndigheter i ett slags hittills outrett
samband med Timiskamingbanden. Det nordligare
av dessa sträcker sig från Porcupine österut in i
Quebec över en del smärre fyndigheter. Det
sydligare börjar i Ontario i närheten av
Achleyfyndigheten och sträcker sig österut över Kirkland Lake,
Larder Lake, Rouyn, Malartic och Siscoe till
Pasca-lis i Quebec. Guldmalmerna ligga ej alla i
sedimenten, men de följa i stora drag denna formation.
Av stor betydelse är Algoman-formationen, som
består av intrusivbergarter i sammansättning
varierande mellan sura graniter och dioriter, och åtföljda
av stockar och gångar av kvartsporfyr, granit- och
syenitporfyr, etc. Ehuru åldersförhållandena ej ännu
äro fullt utredda och formationen därför möjligen
omfattar pre-Timiskaming intrusiver, är sambandet
mellan delar av denna formation och guldmalmerna
så påtagligt, att de senare med sannolikhet äro
genetiskt förbundna med graniterna, och ej endast
tektoniskt, ehuru även ett dylikt samband är påtagligt
i många fall.
Intrusiven ha ofta Litefter kontakterna omvandlat
sidobergarterna till en bergart, bestående av klorit,
sericit, dolomit, kalkspat, albit, etc., som går under
narnn av "carbonate". Liknande omvandlingar ha
ägt rum utefter en del guldkvartsgångar, vilket
omnämnes senare.
I British Columbia förekomma sedimentära
bergarter av alla åldrar ned till de allra yngsta. Under
slutet av jura- och början av kritformationerna
intruderades dessa av stora granitbatoliter. Den
största av dessa intager kustkedjan och är ungefär 160
mil lång och har ställvis en bredd av 16 mil. Guld-,
silver-, koppar-, bly- och zinkförekomster uppträda
inom vissa områden utefter kontakterna av dessa
batoliter, och visa därför ej något direkt samband med
en viss formation, utan deras uppträdande bero
huvudsakligen av de tektoniska förhållandena utefter
batoliterna, där dessa varit malmbringande.
Gynnsamma tektoniska förhållanden äro desamma som
inom den prekambriska skölden och malmfyndigheterna
i de båda regionerna äro därför i det stora hela likartade.
(Forts.)
ROSTSKYDDSMEDEL FÖR BLANKA MASKINDELAR.
Av Bengt Kjerrman och John Bergstedt.
Vid transporter och för övrigt även vid lagring av
maskiner och maskindelar är det synnerligen
viktigt, att kunna skydda dessa för röstning. Vid SKF:s
laboratorium i Göteborg har under årens lopp
rostskyddsmedel för detta ändamål provats vid olika
tillfällen. Den sista, större undersökningen av sådana
är utförd under de senaste åren.
Tyvärr är det ju omöjligt att i en offentlig
publikation ge vare sig medlens namn eller inköp skälla.
Härigenom minskas givetvis bekvämligheten av
redogörelsens handhavande högst väsentligt. Föreligger
emellertid från läsekretsens sida intresse att anskaffa
rostskyddsmedel enligt i redogörelsen angivet, visst
nummer, stå vi gärna till tjänst med upplysningar
härutinnan.
För att undersöka de olika rostskyddsmedlens
lämplighet användes en plåt av mjukt järn i
strimlor på 15 X 120 mm. Sedan plåtbitarna putsats med
smärgelduk och avtorkats med torr väv utan att
därvid beröras med blotta händerna, insmordes de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:16:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934b/0006.html
