- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Bergsvetenskap /
9

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 Febr. 1934 - Kurt Amberg: Vilka egenskaper fordras av stål för verktygsändamål

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TEKNISK TIDSKRIFT
BERGSVETENSKAP

HÄFTE 2         FEBR. 1934


<B>REDAKTÖR B.G. MARKMAN.
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN</b>

INNEHÅLL: Vilka egenskaper fordras av stål för verktygsändamål, av ingenjör Kurt Amberg. – Kanadas
guldgruveindustri, av bergsingenjör Folke Kihlstedt.

VILKA EGENSKAPER FORDRAS AV STÅL FÖR
VERKTYGSÄNDAMÅL.

[1]

Av ingenjör Kurt Amberg.


Den kraftiga konkurrensen inom handeln har till
följd, att allt som tillverkas, skall ske på kortast
möjliga tid och till billigaste pris. Av denna
anledning måste de verktyg, som komma till användning
vara så hållbara som möjligt. Med teknikens
nuvarande utveckling bliva dessa även i många fall allt
mera komplicerade, varför det är viktigt, att det stål
varav de tillverkas är av lämplig beskaffenhet för att
så länge som möjligt kunna motstå de påkänningar
för vilka verktyget blir utsatt.

Vid konstruktioner kan man i de flesta fall beräkna
belastningen hos konstruktionsdetaljerna, t. e. i en
maskin- eller byggnadskonstruktion, och enligt dessa
beräkningar välja ett material, som med tillräcklig
säkerhet håller för de påkänningar, som
konstruktionen blir utsatt för. (Jag undantager här sådana
detaljer, som äro utsatta, för kraftig nötning.) Då det
gäller verktyg är en dylik beräkning i de flesta fall
icke möjlig, emedan vi än så länge icke äga
tillräcklig kännedom om de påkänningar som uppträda och
dessutom ha en ganska begränsad kännedom om
egenskaperna hos de vanligast förekommande
verktygsstålen särskilt i härdat och anlöpt tillstånd. Man
får sålunda tills vidare hålla sig till de erfarenheter
praktiken lämnat vid val av material för olika verktyg.

Från dessa försök har dock framkommit vissa
typer av stål, som äro lämpliga för olika områden och
som med vissa variationer återfinnas hos olika
tillverkare. Men innan jag kommer till dessa olika stål,
skall jag lämna en redogörelse över de egenskaper,
som verktygsstål har i härdat och anlöpt tillstånd.

Viktiga egenskaper hos verktygsstål.

Hårdhet.

Den metod, som vanligen användes för provning
av ett verktygsstål, är att bestämma hårdheten hos
stålet antingen enligt Brinell med kula, Rockwell
med diamantkon eller Vickers med diamantpyramid.
Metoderna äro tillräckligt kända för att här behöva
beskrivas. Vad brinellprovet beträffar är det
talvärde man erhåller mycket beroende av vilken
hårdhet kulan har. På senare tiden har i marknaden
utkommit Vidia-kulor, vilka äro att föredraga framför
vanliga och även extra hårda stålkulor när det
gäller provning av härdade stål. Dessa lämna betydligt
högre hårdhetstal än de vanliga emedan de ej
tillplattas eller åtminstone till ytterst ringa grad.
Oberoende av vilken metod man använder vid
provningen, säger härdhetstalet ytterst litet om
lämpligheten av ett stål för olika ändamål, om man ej
tidigare praktiskt provat stålet. I de flesta fall är den
högsta hårdheten ej användbar av skäl som senare
skall anföras, ej heller står denna i relation till
hållfastheten. Först under ca 52 Rc följas hårdhet och
hållfasthet åt.

Hållfasthet.

Hållfasthetens variation vid anlöpningen av stålet
däremot lämnar värden, som åtminstone i vissa fall
kunna anses överensstämma med praktiken, varför
jag här skall visa några typiska kurvor över
hållfasthetsvariationen vid härdning och anlöpning.

För bestämning av hållfastheten hos hårt stål är
man hänvisad till böjningshållfastheten antingen
enligt Stribecks eller Åquists metod. Den senare är
betydligt bekvämare och har även använts av
bergsingenjör Axel Lundgren[2] vid statens provningsanstalt
vid hans arbeten med härdat stål. Vid de
undersökningar jag gjort på olika verktygsstål, har jag
använt samma metod fastän med något större prov än
de Lundgren använt, vanligen 9 X 2 mm samt 40 mm
stödavstånd. Man kan visserligen använda vanliga
sträckprov, men till dessa fordras speciella väl
ledade inspänningsanordningar för att undvika ojämn
sträckning.

Fig. 1 visar hur hållfastheten och hårdheten
varierar vid härdning av ett kromstål från olika
temperaturer. Stålet har följande sammansättning:

C- 1,15 %, Si- 0,22 %, Mn- 0,43 %, Cr- 0,71 %.

Den högsta hållfastheten erhålles i omvandlingsområdet,
då ännu ej fullständig upplösning av
strukturen skett (hårdheten är Rc 52). Med förhöjd
temperatur sjunker hållfastheten utan att någon
förändring av hårdheten inträffar, sedan maximum nåtts,


[1] Föredrag inför Svenska teknologföreningens avd. för
Kemi och bergsvetenskap den 11 nov.

[2] Jernkontorets annaler 1926, sid. 325--361.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:13:21 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934b/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free