- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Bergsvetenskap /
11

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 Febr. 1934 - Kurt Amberg: Vilka egenskaper fordras av stål för verktygsändamål - Folke Kilhstedt: Kanadas guldgruveindustri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder

Fig. 6. Anlöpningstemperaturens inverkan på hårdheten och

hållfastheten hos snabbsvarvstål.



vid den temperatur då den fasta lösningen helt
sönderfallit. Hårdheten däremot sjunker med stigande
anlöpningstemperatur. Vid högre härdningstemperatur
är hållfasthetskurvan intill ca 300° förskjuten i
förhållande till den, som erhållits efter härdning från
lägre temperatur, värdena äro sålunda lägre hos de
prov som härdats från högre temperatur.

Ett annat typiskt fall är följande diagram i fig. 5.
Stålen ha mycket nära lika sammansättning samt en
kolhalt av 0,78 resp. 0,75 %. härdade från 780 resp.
790°. Förbehandlingen har varit exakt lika för båda
stålen, men värdena under 320° äro mycket avvikande.

Kurvor över ett snabbstål finnas i fig. 6.

Sammanställer man nu hållfastheten i relation till
hårdheten, erhåller maji för kolstål samt låglegerat
stål ett diagram som framgår av fig. 7.[1] Jag har icke
kunnat finna något samband mellan
sammansättningen och hållfastheten hos de stål, som undersökts
med kolhalten över 0,60 % utan är denna helt beroende
av hur finkornig martensiten utbildats. De legerade
stålen ligga i allmänhet vid den övre kurvan likaså
högvärdiga kolstål. Under ett hårdhetstal av ca Rc
52 lämna samtliga undersökta stål praktiskt taget

illustration placeholder

Fig. 7. Sambandet mellan hållfasthet och Rockwell C-hårdhet för

anlöpta låglegerade stål.



samma hållfasthet vid samma hårdhet. Det är att
förmoda att utmattningsgränsen även skall följa
ungefär samma kurvor som hållfastheten då den står i ett
visst förhållande till hållfastheten upp till
hårdhetstal av åtminstone ca 500 brinell. Över denna
hårdhet synes utmattningsgränsen sjunka. Hur
kurvornas form blir om proven förses med anvisningar har
ej blivit undersökt, men det är troligt, att den
stigande kurvdelen vid fallande hårdhet förskjutes mot
lägre hårdheter.

För att få en uppfattning av hållfasthetens
betydelse för verktyg har endast ett fåtal blivit
undersökta. Lundgren har undersökt livslängden hos
tvenne fanerknivar med olika hållfasthet och funnit,
att den med högre hållfasthet lämnat bättre resultat
än den med lägre. Vid gängtappar kunde ej någon
nämnvärd skillnad i skärförmåga konstateras, men
brusto de tappar, som hade den lägre hållfastheten,
dvs. de som härdats från hög temperatur. Jag
inskränker mig till dessa tvenne fall då det gäller
hållfastheten.

I de fall där de dynamiska påkänningarna äro
stora, är det icke enbart hållfasthetens storlek som
är avgörande för hållbarheten hos t. e. kallstagningsverktyg.
Stålet måste även besitta en viss grad av
plastisk formförändring, för att icke brista på sådana
ställen, där anvisningar förefinnas eller uppkomma
under användningen, m. a. o. stålet måste besitta
en viss grad av seghet samtidigt som man vill hålla
hårdheten så hög som möjligt för att minsta möjliga
nötning skall uppstå.                                         (Forts.)

KANADAS GULDGRUVEINDUSTRI.

Av bergsingenjör Folkje Kihlstedt.


                                                (Forts. fr. sid. 4.)
Malmkropparna äro övervägande platta, tunna
linser, belägna i brottzoner i Keewatin, Timiskaming
samt stundom Algoman, eller, i British Columbia, i
de batoliterna omgivande sedimenten. De enskilda
fälten ha varit föremål för ingående tektoniska
studier och man har därför kunnat draga vissa
slutsatser beträffande uppträdandet av dessa brottzoner och
de krafter, som varit verksamma. Troligen ha en del
av dem anlagts redan under veckningen som följde


[1] K. Amberg. Böjningshållfastheten hos härdat och
anlöpt verktygsstål. Jernkontorets annaler 1929, sid. 280--299.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:13:21 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934b/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free