- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Bergsvetenskap /
14

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 Febr. 1934 - Folke Kilhstedt: Kanadas guldgruveindustri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Keewatin- och Timiskamingformationerna i Domegruvan
(se fig. 4).

Bollinger Consolidated är den största gruvan och
även Kanadas största guldgruva med en
totalproduktion av omkring 180 mill. dollar. Gruvan är
utrustad med anrikningsverk på 5 000 ton malm per
dygn. Någon malmareal kan ej med säkerhet
beräknas på grund av de många individuella gångar,
som brytas samtidigt på olika nivåer. Emellertid
torde avsänkningen uppgå till omkring 20 m per år
med en brytning av 1,7 mill. ton malm, som skulle
ge en malmareal av i runt tal 30 000 m2. Detta är
dock snarare en gissning än ett faktum. Förberedningsarbetena
ha under de sista åren hållit de säkra malmtillgångarna
vid cirka $ 45 000 000, motsvarande ungefär 4 års behov.

Anrikningsverket är tämligen omodernt ehuru
effektivt. Efter krossning males godset i
cyanidlösning i kul- och rörkvarnar, av vilka de senare arbeta
i sluten krets med Dörrs classifiers, varvid godset
finmales till 60 % minus 200 mesh. Efter agitation
har en del av guldet gått i lösning. Det ej
renkros-sade guldhaltiga materialet uttages på skakbord och
koncentratet, bestående av sulfider och guld, finmales
ytterligare och cyanideras. Sedan alla de pregnanta
lösningarna tillvaratagits genom filtrering utfälles
guldet med zink.

McIntyre-Porcupine har hittills producerat ungefär
$ 55 000 000 och är beläget intill Bollinger i
strykningsriktningen. Det är utrustat med en av de
modernaste gruvanläggningar i världen. Gruvan
bearbetar ett 20-tal gångar av samma karaktär som
Hollinger. Avsänkningen torde vara något större än i
Bollinger ehuru malmen är något rikare. För
närvarande pågår schaktsänkning i södra delen av fältet
till ett slutligt djup av 7 000 fot för att förbereda
brytning av malmen under botten av kvartsporfyrsticken.
Malmreserverna uppgå till $ 20 000 000 eller
ungefär 4 års brytning.

Anrikningsverket har en kapacitet av 2 000 ton per
dygn och är troligen det största verk i världen, som
använder flotation för att direkt avskilja större delen
av det guldfria gråberget. Ytterst noga planerat är
verket ganska litet utan att verka trångt. Det
karakteriseras av kostnads- och utrymmesbesparande
anordningar.

Malmen grovkrossas i gruvan på 3 875-fotsetagen.
Finkrossning sker i Symons konkross till 1,5 tum,
siktas sedan på 6 Hummer siktar med 3/16 tum hål, vilka
arbeta i sluten krets med valskrossar och går så till
rörkvarnsfickorna. Grovmalriing är sålunda eliminerad.
Dammet från krossverket suges till samma fickor.

Godset males i 5 rörkvarnar, varefter ungefär en
fjärdedel av det malda godset går direkt till en enkel
flotationsenhet. Avfallet från denna tillsammans med
resten av malgodset går till 5 Dorrs classifiers, som
arbeta i krets med rörkvarnarna. Ändamålet med
detta är att uttaga så mycket grovt guld som möjligt
ur rörkvarnskretsen för att förhindra det att
koncentreras däri, vilket av flera anledningar verkar
störande på utbytet. Ungefär en fjärdedel av guldet
utvinnes här, filtreras och går till cyanidverket.

Det malda godset håller 45 % minus 200 mesh och
går till en serie Denver Sub-A flotationsmaskiner, där
ett koncentrat av $ 60–80 i guld erhålles.
Avfallet håller ungefär 1 dollar guld och floteras åter.
Detta koncentrat återgår till de primära flotationscellerna,
medan avfallet går till avfallsdammarna.
Koncentratet från de primära cellerna, cirka 350 ton per
dygn, filtreras för att borttaga så mycket som möjligt
av flotationsreagenserna, vilka annars skulle
förorsaka en del besvärligheter i cyanidverket. Det
finmales i cyanidlösning i två rörkvarnar till 95 %
minus 325 mesh, agiteras, klasseras, där det grövre
godset återsändes till rörkvarnarna, medan det finare
går till thickeners. De pregnanta lösningarna
frånfiltreras och gå till Merrillpressar för utfällning.

Verket skötes av 55 man. Per ton malm förbrukas
1,1 hkr och för flotationen åtgår 0,1 kg collectorreagenser.
2 kg KON och 1 kg CaO förbrukas per
ton lösning i cyanidverket. Avfallet håller cirka 37
cent guld per ton och utvinningen är 95 %.

Dom Mines ha producerat guld för $ 55 000 000.
Malmerna äro mycket mer oregelbundna än i de förut
beskrivna gruvorna och flera gånger har gruvan
ansetts vara utbruten. När därför anrikningsverket
brann ned i slutet av år 1929 var det endast tack
vare gruvledningens okuvliga optimism, som ett nytt
anrikningsverk med en kapacitet av 2 200 ton per
dygn uppfördes. Sedan dess har man med
diamantborrningar och ortdrivningar funnit så mycket malm,
att gruvan är i bättre position än någonsin.

Både kvarts- och sulfidhalten är mindre i Domes
malm än i de förut beskrivnas. Guldet är ofta
mycket grovt och rika partier förekomma
oregelbundet i malmen, så att guldhalten ej kan hållas
konstant i ingåendet till anrikningsverket. Detta har
därför byggts efter helt andra principer än de
föregående, vari bl. a. ingår ett av de allra första sätten
att utvinna guld. Ur godset bortskrädes först de små
mängder ytterst rikt material, som amalgameras
särskilt. Godset krossas och males till 65 % minus 200
mesh, varefter det passerar över 22 bord försedda
med speciella korderojfiltar, i vars porer avsattes ett
rikt koncentrat, som fem gånger per skift spolas ut
i tankar och amalgameras. Avfallet från filterverket
finmales ytterligare och cyanideras.

Det är ganska anmärkningsvärt, att tre så
närliggande verk på så skilda vägar löst sin
anrikningsfråga. Det må tilläggas, att vid
Coniaurumgruvan ytterligare ett olika schema användes, som
innebär finmalning och cyanidering av hela ingåendet.

Nedan återgivas några driftsresultat för år 1932:
Hollinger McIntyre-Porcupine Dome
Ton malm . . . 1 754 863 723 300 536,450
Utvinning $ . . . 10 356 846 5 424 728 4 040 317
Gram per ton . . . 8,9 11,2 11,3
Dollar per ton . . . 5,00 7,50 7,53
Gruvbrytning,
$ per ton . . .
3,029 3,154
Anrikning,
$ per ton . . .
0,612 0,795
Administration,
etc. . .
0,5129 0,214
Totalkostnad,
$ per ton . . .
4,171 4,163, 3,88
Nettovinst per
ton, $ . . .
1,75 3,34 3,85

Kirkland Lake-fältet.

Detta fält är beläget ungefär 9 mil OSO om Porcupine
på det "södra guldbältet" (se fig. 5 och 6), och


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:13:21 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934b/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free