- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Bergsvetenskap /
16

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 Febr. 1934 - Folke Kilhstedt: Kanadas guldgruveindustri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Noranda.

Denna fyndighet upptäcktes år 1920 och började
brytas år 1924. Den är belägen i Quebec omkring
77 km Ö om Kirkland Lake. Ett tjugotal
kopparguldmalmer ha upptäckts på bolagets mark, ehuru
endast två av dem ha avsevärda proportioner,
nämligen "Upper H" och "Lower H". Upper H når till
380 metersnivån med en genomsnittlig malmareal av
ungefär 13 000 m2. Lower H utkilar uppåt strax
under Upper H och har blivit undersökt ned till 780
meters djup, där dess malmareal är 12 000 m2. På
något avstånd från dessa två ligger den s. k.
Chadbournemalmen, en breccierad och silicifierad
rhyolitkropp, hållande $ 1,85–3,00 guld per ton. Denna
malm kommer i framtiden att användas som
beskickningsmedel i smältverket.

Gruvan är för närvarande utrustad med ett nytt
anrikningsverk på 2 000 ton per dygn, ett smältverk
på 3 000 ton per dygn samt ett elektrolytiskt
raffineri. Brytningsmetodens detaljer äro ej kända, men
en metod användes, som möjliggör brytning av olika
sektioner av malmen vid olika tidpunkter, beroende
på vad slags malm som erfordras. Anrikningsverket
är baserat på selektiv flotation. Större delen av
guldet medföljer kopparkisen, som smältes. En del
guld medföljer pyritavfallet, som finmales och
cyanideras.

Gruvan producerade under 1932 l 218 295 ton.
Följande malmsorter avskildes:
Smältmalm 515 462 ton, 4,18 % Gu, 14,4 g Au, 28 g Ag per ton.
Beskickningsmalm 323 796 ton, 1,29 % Cu, 6,1 g Au, 9 g Ag per ton.
Anrikningsmalm 379037 ton, 2,13 % Cu, 4,4 g Au, 11 g Ag per ton.

Till smältverket gick 918 567 ton malm och slig,
och produktionen uppgick till 28 500 ton koppar,
10 606 kg guld, värt något över 7 mill. dollar, samt
ungefär 19 ton silver. Kostnaden per ton malm
uppgick till $ 9,00 och kostnaden per kilogram koppar
till cirka 26 cent. Dock är att märka, att guldrikare
partier ha brutits under de sista åren, så att gruvan
trots de låga kopparpriserna gått med en vinst av
2–4 mill. dollar om året. Malmtillgångarna uppgå
till 20 mill. ton malm innehållande 500 000 ton
koppar och $ 80 000 000 guld.

Bland de övriga gruvorna skall endast en
beskrivas närmare, nämligen Howey. Fyndigheten
upptäcktes av två prospectors på hösten 1925 vid Red
Lake, ca 18 mil norr om Canadian National järnvägen
i västra Ontario. Den utgöres av en breccierad och
silicifierad kvartsporfyrstock, och ehuru rikare
partier förekomma kunna dessa ej brytas utan att
medtaga mellanliggande fattiga eller ofyndiga partier.
Det föreföll därför som om man stod inför samma
problem som på ett framgångsrikt sätt lösts vid den
oerhörda Alaska-Juneau gruvan vid Stilla
havskusten. Skillnaden är emellertid stor, ty
Alaska-Juneau är beläget vid en vik av havet och
transportförhållandena är därför låga. Howey däremot hade
allt annat än låga fraktkostnader att motse. "Vägen"
gick från en station på järnvägen över ett flertal
sjöar, mellan vilfca allt material måste fraktas över
land. Emellertid intresserades kapital i fyndigheten.
som på ytan har en längd av 550 m och en bredd av
15 m och håller $ 4,00 i guld i medeltal. Det visade
sig, att malmbredden ökade avsevärt på djupet, så
att bredder på upp till 50 m erhållits. Efter ett par
år hade man förbrukat allt det ursprungliga kapitalet
utan att’ ännu ha byggt något anrikningsverk. En av
aktieägarna var djärv nog att låna bolaget en stor
summa pengar, så att år 1930 ett anrikningsverk på
500 ton stod färdigt. Detta har sedermera utbyggts
till 1 100 ton. På ett par år hade skulden återbetalts
och gruvan går nu med vinst trots de synnerligen
ogynnsamma förhållandena.

Malmen brytes med en modifierad rasbrytningsmetod,
som kostar 20 cent per ton i brytningskostnader.
Liksom i fallet Alaska-Juneau kan en del
ofyndigt berg frånskrädas, omkring 14 % av allt godset,
för en kostnad av 4 cent per ton. Detta har höjt
guldhalten i ingåendet med 36 cent per ton. Gruvan
uppfordrar därför nu 1 300 ton per dygn.
Undersökningsarbeten göras med tillhjälp av horisontella
diamantborrhål från en ort i gråberget parallell med
malmen. Denna användes senare som utfraktsort.

Howeyföretaget var från början ett vågat företag,
som dock blivit framgångsrikt tack vare gruvledningens
skicklighet och finansiärernas tro på möjligheterna.

Under år 1932 erhölls följande resultat:
Ton malm . . . 284 664
Utvinning $ . . . 1 120 670
Utvinning per ton $ . . . 3,937 (6 gram)
Brytningskostnader . . . 1,501
Anrikningskostnader . . . 1,029
Diverse kostnader . . . 0,3,29
Totalkostnad, $ per ton . . . 2,859
Nettovinst per ton . . . 1,078

Litteraturförteckning:

Boericke: Gold milling developments in Northern Ontario;
Mining- and Metallurgy, Sept. 1932.
Bain: Structure of gold-bearing quartz in Northern Ontario
and Quebec; The American Institute of Min. and Met.
Engineers, New York, 1930.
Bruce: Mineral Deposits of the Canadian Shield; Toronto,
1933.
Burrows: The Porcupine Gold Area; Ontario Department of
Mines, 1924, part II.
Cooke and Johnston: Gold Occurrences in Canada; Canadian
Geological Survey, Ottawa, 1932.
Cooke, James and Mawdsley: Geology and Ore Deposits of
Rouyn-Harricanaw Region, Quebec; Canadian Geological
Survey, Ottawa 1931.
Emmons: Prospecting for. gold in the shield areas of Canada,
Siberia, Southern Rhodesia and Western Australia; The
American Institute of Min. and Met. Englneers, New York,
1932.
Jackson and Knaebel: Gold Mining- and Milling in the United
States and Canada; U. S. Bureau of Mines, Bull. 363.
Washington, 1932.
Neilly: Canadian gold mining reviewed; Canadian Mining
and Metallurgical Bulletin, July 1932.
Skavlem: Mining Methods and Costs at the McIntyre-Porcupine
Mines, Ltd; U. S. Bureau of Mines, Information
Circular n:o 6741, 1933.
Todd: Kirkland Lake Gold Area; Ontario Department of
Mines, 1928, part II.
Young: Geology and Economic Minerals of Canada;
Canadian Geological Survey, Ottawa, 1926.
The Mineral Industry.
Reports of Minister of Mines, British Columbia.
Ekonomiska analyser från The Mining Analyst, Toronto.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:13:21 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934b/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free