Teknisk Tidskrift / 1934. Bergsvetenskap / 18 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1934 - Kurt Amberg: Vilka egenskaper fordras av stål för verktygsändamål

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 9. Brottutseendet visande härddjupet hos ett oljehärdnings- och ett kolstål.

Tabell 1. Träbearbetningsstål.

	C	Cr
1	0,70
2	0,90	0,50
3	Snabbsvarvstål

järn. Detta för att t. e. vid långa maskinknivar
kunna rikta kniven vid ganska hård egg.

Eggen skall vid relativt hög hårdhet besitta stor
seghet, och nötningsmotståndet bör för vissa fall
vara högt.

Även andra kvaliteter förekomma, och man kan
för ändamålet använda de flesta vanligast

Fig. 10. Värmebehandlingens inverkan på skärförmågan hos olika snabbsvarvstål.

förekommande stål. För huggmaskinsknivar fordras, att de
skola tåla kraftiga slag, varför man på vissa håll
använder mejselstål med krom och Wolfram.

Tabell 2. Mejselstål.

	C	Si	Mn	Cr	W	V	Ni	Mo
1	0,70
2	0,85					0,15
3	0,45	< 1,00		0,50–1,00	1,00–2,50	< 0,20		< 0,50
4	0,45		0,50				3,00

Fig. 11. Slipsprickor i snabbsvarvstål som härdats så att ytan blivit uppkolad.

Handmejslar: att eggen besitter tillräcklig seghet
utan att deformeras och ej är för spröd samt att
nacken ej är så hård, att den splittras vid slag. För
ändamålet äro de lägst legerade stålen att föredraga,
ur kostnadssynpunkt. Maskinmejslar: på eggen
uppställes samma fordringar som för handmejslar, men
nacken måste vara tillräckligt hård för att ej stukas.
Dessutom måste skaftet vara seghärdat, så att det
har högsta möjliga utmattningshållfasthet mot slag
vid närvaro av anvisningsverkan, detta gäller
särskilt stukmejslar och nageljagare. För dessa
användas vanligen krom-wolfram-stålen.

Tabell 3. Saxstål.

	C	Si	Mn	Cr	W	Ni	V
1	0,90–1,20
2	0,90			0,50–1,00
3	0,90		1,20	0,50	0,50		< 0,15
4	0,45			0,75		3,00
5	0,90	1,50	0,60	1,00
6	0,45	< 1,00		0,50–1,00	1,00–2,50		< 0,20

Stålet skall bibringas en så hög hårdhet, att största
möjliga nötningsmotstånd erhålles, utan att skäret är
för sprött, särskilt när det gäller transformator- och
rostfri plåt. Hos saxstål för stänger, balkar och
vinkeljärn måste segheten ökas på bekostnad av
hårdheten.

Det vanliga krom-nickelstålet lämpar sig synnerligen
väl för saxskär, för klippning av balkar o. dyl.

Tabell 4. Skärstål för järn-, stål- och
metallbearbetning.

Stål för borrar, gängtappar och frasar.

	C	Si	Mn	Cr	W	V
1	1,20
2	1,00			< 1,00	< 0,50
3	0,90		1,20	0,50	0,50	< 0,15
4	0,90	1,50	0,60	1,00

Stål för svarfning av hårt och sprött material.

C	Si	Mn	Cr	W
1	1,40
2	< 0,50	2,00	8,00

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>