- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Bergsvetenskap /
23

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1934 - Kurt Amberg: Vilka egenskaper fordras av stål för verktygsändamål - Diskussion

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Diskussion.


Myndirektör Alf Grabe påpekade, att i föredraget
visserligen skrubbsvarvning förts på tal men ej
slätsvarvning, vilket kanske berodde på att goda undersökningar
på området ej utförts och publicerats. Tal. ville framhålla,
att vid slätsvarvning är beskaffenheten av eggen hos
svarvstålet av stor betydelse. Vidare påpekades, att
förhållandet mellan genomhärdningsförmåga och
bearbetbarhet ej berörts i föredraget. Denna fråga är dock
av vikt, t. e. i fråga om stansar. Vid Myntverket har
på senare tid den erfarenhet gjorts, att bärigheten hos
en stans kan ökas genom att dimensionen vinkelrätt mot
stansytan göres relativt liten. Därigenom blir den
martensitiska inre delen av stansen sådan, att stansytans
mitt ej så lätt pressas in, varigenom stansens livslängd
ökas och materialåtgången minskas.

Ingenjör Amberg bekräftade, att trots att många
undersökningar gjorts i Tyskland och England dessa
dock äro av föga praktiskt värde, då de ej lämnat några
riktlinjer för bedömning av slätsvarvningsförmågan hos
ett material. Små strukturvariationer inverka ej sällan
i hög grad på svarvförmågan.

Bergsingenjör Hans Kjerrman ville påminna om att
hårdmetallerna numera konkurrera starkt med stålen.
De hava en väsentligt högre hållfasthet mot nötning än
de vanliga snabbstålen. Som exempel kan nämnas, att
man uppnått så stora svarvhastigheter som 290 m/min,
och att man i en dragskiva av hårdmetall kunnat draga
järntråd i en längd av 16 000 km utan omslipning.

Myntdirektör Grabe framhöll, att en hel del praktiska
svarvningsundersökningar av ett visst värde blivit
gjorda. Utfallet av svarvningen påverkas av det
svarvade materialets beskaffenhet men även av verktygets
egenskaper. Eggens skärvinkel skall vid slätsvarvning
vara mindre än vid skrubbsvarvning, och det är också
viktigt att eggen är polerad. De ädelstenar, som
numera ofta komma till användning vid metallsvarvning,
giva synnerligen god svarvyta.

Civilingenjör V. H. Brunskog (autoreferat): I de fall,
där finsvarvning måste användas i st. f. den
noggrannare och oftast mera ekonomiska slipmetoden, begagnar
man sig av tvenne olika metoder: 1. med 90° spetsstål
och matningar fr. 0,1–0,2 mm, vilket motsvarar ett
värde på spånekvivalenten (förhållandet mellan
[beta]
spånbåge och spånarea = –––––– med beteckning q) mellan
fv</table>
10–20. 2. med bredstål med skärkanten parallell med
arbetsstyckets rotationsaxel och matningen fr. 1–10 mm
och mer i mm/varv (q = 2–10).

Finsvarvningen avser att dels ge arbets s ty ekets
dimensioner den noggrannhet, som erfordras för
lagertappar o. d. och dels en så slät yta som möjligt. Den
slätaste ytan erhålles, förutsatt vibrationsfri gång, alltid
ju större hastighet man använder, dvs. högre
temperatur på stål och spån.

Det är fyra faktorer, som inverka på den temperatur
man erhåller på svarvstålet och detta oberoende av
stålets egenskaper i värme. Dessa faktorer äro
skärhastighet och bearbetningsmaterialets hårdhet,
spånekvivalenten och skärvinkeln, ökad hastighet och
materialhårdhet öka medeltemperaturen, ökad spånekvivalent och
skärvinkel minska densamma.

Nu är tryckfördelningen längs skärkanten sådan, att
största spec. trycket erhålles vid spetsen och lägsta vid
spånets ytterkant. Detta medför återigen, att max.
temperaturen hos stålet blir i spetsen.

För samma medeltemperatur hos stålet blir sålunda
vid slätsvarvning med spetsstål hastigheten i regel
avsevärt högre än med bredstål. Tal. visade resultatet av
sina egna undersökningar vid tekniska högskolan
rörande sambandet mellan temperatur, hastighet och
bearbetningsmaterial för q-värden mellan 1,65–21,0 med
snabbstål och widia och med max. hastigheter c för den
senare av 210 m i nickelkromstål.

Vad nu bearbetningsstålen beträffar, blir temperaturen
och den därmed sammanhängande varmhårdheten
avgörande vid användning av snabbstål, och man bör
icke överskrida ca 500° och köra med spetsstål och den
däremot svarande hastigheten. Bredstålen fordra på
grund av tendensen till vibrationer synnerligen kraftiga
maskiner och måste köras med för låg hastighet för att
ge en god yta.

Med volframkarbidstålen, där man med nu tillgängliga
maskiner ej kommer upp till för desamma riskabla
temperaturer, blir nötningen av skärkanten den
avgörande faktorn. Här kan man således i kraftiga
maskiner med fördel använda bredstål och ändock erhålla en
tillräckligt hög hastighet för att få god yta. Självfallet
blir ytan vid dessa stål dock bättre med spetsstål, enär
högre hastighet kan användas.

Beträffande skärvinkeln använder man med rätta
liten sådan, 8–10°, enär härigenom temperaturen i
skruvytan blir högre, denna ej så trasig och sålunda
bearbetas ytan jämnare.

Ett blankpolerat skär är också vid de degande
materialen, såsom myntdirektör Grabe framhållit, en god
hjälp. En annan viktig sak vid svarvning av degande
material är kylmediet, som dels minskar friktionen och
dels glättar ytan. Vid gjutgods bör kylmedel helst ej
användas, med snabbstål och med widia är detta
material alldeles för sprött för att tåla hastiga tillfälliga
avkylningar. Därför svarvning utan kylmedel med
dylika ståltyper.

Professor Carl Benedicks underströk att fordringarna
på stål för skrubb- resp. slätsvarvning äro avsevärt
olika. Vid Metallografiska institutet hade man vid
slätsvarvning resp. släthyvling av bly funnit, att svarvstålets
egg bör vara högpolerad. Även om detta iakttages
händer dock att repor uppkomma, beroende på att det
svarvade materialet, bly, kan fastna på eggen. Av
betydelse är det använda smörjmedlets beskaffenhet; vid
institutet hava goda erfarenheter gjorts med
koltetraklorid (P. Sederholm). Alkohol visade sig angripa bly.
Tal. fann det anmärkningsvärt, att i så stor utsträckning
den rena empirien tycks få råda på verkstygsstålområdet.
Önkvärt var därför, att framställda verktygsstål
hade så likformig sammansättning som möjligt, för att
de empiriska erfarenheterna skola kunna komma till
sin rätt.

Myntdirektör Grabe ville gentemot professor
Benedicks framhålla det glädjande i att vetenskapliga
metoder numera vinna tillämpning vid undersökningar ute i
verkstäderna. Erfarenheterna vid vetenskapligt arbete
i dessa böra ej betraktas som empiriska tumregler.
Höga fordringar på konstant sammansättning hos
verktygsstålen torde ej behöva uppställas, enär ofta
tillfälligheter, såsom repor, olika polering osv., hava större
inverkan än små analysvariationer. I praktiken är det
omöjligt att helt behärska de många inverkande faktorerna.

Bergsingenjör Axel Hultgren (autoreferat) instämde
i påståendet, att verkstygsstålens utveckling skett med
hjälp av empiriska metoder, men numera göra dock
metallografiska undersökningar i laboratoriet goda
tjänster både vid avvägning av lämpligaste sammansättning
och utfinnande av den bästa värmebehandlingen. T. v.
måste nog huvudvikten läggas på verktygsstålens
empiriska utprovning i praktiken, vartill huvudorsaken väl


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:13:21 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934b/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free