- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Bergsvetenskap /
24

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1934 - Kurt Amberg: Vilka egenskaper fordras av stål för verktygsändamål - Diskussion - Notiser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

är svårigheten att analysera de kombinationer av
påkänningar och andra faktorer, som påverka ett verktyg
under drift. Om dessa förhållanden vore noggrant
kända, skulle man kunna utarbeta laboratorieprovningsmetoder,
med vilkas hjälp verktygsstålens utveckling
skulle påskyndas. Ett klassiskt exempel på värdet av
empiriska metoder på detta område utgör snabbstålens
upptäckt, som gjordes vid experiment, fullföljda utanför
ramen av den dåvarande teoretiska kännedomen om
stålens värmebehandlingsegenskaper.

Tal. kunde av egen erfarenhet bekräfta, att
uppkolning av ytan kunde ske, då snabbstål glödgades i
kolpulver. I sådana fall brukade man iakttaga
smältningsfenomen vid ytan efter härdningen, vilket är naturligt
med hänsyn till den höga härdningstemperatur, som
vanligen användes för snabbstål. Han hade även iakttagit
fall, då ytskiktet var övervägande austenitiskt efter
härdning från hög temperatur utan att smältning
inträtt. Möjligen kunde kväveupptagning vara skuld
härtill.

Ingenjör Amberg påpekade, att de i föredraget
anförda analyserna ej äro att betrakta som analysgränser,
utan angiva endast den ungefärliga sammansättning,
som f. n. är vanlig. Varje tillverkare har sin egen
sammansättning och håller alltid denna inom vissa
fastställda gränser.

Beträffande upphettning i kolpulver framhöll
myntdirektör Grabe att vid upphettning i träkolspulver av
annat stål än snabbstål kunde man ofta riskera
avkolning i stället för uppkolning. Bättre är att använda
tackjärnspulver, varigenom ytan skyddas.

Civilingenjör Brunskog frågade ing. Amberg,
huruvida några erfarenheter föreligga beträffande det
förhållandet, att hårdheten hos volframkarbidstål, som
kan uppgå till 76 Rockwell, har skarp tendens att sjunka
såsom en funktion av användningstiden. Denna
omständighet har stor inverkan på nötningen.

Myntdirektör Grabe trodde ej att nötningen kunde
förklaras enbart på så enkelt sätt som av skillnaden i
hårdhet mellan det svarvade föremålet och verktyget.
Den beror nog också på karbidens fördelning i stålet,
dess kornstorlek osv.

Häremot framhöll civilingenjör Brunskog att
anställda experiment visat, att förslitningen är mycket
liten, när hårdhetsdifferensen är stor. Genom
förslitningen kallhärdas det mjukare materialet i
anliggningsytan. När hårdheterna närma sig varandra stiger
förslitningskurvan nästan vertikalt.

Myntdirektör Grabe påpekade emellertid, att vid
hårdhetsbestämning erhålles ej något mått på karbidfördelning
m. m., som dock tvivelsutan måste vara av betydelse.

Civilingenjör C. G. Brodén (autoreferat): Sådana av
myntdirektör Grabe efterlysta försök, som avse att giva
en ökad kännedom om siats värvning, ha utförts vid
aktiebolaget Separator. Det grundläggande arbetet
gjordes av civilingenjör K. T. Lidner samt avslutades
sedermera av undertecknad. Det vid vanliga
skrubbsvarvningsförsök använda kriteriet, stålspetsens
fullständiga förstörande, har därvid ej använts. I stället
bestämdes, att ett stål skulle anses förbrukat, när dess
spets förslitits 0,025 mm, vilket lätt kan konstateras
genom en direkt mätning på den svarvade provstången.
Denna definition på stålets livslängd tager alltså
närmast sikte på den vid slätsvarvningen eftersträvade
måttriktigheten. Försöken utfördes med snabbstål och
widia på tackjärn av olika hårdhet. De viktigaste
resultaten kunna sammanfattas i följande punkter:

1. Det samband mellan utslitningstid och skärhastighet,
som funnits vid skrubbsvarvning, T . v a = konstant,
gäller även för de gjorda slätsvarvningsförsöken.

2. De med snabbstål erhållna värdena av skärhastigheten
vid 60 minuters livslängd hos stålet, matningen
och spårdjupet låta sig väl sammanfattas i ett uttryck,
där v60 är en enkel funktion av spånekvivalenten enligt
dr Woxén.

3. Vid svarvning med widia kunde intet samband fås
mellan v60, spåndjup och matning, det bör dock
observeras, att spåndjupet vid försöken endast var 1 och 2 mm
samt matningen 0,2, 0,5 och 1 mm/varv.

Civilingenjör V. H. Brunskog (inlägg efter
sammanträdet): Tekniska högskolans i somras utförda
undersökning med widia utvisa, att det samband, som på grund
av värmebalansen normalt finnes mellan vs och
c + q
uttrycket ( –––––– ) även här förefinnes.
1 + cq . qo </table>
Konstanten cq får dock här ett värde av ca 0,38–0,40, dvs.
hastighetsstegringen för stora g-värden blir mycket liten.
Detta är ju även det normala. För små q-värden
(ex. 2,5) och långa utslitningstider gäller ej
c
vs = ––––, enär
1
T y</table>
cq själv är en funktion av tiden.                                 H. C.

NOTISER


Amerikansk grovkross enligt nya konstruktionsprinciper.
Engineering and Mining Journal (sept. 1933)
beskriver – tyvärr utan att återge några
konstruktionsdetaljer - en ny, för grovkrossning avsedd typ av
Blakes tuggare, vars konstruktion uppgives vara särdeles
noga genomstuderad och erbjuda en hel del nyheter
gentemot äldre konstruktioner.

Stativet är sammansatt av två sidostycken samt
fram- och bakstycke av utglödgat martingjutgods.
Fram- och bakstyckena ha givits mycket djupa sektioner och
såväl dessa som sidostyckena ha den vanliga
cellkonstruktionen med tillräckligt många horisontella och
vertikala åsar för fördelning av påkänningarna till de yttre
delarna av stativet. Alla sektioner ha gjorts så
likformiga som möjligt, och det finns ingenstädes tjocka
godsklumpar, som kunna åstadkomma kontraktion eller
kylsprickor.

Stor omsorg har nedlagts på förbindningarna mellan
stativets olika delar i ändamål att erhålla en god spän
ningsfördelning. Sidostyckena hava urborrningar för
den rörliga käftens axel och utbytbara, vattenkylda
lagerskålar, så att varmgång undvikes även under de
svåraste driftförhållanden.

Den rörliga käften är utförd av utglödgat martingjutgods,
likaledes i cellkonstruktion med horisontella
och vertikala åsar för påkänningarnas överförande till
de för dragning beräknade delarna. Urborrningen för
axeln är försedd med löstagbara bussningar.

Vevstaken har sedan länge varit ett besvärligt
problem vid stora käftkrossar. I denna kross är den
sammansatt av ämnen av specialstål, som bearbetats till
exakta dimensioner och sedan svetsats ihop i avsikt
att ernå största styrka och styvhet vid ett minimum av
vikt. Lager skålarna äro utbytbara; den övre är
vattenkyld. Brytbrickorna äro lagrade i endast tre tärningar,
den mellersta är gemensam för båda brickorna. Dessa
ha en lageryta, som är tre gånger större än den vanligen
brukliga och arbeta därför med osedvanligt låg
lagerbelastning. Smörjningssystemet kan kontrolleras från
ett antal lätt tillgängliga punkter. Hela smörjningsproblemet
har.f. ö. noga genomstuderats, och smörjmedelsförbrukningen
uppges vara endast en bråkdel av den vid
äldre konstruktioner vanliga.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:13:21 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934b/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free