Teknisk Tidskrift / 1934. Bergsvetenskap / 29 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1934 - Ragnar Salwén: Några nyare praktiska rön inom järnmalmsanrikningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

maximistorlek är 8 mm och påfört gods per sikt ca
16 ton i timmen. Siktduken är 2 120 X 1 225 mm,
vibrationernas antal 1 600 i minuten och
vibrationsslaget 1,6 mm. Varje sikt tar endast 0,5 hkr i
anspråk. Sikten har givits en lutning framåt av 33°,
vilket var en lämplig lutning för detta gods.
Stadig galvaniserad järntrådssiktduk med
kvadratiska maskor från firman Tidbeck i Stockholm har
kommit till användning. En sådan duk håller i
medeltal 256 timmars körning, varunder således ca
4 000 ton passerat över och genom sikten.
Siktningen sker vått, dvs. påförda godset är uppslammat
i vatten.

Siktar av den andra typen, där hela siktlådan
vibrerar, förefalla emellertid att på grund av den hos
siktduken överallt likformiga rörelsen numera komma
i första ledet. Kraftförbrukningen blir här
visserligen något större men avverkningen ökas också.
Ett stort antal siktkonstruktioner av denna typ ha
under allra sista tiden förts i marknaden, t. e.
firman Krupps s. k. Schieferstein-sikt, fig. 5.
Morgårdshammars vibrationssikt, Locker & Co.
Supremesikt, där vibrationerna åstadkommas på elektrisk
väg, samt slutligen firman Schenks i Darmstadt s. k.
Wuchtsieb, fig. 6. Denna senare är den enda av
alla omnämnda siktar som ej behöver inställas
lutande för att kunna framföra godset. Alla dessa
siktar arbeta utan att vibrationerna överföras till
underlaget eller byggnaden och äro på grund härav
jämförda med äldre plansiktar lättare att uppställa.
De kunna även helt enkelt upphängas i kedjor,
varvid man erhåller fritt rum under sikten.

En Schiefersteinsikt, 1 500 mm lång och 600 mm
bred, försedd med 50 mm fyrkantgaller, lutande 22°,
har monterats i ett verk samt påmatats med 30 ton
gruvsylta i timmen, varav ca 20 ton gått genom
gallret.

Gången är relativt tyst, och inga vibrationer
överföras till underlagret.

I samma verk har nu två stora Morgårdshammarsiktar
inmonterats hängande. Dessa siktar äro s. k.
tvådäckare med 15 mm maskor i den övre sikten och
4 mm i den undre, fig. 7.

Driftresultat föreligga ej ännu, men jag tar mig
friheten att ur Morgårdshammars katalog angiva
resultat, uppnådda med en dylik sikt. Vid 4 mm
maskstorlek och påfört gods 8–0 mm erhölls en effektiv

Fig. 7. Morgårdshammarssiktar.

Fig. 8. Symons konkross

rensiktning av 94 % samt en avverkning av 13,9
ton i timmen pr m². Vid 8 mm maskor och gods
15–0 mm erhölls ävenså 94 % rensiktning samt 32
ton pr m² och timme. Vid gods upp till 30 mm och
15 mm maskor voro effektiv renkrossning 100 %,
och avverkning 55,6 ton pr timme och m².

Vibrationssiktarnas fördelar framför de äldre
plansiktarna bestå i en lätt utförbar och skakfri
uppställning. De äldre plansiktarna måste, som bekant,
ha en mycket solid underbyggnad, om ej hela huset
skulle råka i svängningar. Rensiktningen blir bättre
och driftkostnaderna lägre. Angående avverkningen
har jag tyvärr inga jämförbara siffror att visa.

Som nackdelar kan kanske framhållas nödvändigheten
att luta siktarna framåt (undantag Schenks
Wuchtsieb), varigenom höjdutrymme förloras. Även
vid fördelning av det siktade godset till längre i sär
liggande separatorer el. dylikt äro de ej så bekväma
som de gamla plansiktarna.

Krossar och kvarnar.

Liksom vibrationssiktarna äro på väg att
undantränga de äldre plansiktarna är också Symons
konkross på väg att göra de äldre krosstyperna platsen
stridig. I anrikningsverk för kismalmer ha dessa
krossar redan rätt länge varit i bruk, men på senare
år ha de gjort sitt intåg även i järnmalm verken. Så
t. e. användes de vid Fosdalen i Norge samt numera
även vid Bergslagets verk i Grängesberg. På det
senare stället har en sådan kross insatts som
förkross till kulkvarnarna. Då den förut beskrivits i
Teknisk tidskrift, Bergsv. 1930, häfte 6, nöjer jag
mig med att i detta sammanhang endast omnämna
den, fig. 8.

Nyare kulkvarnar äro Marscy-kvarnen (fig. 9)
samt Markmans siktkvarn. Den senare har bl. a.
kommit till användning i Malmberget. Någon
Marscy-kvarn finnes ej ännu i något järnmalmanrikningsverk
här i Sverige, däremot har den kommit till
användning vid Boliden.

De gamla Gröndalskvarnarna ha emellertid på sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>