Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1934 - Sven Brennert: Metallbeläggningar som korrosionsskydd på järn - Några nyare praktiska rön inom järnmalmsanrikningen. Diskussion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vattenlösning ej börjar rosta förrän all zinken
korroderat. Det förekommer likväl i t. e. galvaniserade
vattenvärmare, som användas för tvätt, att järnet
på sina ställen börjar rosta under stark
pittingbildning,[1] ehuru zinkbeläggningen ej är nämnvärt
anfrätt. Undersöker man nu spänningsförhållandena i
ett sådant fall, skall man finna, att zinken förändrat
sin spänning (passiverats) så starkt, att dess
spänning kommit att falla på den ädla sidan från järnet
räknat. Många liknande exempel skulle här kunna
nämnas.
Man bör dock strängt skilja mellan en passiverad
yta, där ytskiktet är elektriskt ledande och en yta
belagd med inkruster, där ytskiktet är oledande. Det
senare fallet kan tydligen jämföras med en målad yta,
under det att det förra fallet närmast är att jämföra
med en yta belagd med en ädel metall (t. e. platina).
Inverkan av atmosfärilier.
I det föregående hai endast behandlats det fall,
att ytan varit fullt nedsänkt i korrosionslösningen.
Ett annat viktigt korrosionsfall är emellertid det som
inträffar, då ytan utsättes för atmosfärens inverkan.
Passiveringsförhållandena komma här att ställa sig
helt olika. En yta passiveras nämligen betydligt
lättare i luft än i vatten. Om en järnplåt utsättes för
väder och vind under t. e. 1 år, och den under detta
år förslagsvis tillsammans under 30 dagar varit vätt
av regn och den återstående delen varit torr, kommer
korrosionsangreppet ej att bliva detsamma, som om
man först låter ytan under 11 månader hänga i ett
torrt rum och därefter under 1 mån. nedsänker det i
regnvatten.
Då man önskar studera olika materials beständighet
mot atmosfärilierna, har man därför knappast
någon annan utväg än att göra rent praktiska försök.
Sådana hava även utförts i mycket stor skala av
bland andra American Society for Testing Materials.
Försök hava där gjorts dels med galvaniserad järnplåt,
varvid påförts olika tjocka zinklager, dels med järnplåt
belagd med olika överdragsmetaller, dels med
parkeriserad järnplåt. De viktigaste försöksresultaten
kunna sammanfattas i följande punkter:
1) Det korrosionsskydd, som erhålles av en
zinkbeläggning, är beroende av dess tjocklek enl. fig. 6.
Man kan säga, att den tid den galvaniserade
järnplåten förmår motstå atmosfärens inverkan
approximativt är proportionell mot
zinkbeläggningens tjocklek.
2) Det underliggande järnmaterialets beskaffenhet
saknar betydelse.
3) Om zink pålägges i ena fallet enl. varmgalvaniseringsförfarandet
och i andra fallet genom
elektrolytisk utfällning, erhålles samma skydd om
zinkbeläggningarna äro lika tjocka.
4) Vid jämförelse mellan en zink- och en
kadmiumbeläggning av samma tjocklek har zinken
befunnits äga starkare korrosionsskyddande egenskaper
än kadmiumen.
5) Parkerisering (utan målning) är övriga här
nämnda korrosionsskydd avgjort underlägsen.
Sammanfattning.
Vill man undersöka, hur ett metallöverdrag i ett
visst fall påverkar den underliggande metallens
korrosion, kunna försöken med fordel utföras på så sätt,
att man sammankopplar en liten yta av
underlagsmetallen med en stor yta av överdragsmetallen och
mäter strömstyrkan i kopplingen, då denna nedsattes
i korrosionslösningen. Metoden äger stor känslighet
och ger en god bild av korrosionsläget. Man måste
dock tillse, att förhållandena så nära som möjligt
ansluta sig till det praktiska fall som skall bedömas,
speciellt "att de utsträckas över tillräckligt lång tid.
Att göra s. k. snabbförsök på så sätt, att de korro
derande krafterna överdrivas, är synnerligen
vanskligt, emedan metallernas ytskikt då ofta ändra
karaktär. Givetvis förekommer det tillfällen, då man av
tidsskäl tvingas tillgripa dylika snabbförsök. Men
använder man sig härav, måste man alltid vara
beredd på att i försöken inkopplas mycket stora
försöksfel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
