- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Bergsvetenskap /
41

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1934 - Ernst Rothelius: Den moderna uppfattningen av krossningsarbetet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TEKNISK TIDSKRIFT
BERGSVETENSKAP

HÄFTE 6         JUNI 1934



INNEHÅLL: Den moderna uppfattningen av krossningsarbetet, av bergsingenjör Ernst Rothelius. – Nya
metallurgiska metoder, av M. Perrin.

DEN MODERNA UPPFATTNINGEN AV
KROSSNINGSARBETET.

Av bergsingenjör Ernst Rothelius.


I en tidigare uppsats[1] har redogjorts för de metoder,
som hittills framkommit, för att på teoretisk väg
genomföra beräkningar av den mekaniska energi, som
måste tillföras för att kul- och godsströmmen i
kul- och rörkvarnar skall kunna hållas i omlopp. Därvid
berördes ej alls hur stor del av energibeloppet, som
var nödvändigt för krossningen av själva godset.
Förhållandet mellan detta senare och det förut
beräknade energibeloppet är ju krossningens
verkningsgrad. För att kunna bedöma storleken av det
egentliga krossningsarbetet är det i första hand nödvändigt
att känna till de andra energiformer till vilka den
krossapparaten tillförda mekaniska energien
övergår i själva krossningsprocessen.

Vid krossning inom bergshanteringen utgöres oftast
det grova i krossverken ingående godset av
bergarter, malmer eller andra aggregat av lika eller olika
kristaller. Dessa kunna hava mycket varierande
storlekar och äro oftast av mycket olika hårdhet.

Inom anrikningstekniken t. e. önskar man krossa
godset så att de olika kristallerna i den fattiga
malmen åtskiljas (renkrossning), för att sedan genom
lämplig separationsprocess skilja dem åt. Här gäller
det huvudsakligen isärkrossning av ett aggregat av
olika kristaller. Numera önskas dock så
högprocentiga sliger, att man även måste söka krossa ut
främmande inneslutningar[2] ur malmmineralkornen.
Krossningen måste mestadels drivas så långt, att de
största kornen blott äro någon eller några tiondels
millimeter stora. Därför kan man säga, att ren
mineralkrossning numera förekommer allmänt inom
anrikningstekniken.

Andra oftast monomineraliska bergarter såsom
kvartsit, kalksten etc. genomlöpa först en krossning,
där olika kristallindivid krossas isär. Vid
finkrossning inträder stundom en krossning av rena
kristallindivid. Fältspat, kvarts, glimmer och asbest
skrädas ut såsom mer eller mindre rena enkla
mineralprodukter, innan de finkrossas. Krossningen av dessa
rena mineral drives merendels ned till 0,1 mm eller
längre, varför även här en stor del av krossningsarbetet
utgör sönderdelning av enkla kristaller.

Då krossningsprocessen är mycket olika för
aggregat av kristaller eller bergarter och för rena
enhetliga mineralkristaller erhålles den bästa översikten,
om man från början skiljer mellan bergarts- och
mineralkrossning, varvid med mineralkrossning
menas en krossning av huvudsakligen enhetliga
kristaller eller kristallfragment. Då denna sistnämnda
krossning oftast fordrar 80 % eller mera av energien, som
åtgår för krossningen ifråga och därför tekniskt-ekonomiskt
sett är viktigast, behandlas i denna
uppsats endast denna krossning trots att den nästan
alltid föregås av en bergartskrossning. Till
bergartskrossningen återkommes i en senare uppsats.

Teoretiska beräkningar av ytenergiens storlek hos
några kristaller.


Uppfattningen om en befintlig ytspänning resp.
ytenergi hos fasta kristalliniska kroppar är ej så
gammal. Detta beror huvudsakligen på svårigheten att
uppmäta arbetet, som åtgår för att bilda en ny
ytenhet i gränsytan mellan fast kropp och gas eller
vätska.

Hos en kristallinisk fast kropp ha i allmänhet
mindre korn större ångtryck och löslighet i vätskor
samt lägre smältpunkt än större korn. Gränsskiktet
strävar att minska sin yta. Små korn destillera eller
sublimera över på större. Då gittret utefter olika
ytor eller snitt på en kristall nästan alltid är olika, så
blir även ytspänningen olika stor på olika ytor.

M. Born och O. Stern[3] ha försökt att med tillhjälp
av den elektriska gitterteorien för heteropolära
kristaller beräkna ytenergien hos vissa
alkalihalogenider. De utgå från följande av W. Gibbs och P. Curie
på termodynamisk väg härledda sats: En kristall
befinner sig i termodynamisk jämvikt med sin gas resp.
lösning, när den har en sådan form, att den fria
energien hos dess ytor är mindre än vid vilken annan


[1] Teknisk tidskrift, bergsvetenskap, häftena 3, 4 och 5 1933.
[2] Se t. e. J. K. A. 1932, häfte 2, sid. 78.
[3] Sitzungsberichte der Preussischen Akademie der
Wissenschaften, vol. 48, sid. 901, år 1919.

"Der Aufbau der Materie" von Max Born, Berlin 1922.

"Molecular weight in different states of agrgregation" by
G. Antonoff, The Journal of Physical Chemistry, vol. XXXVI,
nr 9, sid. 2 408--2 411, New York, september 1932.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:13:21 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934b/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free