- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Bergsvetenskap /
45

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1934 - Ernst Rothelius: Den moderna uppfattningen av krossningsarbetet - M. Perrin: Nya metallurgiska metoder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tabell 3. Värden på specifika ytenergien o(119) vid
spaltning av koksaltkristaller efter rombdodekaederytan.
Försöks-
nummer
StudsningErhållen
yta vid
spaltningen
2 S
Ytenergi
erg/mm2
MaximalMinimalSpaltningmax.min.
15,61,55954
26,53,50,01035614
31,71,2565,4
43,22,00,810418,06,0
53,02,51005

Spaltningen utefter ytan (110) var mycket dålig.
Spegelytor, vilka erhöllos vid spaltningen utefter
(100), kunde ej erhållas. Spaltytan hade en
trappstegsartad form. Trappstegens ytor sammanföllo med
spaltningsriktningen 100. Kusnezow blev härigenom
övertygad om omöjligheten att spalta
koksaltkristallen utefter rombdodekaederytan (110).

Försök att spalta koksaltkristaller utefter oktaederytan
utfördes även, men lämnade som resultat ytor
bestående av små pyramider, vars ytor voro
parallella med riktningarna 100.

Kusnezows bestämningar äro, trots att de utförts
på ett enkelt sätt, bevis för att det verkligen
existerar en ytenergi hos fasta kroppar och att denna i
detta fall på experimentell väg bevisats vara av
ungefär samma storlek som erhållits genom teoretiska
beräkningar.

I en senare uppsats[1] påvisar Kusnezow att för att
spalta en koksaltkristall efter rombdodekaederytan
(110) (se fig. 3) är enligt Borns teori 1,76 gånger
större energi nödvändig, än för att spalta samma yta,
då den nybildade ytan består av trappstegsformade
avsatser, vilka äro parallella med ytan (100). Då
Kusnezow påvisat, att en spaltning på det förra
sättet är praktiskt outförbart beräknar han ett fiktivt
värde på ytenergien hos ytan (110) hos
koksaltkristallen. Då specifika ytenergien hos ytan (100) är
150 erg/cm2, blir den för ytan (110) enligt hans
beräkning 150 X \/2 = 212 erg/cm2, under det att Borns
2,50 X 150 = 375 erg/cm2. Detta är ju ett bevis för
omöjligheten att kunna spalta koksaltkristallen efter
en plan, speglande rombdodekaederyta.

Vid spaltning av oktaederytan visar sig denna i
verkligheten bestå av tresidiga små pyramider (se
fig. 4), där ytorna ligga parallellt med (100).
illustration placeholder
illustration placeholder
Fig. 3. Den erhållna ytan vid
försök att spalta koksalt utefter
rombdodekaederytan. Utgöres av
trappsteg, vilkas ytor äro kubytor.
Fig. 4. Den erhållna ytan vid
försök att spalta koksalt utefter
oktaederytan. Utgöres av tresidiga
små pyramider, vilkas ytor äro
kubytor.


Kusnezow påvisar, att för plan spaltning utefter ytan (111)
åtgår 3,36 gånger större energi än för den spaltning
som i verkligheten uppstår. Enligt Borns teori
borde den specifika ytenergien för ytan (111) vara
5,81 X 150 = 872 erg/cm2, enligt Kusnezow blir det
fiktiva värdet 150 X 3= 260 erg/cm2. Således är det
klart, att även i detta fall en verklig spaltning
utefter ytan (111) är omöjligt att genomfora.

Detta antagande bevisade Kusnezow[2]
experimentellt genom att medelst slipapparat avslipa lika
tjocka skikt med samma yta hos ytorna (100), (110
och (111) hos koksaltkristaller. Praktiskt sett
förhåller sig den specifika ytenergien hos dessa ytor
såsom 1 : \/2 : \/3. Egentlig spaltning sker endast
utefter ytan (100).                                         (Forts.)

NYA METALLURGISKA METODER.

[3]

Av M. Perrin.


Inledning.

Sedan några år tillbaka ha vi vid det elektriska
stålverket i Ugine systematiskt studerat stålets
metallurgiska reaktioner i industriella ugnar. Sådana
undersökningar äro synnerligen invecklade, ty de
måste omfatta alla inverkningar härrörande från
Slaggernas temperatur, reduktionsmedel, ugnarnas
infodring, den ordning i vilken de olika operationerna följa
varandra etc. etc. För att giva åt resultaten deras
rätta betydelse voro vi tvungna att utom de vanliga
mekaniska och makroskopiska proven icke blott
utföra mikroskopiska undersökningar men också
bestämma O-halten efter nyaste metoder, vilket visat sig
vara ett särdeles värdefullt undersökningsmedel.

Vi ha icke velat inskränka oss till uteslutande
mekaniska prov för att känneteckna stålets kvalitet, ty
dessa äro alltför otillräckliga, särskilt då det gäller
mjukt stål. Vi vilja endast erinra om det faktum, att
en förbättring av ett ståls mekaniska egenskaper i
fibrernas längdriktning ofta har som korollarium en
försämring i tvärriktningen, etc.

En experimentering i stora industriella ugnar och
vid höga temperaturer möter olyckligtvis talrika
svårigheter. Vi vilja nöja oss med att här citera tre
sådana av särskilt stor betydelse:

1) En viktig regel vid varje slags experimentering
är att endast låta en faktor variera varje gång,
vilket är så gott som omöjligt i metallurgien, ty en
absolut identitet mellan tvänne sig följande
experiment kan icke ernås.

2) Stålet kan ej studeras annat än i fast form; det
har sålunda, ifrån den flytande fasen, blivit utsatt för



[1] Zeitschrift für Physik, Band 42, Heft 12, sid. 905.
[2] Zeitschrift für Physik, Band 44, Heft 3, 1927, sid. 226.
[3] Revue de Metallurgie nr 1, jan. 1933.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:16:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934b/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free