- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Bergsvetenskap /
49

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1934 - Ernst Rothelius: Den moderna uppfattningen av krossningsarbetet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TEKNISK TIDSKRIFT
BERGSVETENSKAP

HÄFTE 7         JULI 1934


REDAKTÖR: B.G. MARKMAN.
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN


INNEHÅLL: Den moderna uppfattningen av krossningsarbetet, av bergsingenjör Ernst Rothelius. – Nya
metallurgiska metoder, av M. Perrin. – Insänt.

DEN MODERNA UPPFATTNINGEN AV
KROSSNINGSARBETET.

Av bergsingenjör Erns Rothelius.


                                                (Forts. fr. sid. 45.)
Jämsides med Kusnezow arbetar österrikaren H.
Tertsch[1] även med spaltningsfenomenen hos stensalt,
Tertsch påvisar att någon exakt definition på
spaltbarheten och dess innebörd knappt finnes.
Spaltningen utföres vanligen på tre olika sätt. Man
skiljer mellan drag-, tryck- och slagspaltning. Metod
och apparatur för utförande av dessa undersökningar
utarbetas av Tertsch.

Dragspaltning är den spaltning som erhålles då
en parallellepiped av ett väl kristalliserat mineral
lägges upp på två stöd och man genom belastning
ovanifrån genom en egg mitt emellan understöden
åstadkommer brott på staven. Utgöres eggen av en
tunn platta kanske den tränger in något i staven,
innan brottbelastningen är uppnådd, men utgöres
den av en kil med 60°–90° bottenvinkel tränger den
sällan in. Vid brottet uppstår genom dragspänningarna
i undre delen av staven spalten först längst nedtill
och fortplantar sig således mot eggen. Vid
dragspaltningen av stensalt utefter ytan (100) visade den för
spaltningen behövliga belastningen ett klart samband
med tredje potensen av stavens tjocklek på så sätt
att de uppmätta värdena kunde inneslutas i ett
ströfält mellan två tredje grads gränskurvor.
Förhållandet mellan det minsta och största värdet vid
samma plåttjocklek var ungefär 1:3, högst 1:4.

Om eggen var exakt placerad parallellt med
genomgångsriktningen eller avvek något, hade ej
påvisbart inflytande på resultatet.

Tryckspaltningen utfördes medelst vilande
belastning på eggar av samma typ som i förra fallet,
men staven låg nu på fast underlag. Eggen fick ej
närma sig underlaget närmare än 1/2 mm.
Brottbelastningen enligt detta förfaringssätt visade ett
enkelt (linjärt?) samband med stavens tjocklek.
Observationsvärdena på brottbelastningen vid olika
stavtjocklekar falla inom ett ströfält, där högsta
brottbelastningen i sämsta fall är tre gånger så stor
som den minsta.

Eggen måste vara exakt placerad parallellt med
genomgångsriktningen. Existerar en vinkel mellan
dem, stiger brottbelastningen mycket snabbt.

Slagspaltningen erhölls därigenom att en tunn
platta eller egg med en viss belastning fick fritt
falla ned på staven, som härvid låg på fast
underlag. Det visade sig att brottbelastningen enligt denna
metod var betydligt mindre än vid drag- och
tryckspaltning. Observationerna lågo inom ett ströfält,
som begränsades av två paraboliska kurvor, vilkas
ordinater (brottbelastningen) vid samma abskissa
(tjocklek) förhålla sig som 1:3. För tjockare plattor
är denna metod bäst, då man medelst en vikt från
endast små fallhöjder mycket lätt erhåller betydande
energimängder.

På högkant ställda plattor spaltades redan vid
betydligt mindre energiåtgång, även om plattan vilade
på sin största yta. Vid slagspaltningen måste eggen
träffa plattan exakt parallellt med genomgångsplanet,
i annat fall stiger brottbelastningen starkt.

I fig. 5 finnas resultaten från de tre olika
spaltningsmetoderna framställda. Vid den vilande
belastningen vid drag- och tryckproven motsvarar
trycket av vikter G . 981 dyn, där G är vikten i

illustration placeholder

Fig. 5. Jämförelse mellan arbetet vid drag-, tryck- och slagspattning

hos stensalt. Vid dragspaltningen är avståndet mellan upplagspunkterna

3 mm. Vid tryck- och slagspaltningen är eggen placerad 3 mm från

plattans kant. Vid slagspaltningen är fallhöjden 5 cm och fallvikten

100 g. Medelvärdena äro uppdragna med tjockare kurvor.




[1] Zeitschrift für Kristallographie, Band 74, 1930, sid. 476--500
och Band 78, 1931, sid. 53--75.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:13:21 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934b/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free