Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
TEKNISK TIDSKRIFT
14 JULI 1934
gram. Den kinetiska energien för varje slag vid
171V *
slagspaltningen uttryckes genom ’formeln ~^--, där
m är massan, som i sin tur är vikten genom
gravitationskonstanten 981 cm/sek2. Vid fallhöjden h är
sluthastigheten t> - \/2ghf Användes vid
slagspaltningen en 100-gramsvikt, som fick falla från 5 cm
höjd, erhölls en sluthastighet av v = \/2 98175 ^100
cm/sek. Vikten uttryckt i dyn 100 X 981 och
motsvarande massa m=--------= 100, varför ned-
V/o l
slagsenergien -------^----’- - 500 000 enheter. Vid
u
vilande belastning av en ettkilogramsvikt erhålles
l 000 X 981 s l 000 000 enheter. Enligt diagrammet
kan en platta på 9 mm tjocklek spaltas redan
efter fem slag alltså med en energi, som
motsvarar 5 X 500 000 enheter och motsvarande en
vilande belastning av 2,5 kg. För tryckspaltning
fordrar en lika tjock platta omkring 4 kg enligt
diagrammet. Beroende av apparaturen måste denna
siffra fyrdubbla^, om ett någotsånär absolut mått
skall erhållas. Tryck sp altningen skulle i
verkligheten fordra 16-18 kg eller sju gånger så stort
energibelopp som slagspaltningen. Drag sp altningen
skulle utvisa en mycket högre siffra.
År 1933 publicerar Tertsch1 en liknande
undersökning utförd på blyglans, som också spaltar kubiskt.
I följande tabell äro värdena på brottbelastningen i
kg vid l mm tjock platta sammanställda och
jämförda med dem, som erhållits vid försöken med
stensalt.
Tabell 4. Tertschs jämförelser på spaltarbetet för
blyglans och stensalt.
Slag av spalt-ning
Mineral
Maximum
Medeltal
Minimum
Brottbelastningen utgör koefficienter i följande ekvationer
Slagspaltning
Blyglans Stensalt
0,260 0,950
0,143 0,590
0,071 0,310
Z = a . rf2 Z = a . d2
Tryckspaltning
55
Blyglans Stensalt
0,72 0,73
0,47 0,47
0,22 0,26
G =m - d
G = m . d
Dragspaltning
.>.>
Blyglans Stensalt
0,29 0,34
0,20 0,18
0,11 0,10
G = b . d2 G = b . d3
Under det att brottpåkänningen vid tryck- och
dragspaltning är ungefär lika stor för stensalt som
för blyglans, så är brottpåkänningen hos stensalt
vid slagspaltning ungefär fyra gånger så stor som
hos blyglans. Det ä.r ju en allmän mineralogisk
iakttagelse, att blyglans spaltar betydligt lättare än
koksalt. Enligt denna undersökning är det endast vid
slagspaltning, som detta är fallet.
Genom Tertschs undersökningar har man fått en
viss bekräftelse på skillnaden mellan tryck- och
slag-krossning, som länge varit känd, nämligen att den
snabbare och häftigare slagkrossningen medför ett
bättre nedkrossningsresultat än en enkel
tryckkross-ning om f. ö. samma energimängd förbrukas.
Sterner2 visar, att den rena stensaltkristallen vid
+ 20°C på ytan (100) har en draghållfasthet av
213 ± 10 gr/mm2, men att hållfastheten hos den rena
kristallen stiger vid sjunkande temperatur till
561 ±36 g/mm2 vid - 250°C. Vid inblandning av
främmande ämnen t. e. SrCl2 i koksaltkristallen
sjunker draghållfastheten med sjunkande temperatur.
Således visar i detta fall den rena kristallen fullkomligt
motsatta egenskaper mot den orena. Av denna
undersökning framgår, att både temperatur och
kristallens renhet inverka på brottbelastningen.
Rexer1 har bestämt brottbelastningen vid
dragspaltning av flusspat utefter oktaederytan (111).
Någon märkbar plastisk deformation under
belast-ningsperioden kunde ej iakttagas. Därför kan man
betrakta flusspaten som en ideell spröd kropp.
Brottbelastningen i g/mm2 på ytan 111 hos provstavar
från åtta olika fyndplatser framgå av följande tabell.
Tabell 5. Brotthållfastheten hos flusspat.
Prov
Brotthållfasthet i g/mm2 111, dragriktning 110
j
Antal försök
i
Medelvärde
Maximalvärde
1
1323
1365
5 i
2
1537
1585
3 |
3
1400
1620
5 !
4
2412
2540
2 i
5
2460
2687
9 !
6
3806
3 990
3
7
4930
5600
6
8
2430
3640
8 i
De primära skillnaderna på brotthållfastheten bero
på i kristallen "infrusna" värmespänningar, vilkas
upphov förklaras av i kristallerna förekommande
föroreningar, vilka vid sin kristallisation eller
koagu-lering förstört flusspatgittret. Då naturliga
fluss-spater nästan alltid äro förorenade, är det
lättförklarligt, varför hållfasthetssiffrorna variera. De äro
mycket högre än hos stensaltet.
Dessa exempel på bestämningen av ytenergien
hos olika kubiska mineral visa hur svårt det är att
på experimentell väg erhålla entydiga och klara
bestämningar av densamma. Främmande föroreningar,
temperaturen, före brottet uppträdande
plasticitets-ioreteelser samt ytskador inverka alla förryckande
på resultatet. Först när vederbörlig hänsyn kan
tagas till dessa faktorer blir det möjligt att få fram
säkra experimentella värden.
Experimentella bestämningar av krossningsarbetet pr
enhet nybildad yta hos olika mineral.
Gross och Zimmerleys bestämning av
Krossningsarbetet pr cm2 nybildad yta hos kvartsen och några
andra mineral.
Metallurgerna Gross och Zimmerley hos Bureau
of Mines i Förenta staterna började år 1924 arbeta
på problemet att bestämma ytan på finkrossade
produkter av kvarts vid Intermountain Experiment
Station, Salt Lake City. De valde kvartsen såsom
arbetsmaterial, därför att större mängder av det
rena mineralet voro lätt anskaffbara. Inom den
fysikaliska kemien hade, man funnit att den
hastighet med vilken en homogen kropp löses av en viss
vätska är direkt proportionell mot kontaktytan
mellan dem. Av denna metod använde sig Gross
1 Zeitschrift fur Kristallographie, Band 85, 1933, sid. 17.
2 Z. S. fiir Physik, Vol. 83, 1933, sid. 321.
i Zeitschrift fur Kristallographie, Band 78, 1931, sid. 251.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
