- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Bergsvetenskap /
51

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1934 - Ernst Rothelius: Den moderna uppfattningen av krossningsarbetet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och Zimmerley för bestämning av kvartskornens yta.
De använde fluorvätesyra som lösningsmedel. Deras
arbete med bestämning av ytan hos olika
krossprodukter av kvarts och olika former av kvarts
finnes tidigare beskrivet i denna tidskrift.[1]

De uppvisade att lösningshastigheten i
fluorvätesyra är ungefär densamma hos krossade
produkter av derb kvarts, kvartssand och bergkristall.
Denna måste betraktas som ett genomsnittsvärde på
upplösningshastigheten, då lösningshastigheten är
olika för olika kristallytor. Fluorvätesyran löser
även ut material efter inre sprickor i kornen. Dessa
ha tillkommit genom krossningsarbetet. Därför är
det ju endast riktigt, att denna yta följer med i
bestämningen av den nya fria yta, som uppstått efter
krossning. Ytbestämningen var lika säker’ antingen
den gällde ekvidimensionella korn eller samlingar
av korn med vitt skilda diametrar.

Själva krossningsapparaten, som de använde vid
försökens genomförande, utgjordes av en vanlig
diamantmortel, på vilkens kolv en kula fick falla.
Underlaget bestod av tre stycken aluminiumtrådar,
utlagda radiellt och skilda av 120 graders vinkel.
Detta förhindrade kulans studsande. Det arbete,
som ej kom kvartsen tillgodo, utgjorde
deformationsarbete på aluminiumtrådarna, vilket senare
uppmättes och drogs ifrån. Dammförluster undvekos,
såvitt det var möjligt. Vid några experiment
bestämdes ytan efter endast en krossning, vid andra
återigen kombinerades resultatet efter två
krossningar, innan ytbestämningen utfördes. Vid två
experimentserier kombinerades ett stort antal
krossade prov, siktades och bestämdes ytan på
kornklasserna.

Slutresultatet blev att 17,56 cm2 ny kvartsyta
produceras för varje kgcm arbete eller för varje cm2
nybildad yta åtgår ett krossningsarbete av 0,056
kgcm eller 55 785 erg pr cm2.

Vad beträffar övriga mineral, som förekomma i
malmer, var det svårt att få någon lämplig metod
för bestämning av ytan. Därför begagnades en
indirekt metod utgående från siffrorna för ytstorleken
hos kvartspartiklar vid olika kornstorlekar. En
relation skulle nu sökas mellan kvartsens och de övriga
mineralens ytstorlek vid olika kornstorlekar. För
de grövre kornen över 0,074 mm kunde de olika
mineralen genom uppsiktning i kornklasser avskiljas
i direkt jämförbara kornstorlekar, men då korn
mindre än 0,074 mm i moderna finmalningar oftast
utgöra upp till 80 % och stundom mer av hela
godsvikten, var det tydligt, att en metod för en
godtagbar uppdelning i kornstorlekar av detta finare
gods måste utarbetas. Härför valde Gross och
Zimmerley en sorteringsmetod.[2] De sökte få en
uppdelning av kornen i kornsorter, vilka utgjorde
en direkt fortsättning av kornklasserna enligt Tylers
siktskala. För att ej erhålla för många produkter
valdes ej kvoten mellan begränsningskornstorlekarna
till \/2 utan 2, dvs. kornsorterna sträckte sig över
dubbelt så stort kornintervall som kornklasserna i
Tylers siktskala. Fallhastigheten i vatten för kvarts
vid 20°C är enligt Stoke’s lag
v = 900 D2
där v = hastigheten i mm pr sekund och D
diametern i mm. Med denna formel beräknades
fallhastigheten för begränsningskornstorlekarna (se
kolumn 4 i tabell 6). Vid tillämpning av
sorteringsprincipen, dvs. att kornen få sväva i stigande
vattenströmmar, har det alltid visat sig, att den
stigande vattenhastigheten måste vara något större än
vad kornets fallhastighet i stillastående vatten är
för att samma korn storlekar vid båda fallen skall
erhållas. De av Gross och Zimmerley erhållna
försöksvärdena på stigningshastigheterna för
sorteringsvattenströmmarna återfinnas i kolumn 5 av
tabell 6. Medelkorndiametern för varje kornsort är
beräknad, som diametern på ett korn av vilket en
viktsenhet har samma yta bestämd genom direkt
ytuppmätning som en viktsenhet av kornsortens
olika korn. Denna genomsnittsdiameter är
densamma som vid mikroskopisk uppmätning erhålles
[sigma] n d3
ur formeln –––––.
[sigma] n d2

De erhållna kornsorterna betecknas med E1, E2,
E3 och E4, där E4 utgör den lättaste och först
utsorterade produkten, E3 och E2 de båda följande
och E1 en rest, som erhölls till slut och vilken
betecknade korn, som ej kunde medtagas av en
vattenström, vilken hade en stigningshastighet av
1,92 mm/sek.

För att nu en direkt jämförelse skulle kunna
erhållas mellan kvartskornsorterna och kornsorter vid
sortering av mineralen blyglans, zinkblände och
svavelkis måste korrektionsfaktorer införas
beroende på de olika kornformerna och specifika
vikterna, vilka båda inverka på sorteringsresultatet.
Kvartsens faktorer vad beträffar både specifik vikt
och ojämnhet i kornform ha satts till 1. Specifika
vikterna i förhållande till kvartsens återfinnas i
kolumn 1 av tabell 7. Korrektionen för
oregelbundenheten i kornformen är tagen ur Rihards-Lockes[3]
anrikningslära. Relationen mellan kornstorleken
beroende på oregelbundenheten i kornform mellan

Tabell 6. Specifikationer av sorteringsprodukter.
Önskad korndiameter
mm
Framställd genomSedimentations-
hastighet hos
största korn
mm/sek.
Verklig stig-
ningshastighet
hos vattnet
mm/sek.
Genomsnittlig
kornstorlek i
sedimentations-
produkterna
mm
Beteckning

produkten
OmrådeMedeltal
0,148–0,074
074–037
037–018
018–009
009–000
0,110
055
028
014
0045
siktning . . .
återstod efter sortering . . .
3:dje fraktion . . .
2:dra fraktion . . .
1:sta fraktion . . .

4,96
1,23
29
07


1,92
48
12

0,038
020
007
0015
100/200 mesh
E 1
E 2
E 3
E 4



[1] Teknisk tidskrift Bergsvetenskap 1928, sid. 93--95.
[2] Reports of Investigations, Serial 2951, juli 1929, Bureau
of Mines, Washington.
[3] Richards, R. H. and Locke, C. E., Textbook of Ore
Dressing. New York, 1925, p. 135.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:13:21 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934b/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free