- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Bergsvetenskap /
55

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1934 - M. Perrin: Nya metallurgiska metoder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

början högst intressanta resultat, som visade, att
metoden innebar verkliga möjligheter. Vi kunna
säga med stöd av senare experiment, att om vi ej
genast vidtagit dessa oumbärliga åtgärder, vi
säkerligen kommit alldeles på sidan av saken och måst
draga en negativ slutsats; två precisa exempel här
nedan bevisa detta.

Vi giva här resultatet av syreanalyserna av de
tre första chargerna före och efter omblandningen
med slagg:
O före O efter omblandningen
% %
Charge nr 1 . . . . . 0,055 0,015
nr 2 . . . . . 0,054 0,017
nr 3 . . . . . 0,083 0,026

I väntan på dessa analyser gjorde vi på följande
sätt en approximativ bestämning av desoxideringen:
vi tappade efter omblandningen stålet i kokiller
med sjunkhuvud och tillsatte sedan Al i växande
mängd från det ena götet till det andra; vi täckte
sedan till göthuvudet med träkol och observerade
vid vilken Al-tillsats stålet sjönk på ett fullkomligt
sätt; vi upprepade detta försök flera gånger inom
samma charge; den så bestämda Al-mängden kallade
vi: den för stålets stillande nödiga Al-mängden, De
olika iakttagelserna gåvo samma resultat, vilket
visade metallens regelbundenhet inom en och samma
charge. Detta ganska grova förfaringssätt har
likväl varit oss till stor nytta och har i bruket visat
sig tillräckligt noggrant, med undantag för ytterst
desoxiderat stål. Vi ha t. o. m. kunnat med
tillhjälp av analyserna göra en grafisk framställning av
förhållandet mellan den erforderliga Al-mängden och
O-halten i icke Mn-haltigt stål, som synes av fig. 1.

Denna figur har naturligtvis endast värde om man
håller sig till en given typ av kokiller och sjunkhuvuden
av en given typ, ty formen av dessa har ett stort inflytande.

Då det ständigt låg oss om hjärtat att upprätta
odiskutabla underlag för bedömandet av vårt

illustration placeholder

Fig. 1. Förhållandet mellan den nödvändiga Al-mängden

och O-halten i icke Mn-haltigt stål.



förfaringsätts betydelse för desoxideringen, utförde vi
alltifrån det fjärde försöket våra experiment på
följande sätt: endast den ena hälften av en charge på
15 ton blev tappad i en skänk innehållande slagg
och den andra hälften i en skänk utan slagg; vi
bestämde därefter den för stålets stillande nödiga
Al-mängden i det ena och det andra fallet.
Resultat:
Nödig Al-mängd %
Stål efter omblandning med slagg . . . 0,100
Stål utan omblandning med slagg . . . 0,200

Beviset var sålunda gjort, trots det att vi ej
lyckades uppnå en särdeles intensiv omrörning till följd
av manipulationernas större omständlighet.
Slutligen ha vi, stödjande oss på kända fäkta om
lösningsmedels fraktionering, företagit en omblandning av
stål med två färska slagger, den ena efter den andra,
och härvid konstaterat en förbättring av resultatet.

Innan vi övergå till de successiva förbättringarna
av vårt förfaringssätt, anse vi det vara nyttigt att
här säga några ord om vissa kompletterande
experiment och de slutsatser vi härav dragit.

1) Fundamental betydelse av omblandningens
intensitet och slaggens flytbarhet.

För att väl etablera fenomenets lagar ha vi ansett
oss böra utföra några kompletterande experiment
under åtskillnad av de båda faktorerna; vi giva här
nedan resultatet av dessa.

a) Svag omblandning med mycket lättfluten slagg.

För att åstadkomma detta ha vi tappat stålet i
den smälta slaggen under inskjutandet av en andra
skänk med ganska stort stopparhål, så att strålen
härifrån väl kunde genomborra slaggen; dennas
tjocklek var ungefär 40 cm; det uppstod härigenom
en viss omrörning och förnyelse av kontaktytan men
ingen verklig virvelrörelse.

Resultat:
O före omblandningen O efter omblandningen
0,070 0,061

Desoxideringen är således mycket obetydlig och
utan praktisk betydelse.

För jämförelses skull ge vi här resultatet, erhållet
vid intensiv omrörning med slagg i samma kvantitet
och av samma sammansättning:
O före omblandnigen O efter omblandningen
0,061 0,012

b) Intensiv omblandning med relativt trögfluten
slagg.

I detta fall tappade vi stålet mycket häftigt direkt
från ugnen i en slagg av följande sammansättning:
SiO2 Al2 O2 MgO CaO MnO FeO
66 16 11 5 1 1 %

Resultat:
O före omblandningen O efter omblandningen
0,028 0,024

För jämförelses skull må nämnas att vid lättfluten
slagg men i övrigt alldeles liknande omständigheter
O-halten sjönk till 0,008. Och likväl skilde sig den
härvid använda slaggen föga från den av oss i
allmänhet använda: kiselsyrehalten var endast något
litet högre med motsvarande minskning av magnesia
och kalk. Härav kan man draga den slutsatsen, att,
i motsats till vad man kunde förmoda, man ej har
intresse att söka ernå ett maximum i slaggens
surhetsgrad, om detta måste köpas på bekostnad av
dess lättflutenhet.

För en given typ av kiselsyrehaltiga slagger, i
vilka endast kiselsyrehalten varierar, under det att
de övriga elementen förbliva i konstanta
proportioner, finner man den fördelaktigaste
sammansättningen mellan tvenne gränsvärden av SiO2-halten,
ett minimum för att ej ha en otillräckligt sur slagg
och ett maximum för att ej ha en alltför trögfluten
sådan, allt detta under förutsättning att temperaturen
är densamma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:13:21 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934b/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free