Teknisk Tidskrift / 1934. Bergsvetenskap / 58 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Aug. 1934 - Helmer Nathorst: Något om blästertemperaturens betydelse vid sinterbeskickade masugnar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Värdet på strålnings- och ledningsförluster är
något diskutabelt, då det är väsentligt lägre än det
värde beräkningarna gav, enligt vilka det borde
blivit 119 800 kal. Emellertid är balansen uppsatt
på så sätt, att denna post blev restposten och
åtskilliga saker kunna då samverka till ett lågt värde.
Man kan i litteraturen konstatera att ganska
varierande värden uppgivas för värmeutveckling eller
åtgång vid kolförbränningen och vid reduktion. I
posten 6. på utgiftssidan ligger således en viss
osäkerhet. Vidare äro posterna 1. och 2. troligen väl
höga, då misstänkt höga värden erhöllos på järn- och
slaggtemperaturerna.

För att få ytterligare upplysningar om förloppet i
pipan uppgjordes en s. k. delad balans, dvs. separata
balanser för schakt och ställe. Härvid antogs, att
gränsen mellan schakt och ställe går i den
temperaturnivå, där beskickningens temperatur är 1 000° och
vidare, att ovanför denna gräns all reduktion skedde
på indirekt väg och nedanför densamma på direkt
väg. Den beskickning, som passerar denna gräns
består alltså huvudsakligen av järn, i form av järnsvamp,
av FeO, slaggbildande ämnen och kol. Gasen, som här
möter beskickningen består av CO, H₂ och N₂.

Det Mn, Si och P, som finnes i tackjärnet, anses
helt reduceras ur sina oxider nere i stället.

För att kunna sätta upp denna delade balans
tvingas man till ytterligare två antaganden, vilka äro
av mer osäker natur. Det första gäller temperaturen
på gasen i gränsnivån. Mathesius antager den i
sina beräkningar till 1 250°, medan t. e. Eichenberg
och Oberhoffer i sina beräkningar antager den vara
1 050°. Gastemperaturen har här antagits vara
1 200°, för vilket antagande ej något reellt bevis
finnes. En temperaturskillnad på 200° mellan
beskickning och gas i denna nivå förefaller rätt rimlig,
då temperaturskillnaden vid uppsättningsmålet är ca 120°.

Det andra antagandet gäller fördelningen av
lednings- och strålningsförlusterna. Mathesius anser att
2/3 av dessa komma på stället och 1/3 på schaktet.
Eichenberg och Oberhoffer anse, att de böra fördelas
lika, något som även förf:s beräkningar av ledning
och strålning från olika zoner tyda på, varför detta
senare antagande här använts.

Den delade balansen kommer då att se ut på
följande sätt. (Här har endast medtagits utvecklade
och absorberade värmen, ej som i totala värmebalansen
även latenta värmen, dvs. t. e. gasens kemiska värme.)

Schaktbalans.
Inkomster.
Gas vid 1 200 ° . . .	691 345
Bildning av H2O och CO2 vid reduktion . . .	1 522 610
Förbränning av fast C med träkolens syre . . .	7 920
Beskickning vid 20 ° . . .	10 590
	––––––––
	2 232 465	kal.

Utgifter. Gas vid 140° . . . 108 485 Beskickning vid 1 000 ° . . . 341 620 Utdrivning av CO₂ ur kalksten . . . 13 760 Torkning av kolen . . . 68 300 Reduktion av Fe₂O₃ och FeO . . . 1 441 745 Kolupptagning enl. ekv. CO₂ + C ––> 2CO 224 680 Strålning och ledning . . . 33 875 –––––––– 2 232 465 kal. Ställbalans. Inkomster. Beskickning vid 1 000° . . . 341 620 Förbränning av fast C till CO . . . 855 280 Blästervärme . . . 170 040 Silikatbildning . . . 28 360 –––––––– 1 395 290 kal. Utgifter. Järnet . . . 258 000 Slaggen . . . 119 890 Dissociation av H₂O . . . 54 320 Reduktion av MnO, SiO₂ och P₂O₅ 59 985 Reduktion av FeO . . . 132 665 Gas vid 1 200 ° . . . 691 345 Kylvatten . . . 45 210 Strålning och ledning . . . 33 875 –––––––– 1 395 290 kal.
De poster, som här direkt bero på de två
nyssnämnda antagandena, äro posterna för
kolupptagning i schaktbalansen och för reduktion av FeO i
ställbalansen. Man kan således ej med säkerhet säga
att dessa äro riktiga, men de torde dock vara
ganska nära det rätta.

Posten för kolupptagning representerar ej det
absoluta värdet på det kol, som i schaktet upptages
enligt reaktion CO₂ + C ––> 2CO. Man får nämligen
tänka sig denna reaktion försiggå på en nivå långt
ned i schaktet. När gasen kommer högre utfälles
kol ur densamma enl. reaktionen 2CO ––> CO₂ + C,
något som åtskilliga undersökningar visat vara
fallet speciellt vid sinterbeskickning. Den för
kolupptagning förbrukade värmemängden ovan
representerar således endast skillnaden mellan det värme, som
förbrukats vid kolupptagningen, och det, som
avgives vid kolutfällningen.

Balanserna visa även mycket tydligt, hur stor den
indirekta reduktionen är i schaktet, jämfört med den
direkta i stället, vilket förhållande är mycket
karakteristiskt för sinterbeskickning.

För att kunna beräkna blästertemperaturens
inverkan måste man tänka efter vad som inträffar, när
man höjer denna. För det första ökas
förbränningstemperaturen, enligt Diepschlag 30°–60° pr 100°
ökning av temperaturen, för det andra måste man för
att ej få för varm gång i hyttan minska blästermängden,
varvid även gasmängden minskas, vilket i sin
tur ger en något sänkt avgastemperatur.

Den ökade förbränningstemperaturen ger något mer
Si och Mn i tackjärnet, högre strålnings- och
ledningsförluster för stället.

För att kunna genomföra beräkningarna måste man
bortse från en del sådana ändringar. Vi ha sålunda
antagit, att för en blästertemperaturändring inom
måttliga gränser ingen ändring sker i Si- och
Mn-halterna. att strålnings-, lednings- och
kylvattenförlusterna förbli oförändrade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>