- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Bergsvetenskap /
62

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Aug. 1934 - Helmer Nathorst: Något om blästertemperaturens betydelse vid sinterbeskickade masugnar - Diskussion

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det mest rationella härvidlag torde vara att
förvärma sintern till ljus rödvärme i en masugnseldad
ugn, innan den uppsattes på masugnen, så att den får
ett avsevärt försprång i temperatur framför träkolen,
vilket bör ha ett gynnsamt inflytande på reduktionsförloppet
och medföra en ökning av masugnsgasens CCV
halt. Dels kan nämligen den indirekta reduktionen då
börja betydligt högre upp i masugnspipan, redan
omedelbart under uppsättningsmålet, och dels finnes ingen
risk för att den härvid bildade kolsyran skall
återreduceras av kolet till koloxid, om kolet är flera hundra
grader kallare än malmen.

Vid det verk, där jag utförde de ovannämnda
undersökningarna, gjorde jag ofta den iakttagelsen, att
CO2-halten i masugnsgasen höll sig något högre vid de
tillfällen, då den uppsatta sintern kom tämligen varm från
sintringsverket. Det rörde sig emellertid här endast
om temperaturer av 200° à 300°, och jag var aldrig i
tillfälle att göra någon systematisk undersökning av
sintertemperaturens inflytande.

Om man vid någon masugnsanläggning vore i
tillfälle att närmare undersöka denna fråga och eventuellt
göra försök med uppsättning av förvärmd sinter, så tror
jag att en sådan undersökning skulle kunna vara av
stort intresse.

Bergsingenjör M. Tigerschiöld: Det är skada, att vi
vid de två försöksveckorna i Fagersta icke hade
tillgång till exakt samma träkol samt att tackjärnsprocenten
och blästertemperaturen icke voro exakt desamma i
båda fallen. Det kan tänkas, att den förbättring i
kolåtgång som syntes uppkomma genom den minskade
drivningen i viss mån kan vara beroende på variationer
hos de andra faktorerna. Resultaten som sådana äro
av det allra största intresse. Så vitt jag vet ha så höga
kolsyrehalter icke tidigare erhållits från någon
masugn, och kolförbruRningarna ligga vid ett minimum, som
åtminstone officiellt icke tidigare har angivits. En väg
som borde försökas för att ernå ändå bättre resultat
borde vara att sortera malmen i olika kornklasser och
enligt Bohms förslag uppsätta kornklasserna i viss
fördelning på masugnen.

Beträffande Wibergs formel skulle det vara av mycket
stort intresse, om underlaget för densamma kunde
publiceras. En dylik formel är ganska svår att uppställa
och jag vill gratulera ing. Wiberg till att han lyckats.
Om formeln uppställes på grundval av riktiga
observationer bör den ha ett mycket stort värde för
masugnsingenjörerna.

Civilingenjör F. H. Stenhagen frågade huruvida
syreanrikad luft kunde tänkas använd med någon fördel i
stället för vanlig blästerluft. Hade sett uppgifter i
litteraturen om några förfaranden som utarbetats i
Tyskland för billig framställning av dylik till ca 40 % O2
anrikad luft.

Professor B. Kalling: Vid sinterbeskickning anses
det, att den höga CO2-halten i gasen till stor del kan
bero på kolutfällning i pipans övre del. Sinter skulle
vara en särskild god katalysator för reaktionen
2 CO ––> C + CO2. Det finnes icke något teoretiskt
hinder att på denna väg överfora all koloxid till kolsyra,
om blott katalysatorn är tillräckligt effektiv. Det
skulle därför vara av stort intresse att närmare få
utrett hur stor kolutfällningen i masugnen i verkligheten
kan vara och huru malmen bör vara beskaffad för att
befordra densamma.

Bergsingenjör Martin Wiberg (autoreferat): Med
anledning av ingenjör Tigerschiölds fråga angående
publicering av de beräkningar, som ligga till grund för
den nyss meddelade masugnsformeln, så vill jag nämna,
att det varit min avsikt att publicera dessa men att
det kort efter beräkningarnas avslutande kommit ut
nya värden på en del reaktionsvärmen, vilka göra
anspråk på att vara noggrannare än de gamla, varför det
vore önskvärt att korrigera beräkningarna med hänsyn
härtill. Dessutom skulle jag vilja göra formeln mera
generell genom att även införa tackjärnsprocenten,
kalkstensmängden samt tackjärnets Si- och Mn-halter
som obekanta, innan beräkningen i sin helhet publiceras.

Att i enlighet med ingenjör Bohms förslag sikta
sintern i olika kornklasser före uppsättningen bör givetvis
ha ett gynnsamt inflytande på masugnsgången, ty dels
bör sintern då sjunka jämnare ned genom pipan och
dels bör gasen gå jämnare upp, vilket är till fördel för
reduktionen.

Mitt förslag att förvärma sintern till ljus rödvärme
före uppsättningen grundar sig på iakttagelser från
försöksugnar för framställning av järnsvamp genom
reduktion av sinter eller styckemalm i schaktugn medelst
koloxid utan att malmen varit blandad med kol. Vid
en temperatur hos sintern av ca 1 000° kan man härvid
få CO2-halter av över 90 %, vilket visar hur intensiv
reduktionen är, om blott sintern är tillräckligt varm
och kol ej finnes närvarande, eller, vilket är detsamma,
om de omgivande kolen äro kalla.

Vid dessa reduktionsförsök har det även visat sig,
att rik sinter är mera lättreducibel än fattig, och det
torde därför även i masugnen vara av betydelse att
använda så rik sinter som möjligt. Härvid spelar den
minskade slaggmängden en underordnad roll. Det
väsentliga är, att man vid reduktionen av rik sinter
erhåller en mera porös produkt än vid reduktion av fattig
sinter, där ett avsevärt silikatskelett kvarstår, som
minskar genomsläppligheten för de reducerande gaserna.

Vad beträffar användande av syreanrikad blästerluft,
så är det otvivelaktigt, att en minskad kvävehalt har
ett gynnsamt inflytande på gasens reduktionsförmåga
och att man därför bör kunna påräkna en kolbesparing
genom användande av syreanrikad luft. Huruvida
denna besparing blir så stor, att den uppväger
kostnaderna för den syreanrikade luftens framställning, torde
endast kunna avgöras genom direkta försök, vilka
sannolikt skulle bli ganska dyrbara. Dessutom måste man
troligen anordna vattenkylning av ställväggarna och får
nog även räkna med att tackjärnskvaliteten kommer att
undergå någon förändring.

Bergsingenjör Tigerschiöld: Vinsten av att använda
upp till 30 % O2 anrikad luft blir enligt försök som
utförts i Tyskland ganska obetydlig. En syreanrikning av
lufteri bör i masugnen verka på samma sätt som en
höjning av blästertemperaturen. Vid lättreducibla
sinterbeskickningar kommer vinsten säkerligen att bli ännu
mindre än vid de på kontinenten använda fattigare
beskickningarna. Kostnaden för luftens syreanrikning är
även så pass hög, att det knappast synes möjligt att på
detta sätt höja ekonomien.                                 F. H. S.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:13:21 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934b/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free