Teknisk Tidskrift / 1934. Bergsvetenskap / 66 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1934 - C. Grave: Ormastorp-Gunnarstorps stenkolsgruvor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med kvarlämnande av pelare, vilket brytningssystem
består i huvudsak däri, att fältet medelst orter om
3 à 3,5 m bredd uppdelas i pelare om ca 10 X 30 m.
Denna uppdelning av fältet utgick från huvudorter,
vilka på var 150:e meter övertvärade fältet från en
centralt belägen liribaneort, se fig. 2. Avsikten var,
att senare, sedan fältet i sin helhet blivit uppdelat,
pelarna skulle uttagas vid tillbakagång mot schaktet.
Själva arbetet i orterna tillgick så, att under ett skift
särskilda s. k. förskrämmarlag om 2 man gingo från
ort till ort och gjorde en förskrämning i undre f
lotsens nedersta del, vilken förskrämning till ett djup
av ca 1,5 m togs över hela ortens bredd, 3,5 m. Nästa
skift nedsköts mellanberget samt de båda
kolflötserna, varvid mellanberg och taklag inlades vid

Fig. 3. Flötsprofil vid Ormastorp.	Fig. 4. Flötsprofil vid Gunnarstorp.

Fig. 5. Tvärsektion genom arbetsort i dubbelflöts.

sidan, medan kolet utlastades, fig. 5. Det är givet, att
sorteringsarbetet på detta sätt blev synnerligen
betungande, för den händelse rena kol absolut
fordrades. Därigenom att förskrämningen var lågt
placerad var skjutning nödvändig för att få de olika lagren
att lossna. På grund av att lagren skötos nedåt
samtidigt blev sammanblandning av sönderskjutet kol och
sönderskjutet berg oundviklig. Då den mest
finkorniga delen av blandningen var omöjlig att åter
sortera isär, måste den upplastas samtagen och olev i
regel osäljbar eller betingade ett synnerligen dåligt
pris. Utom denna försämring av kolets ursprungliga
ej dåliga kvalitet led systemet av många andra
olägenheter. Sålunda blev arbetet på grund av de smala
och trånga arbetsrummen, i vilka en, högst två man,
samtidigt kunde arbeta, mycket splittrat över fältet,
vilket nödvändiggjorde flera transportvägar,
rörledningar för den komprimerade luften, försvårad
tillsyn osv. Dessutom var det svårt att fullt utnyttja
brytningslagens arbetstid. Varje arbetare, som
sysselsattes med lösbrytande av kolet efter
förskrämningen, kunde endast uttaga kolet i en ort, vare sig
hans arbetsskift därigenom blev helt utnyttjat eller
ej. Den största olägenheten var emellertid, att en
stor del av kolet blev omöjligt att sälja. Procenten
C-kol (osäljbara) var ca 35 à 40 av hela
uppfordringen. Större delen av dessa förbrännes visserligen
i bolagets invid schaktet belägna ångcentral, men
som denna arbetade uteslutande såsom reserv för
vattenkraft, kunde det ej undvikas, att stora kvantiteter
måste lagras med därav följande olägenheter.

De maskinella hjälpmedlen för arbetets bedrivande
voro enbart förskrämningsmaskiner, s. k.
stötförskrämningsmaskiner av Demags fabrikat, drivna av
komprimerad luft. All kilning skedde för hand.

Inom Gunnarstorpsfältet, där uteslutande enkelflöts
bearbetades från och med schaktets avsänkning,
tillämpades de första åren ren handhuggning i s. k.
4-mansorter om 12 m bredd med en väg på vardera
sidan om orten. Mellan arbetsorterna kvarlämnades
pelare om likaledes ca 12 m, vilken därefter kunde
uttagas vid tillbakagång. Till en början bearbetades
Gunnarstorpsfältet uteslutande på den övre flötsen,
vilken i trakten närmast schaktet var av synnerligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>