Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
TEKNISK TIDSKRIFT
13 OKT. 1934
l Mediterrana- bäcken
| Krita
1 Melafyr och jurakalk
- EruptionsomrSde för dociter
» foramfibolandesiter
" » pyroxenande:
ryolit-e
>lf?TKI i l.l l l l . /l III < l i l 11 l . l i l l l l f’ l i\i . ’ l-r-r-rfr-T-i-T-i-r-T-
f*^^
^VTTTTTTyfc’, v?. ’,^.’.’ ,V^^^r7r^
Fig. 1. Tektonisk kartskiss över Siebenbiirgens malmtrakter. (Enligt von Palfy). Skala l : 500000.
underinspektorat i (Jaraci Cebe. I Abrud fanns ett
ämbetsverk för guldinlösen och i Zlatna ett myntverk.
Hit förlades senare centralförvaltningen under
ledning av en "procurator aurarium". Enligt
historieskrivaren Carcopino brukade denne sända 5 000 kg
guld till Rom årligen. Det var ju väldiga kvantiteter
(det dubbla mot nu) och större delen torde hava
hämtats från berget Cetate i Rosia Montana, som då
säkerligen var en av världens rikaste guldgruvor.
Man håller för troligt, att flera av de nuvarande
gruvorna varit belagda med brytning ända sedan
romartiden, frånsett smärre avbrott under oroliga tider.
Dock vet man egentligen nästan ingenting om
gruvornas historia, då de urkunder, som möjligen funnits,
enligt uppgift gingo förlorade vid rumänernas
uppror mot Ungern år 1848.
De gamla arbetena giva vid handen, att romarna
och deras efterföljare endast gått efter de
friguldhal-tiga partierna, vilka utbrutits, under det att nu
bryt-värda partier, som saknat friguld, kvarlämnats.
Troligen hava romarna redan inne i gruvan krossat och
amalgamerat malmen i järnmortlar. Att
amalgame-ringsprocessen, var dem bekant, har man kunnat
konstatera.
Topografisk och geologisk översikt.
Om man gör en liten fotvandring från Bråd upp till
Muncel eller någon annan av Csetras-bergens toppar
inom området för Micas gruvor, får man redan under
vandringen ett starkt intryck
av landskapets vulkaniska
karaktär. Närmast Bråd passerar
man ett småkulligt, grått och
kargt landskap med en fattig
vegetation. Det är
bottenbergarten, melafyren, en mezosoisk
vulkanbergart, som vid sin
vittring giver en föga närande
jordmån. Uppe på
Csetras-bergens lavor däremot växa frodiga
ek- och bokskogar. Vid
väg-skärningar kan man iakttaga
kaoliniserade tuffer och
brec-cior och högre upp mot toppen
grön propylitiserad andesit. Väl
uppkommen på toppen, där man
har en storslagen utsikt, ser
man i Csetras-bergens
längdsträckning, åt båda håll, en rad
symmetriskt koniska toppar,
vilkas form omedelbart låta ana
det vulkaniska ursprunget. De
äro också i själva verket
resultatet av en storslagen eruptiv
verksamhet under sentertiär tid.
Sedan dess har denudationen
varit den enda geologiska
process, som sökt förändra
landskapsbilden.
I norr ser man på avstånd
höga branta, gråvita
kalkstensväggar, det är Bihor och
Gyalu-bergen, samt på närmare håll
den isolerade kalkklippan
"Vulkan" med sin markanta profil.
Söder om Csetras-bergen
utbreder sig slättlandet kring floden Maros. Mellan
kalkklipporna och de tertiära eruptivstråken, vilka
äro de, som sätta prägel på landskapet, utbreder sig
ett småkulligt eller slätt landskap, utfyllt av olika
sediment.
Äldsta bergart äro de kristalliniska skiffrarna och den
metamorfiska kalkstenen, men de tangera endast det
guldförande området, i norr vid Baiå de Aries, och i
söder vid Såcårämb (se fig. 1).
Därnäst i ålder komma de mezosoiska
eruptivberg-arterna, melafyr erna, vilka huvudsakligen äro
utbildade som tuffer och breccior, mera sällan som
eruptiva magmor. De anses vara av jurassisk ålder.
Jurakalk spelar en underordnad roll. Vid gruvorna
i Boiza är den omnämnd från de övre nivåerna.
Ovanpå dessa bildningar lagrade sig de s. k.
Kar-patensandsteine, tillhörande den övre kritan. De
förekomma vanligen såsom sandstenar, konglomerat
och lerskiffrar.
Närmast därpå, följa de mediterrana sedimenten
(miocen?), vilka äro utbildade som marina leror och
sandstenar, skifferleror och konglomerat. Enligt
M. v. Palfy är det en diskordans mellan kritan och
de mediterrana sedimentens avlagring. Vid tiden för
kritperiodens sista skede skulle det nuvarande Munte
Apuseni hava störtat in, och i det så bildade bäckenet
avlagrade sig under en lång tidrymd de mediterrana
bildningarna. Det är med anledning härav, som
Posepny kallar dem "Lokalsedimente".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
