- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Bergsvetenskap /
75

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1934 - Edvard Norström: Anteckningar från en studieresa till guldgruvorna i Siebenbürgen, Rumänien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I gruvorna har man ofta stött på dem under
andesittäcket. Redan under den mediterrana
avlagringsepoken inträffade stora tektoniska störningar, och
som följd härav uppträngde längs brottzonerna de
ung vulkaniska magmorna. Enligt Posepny kan man
urskilja fyra serier eller grupper av eruptioner,
förlöpande längs tektoniska linjer, och vilka bildat de
nu existerande vulkan-bergskedjorna. De tektoniska
riktningarna inom området äro NV–SO och SV–NO.

Den södra med nr I betecknade serien (se fig. 1)
utgöra de långsträckta Csetrasbergen, inom vilka
man finner de f. n. mest givande guldgruvorna
i Rumänien, bolaget Micas gruvor: Musari Bredisor
och Valea Morii. Den i mineralogiskt hänseende
världsberömda guld-tellurid-gruvan Sâcâramb
(Nagyag) återfinnes i det SÖ hörnet, och den gamla
romargruvan Caraci Cefoe i den NV utlöparen. Inom
gruppen nr II finner man gruvorna Stanija, Breaza.
Almas, Zlatna m. fl. Den tredje gruppen har inga
betydande guldgruvor, utom där den skär de två
föregående. Inom den fjärde, mindre väl definierade
gruppen slutligen ligga de välbekanta gamla
gruvorna vid Rosia Montana (Verespatak), Vulcoi
Corabia m. fl.

Det är sålunda tydligt, att det är de yngre eruptiven,
vilka varit guldbringarna. De tre förstnämnda
eruptionsserierna äro väl definierade och tydligt
markerade i terrängen, under det att det fjärde
eruptionsstråket ej är fullt klarlagt.

Enligt M. von Palfy kan man indela de yngre
eruptiven i fyra huvudtyper. Äldst äro ryoliterna, så
pyroxen-andesiterna, därpå följde utbrotten av
amfibol-andesiterna, och slutligen som allra yngst i
kedjan kommo daciterna. Detta motsvarar regeln
om tilltagande aciditet vid successiva eruptioner,
von Palfy var även den förste, som klart insåg den
horisontella och vertikala fördelningen av de olika
eruptionsfaserna: tuffer, breccior, lavor och själva
vulkanrörets till sist stelnade magma "der Schlot",
vilken som motståndskraftigare mot förvittringen än
tuffer och lavor nu reser sig som den slocknade
vulkanens topp (fig. 2). Äldre geologer skilde ej på de
olika vulkanprodukterna vid sin kartering, det var
von Palfy, som började därmed och som vid sina
noggranna undersökningar under jord vid gruvorna
upptäckte även den praktiska betydelsen därav. Han
fann nämligen, att guldet är koncentrerat till
kontakterna av "die Eruptionsschlote".

Mica, Societate Anonima Romana Miniera (S. A.R.), Brad.

Bland guldproducenterna i Siebenbürgen intager
Mica S. A. R. främsta rummet. År 1931 var den
totala produktionen av finguld i Rumänien 3 166 kg,
varav Mica ensamt bidrog med 2 213 kg eller 69,8 %.
Som redan nämnts, har man i gruvan Ruda funnit
spår av romarnas arbeten. Där finnas gamla
tillmakningsrum och brända orter med släta fina väggar.
Man har hittat romerska mynt, mortlar med
inskrifter, gamla lerlampor etc. De äldsta historiska
uppgifterna om Micas gruvor datera sig dock ej längre
tillbaka än till mitten av 1700-talet. Den ungerska
gruvlagen förlänade koncessionsrätt endast till
"Berggewerkschaften", vilkas förmögenhet voro indelade i
128 st. s. k. Kuxe. Hela antalet Kuxe "der Rudaer
12 Apostel Gewerkschaft", som grundades år 1782
av ungerska grevar, tillhörde under ett hundra år
ungerska magnater. Under dessas regim utvecklades
gruvdriften blott obetydligt. Först då "die Gothaer
Gesellschaft Harkort" år 1884 övertogo gruvorna
gingo dessa en storartad uppblomstring till mötes.
1884 inköptes gruvorna Ruda och Barza, år 1889
gruvan Vale Arsului och Valea Morii och slutligen
inköptes år 1899 gruvan Musari, som då i 10 år tillhört
ett annat tyskt bolag. Nu voro alla gruvorna
samlade på en hand, det gamla romantiska namnet
Rudaer 12 Apostel Gewerkschaft behölls dock av den
nye ägaren, och står ännu att läsa på Micas
kontorsbyggnad i Brad.

illustration placeholder

Fig. 2. Schematisk sektion av en dacitvulkan. 1.

Mediterrana sediment. 2. Dacittuff och breccia. 3. Dacitlava.

4. Dacitkupp i den gamla kratern.



År 1920 förvärvade så Mica samtliga Kuxe av
Harkort. Mica äger nu gruvrätten till 9 områden: Valea
Morii, Valea Arsului, Barza, Ruda, Bredisor, Musari,
Dealu Feti, Stanija och Breaza.

Ett intressant faktum är att guldindustrien har
lockat grekerna ända hit upp. De hava naturligtvis
sökt sin utkomst som affärsmän, ej såsom bergsmän.
Namnet Cristior (av krysos = guld) på den by, som
ligger en km från anrikningsverket i Gura Barza är
grekiskt, och man kan bland invånarna fortfarande
finna namn med de grekiska slutändelserna -as, -es
och -os.

Petrografisk beskrivning av gruvområdets bergarter.

Den redan omnämnda eruptionsserien I eller
Csetrasbergen delas såväl geologiskt som orografiskt
i två delar av de melafyrer, jurakalk och miocena
sediment, som bilda högplatån vid Boiza. Öster
därom uppbygges bergskedjan huvudsakligen av daciter.
Den västra delen består till övervägande grad av
andesiter, särskilt pyroxen-amfibol-andesiter,
underordnat amfibol-andesiter, men även daciter äro
företrädda.

De viktigaste guldförekomsterna inom den västra
delen utgöra de Mica S. A. R. tillhörande gruvorna.
Detta bolags koncessioner omfatta ett långsträckt
område, sträckande sig från staden Brad i NV längs
Csetrasbergens nordsluttningar, med floden Gris som
gräns mot norr, Girda-bergen i öster, vattendelaren
mellan Gris och Maros som sydgräns, och
Lunkojer-bäcken som gräns mot väster (se fig. 3).

De utslocknade tertiärvulkanerna äro de mest i
ögonen fallande topografiska dragen. Bland dessa
märkas Muncel 773 m, Barza 764 m, Dealu Feti 696 m
och Chiresata 741 m (se fig. 3). Mellan dessa
"Schlotvulkanen" utbreda sig deras tuffer och lavor.
De ungvulkaniska eruptiven dominera området, och
de äro utbildade å ena sidan som pyroxen-amfibolandesiter,
amfibolandesiter och daciter, å andra sidan
som "Schlotausfullungen", lavaströmmar och tuffer.
Jämte dem upptaga mediterrana sediment större

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:13:21 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934b/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free